Fortsätt till huvudinnehåll

(O)vana.

Nähä, det där med att sova är tydligen förlegat nu.
Fast jag är så trött att ögonen går i kors och hjärnan kortsluter, så sover jag ändå inte.
Eller, nu ljuger jag lite, för sover gör jag, men jag somnar sent, och vaknar tidigt.
Jag är så trött att jag var beredd att frångå mina principer, och faktiskt sova bort en stund på dagen. Då kommer jag självklart hem till en lägenhet som fylls av ljudet av borrande.
Haha, vad skojjigt livet kan vara ibland.
Om man istället för att sova skulle läsa lite om genetik, och räkna lite matte, för det kommer ju fasta i en trött skalle som lyssnar på ljudet av hantverkare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän