Fortsätt till huvudinnehåll

Parfymerad.

Jag måste fått sömnbrist av mitt eviga drömmande i natt.
Eller kanske snarare av det eviga vaknandet efter drömmandet.
För jag har varit snurrigare än en karusell hela dagen, som om jag inte kan låta bli att tappa saker, snubbla, glömma bort, elller på annat sätt klanta till det.

Jag kom på den brillianta planen att eftersom maken lagom till middagstid ska ha möte med klubben där de lär folk att sparkas i pyjamas så kunde han få bjuda mig på lunch idag.
Så jag åker in till stan.
På perrongen märker jag att jag har "gjort en Å" (Bakgrundsinformation: Å är vännen som är "The Queen of handsprit", alltid en flaska till hands, men också ofta en flaska som har öpnnat sig och spillt ut hela sitt innehåll i väskan; göra en Å).
Så jag spenderar lunchen, och inköpen på second hand (inga kläder, lampor!), och inköpen på Clas Ohlson (så tråkigt att köpa nödvändiga saker), med en härlig odör av spritfest.
Man får hoppas att de tyckte den spritdoftande bruden var ovanligt fräsch trots sitt tillstånd.
Men att jag höll på och gå in i folk, gå uppför en nedåtgående rulltrappa, försökte betala med körkortet, och gick fel vid centralen kanske bara förstärkte det doften förmedlade.
Nu är jag hemma, och satt länge och väntade på att kaffet skulle brygga klart, utan att ha satt på den lilla apparaten.
Jag kanske borde sitta kvar i soffan resten av dagen, och hoppas att karusellen stannar snart.

Kommentarer

Anonym sa…
Jag är stolt över dig;) Jag kan även meddela att jag bekantat mig med en ny variant av fadäsen; den går ut på att ha en fickflaska i bussarongfickan på jobbet, luta sig över en säng eller så, och VOILA; 150 ml kall handsprit rinner nerför ena benet.. Kram/ Å

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.