attvarabob

När det är Alla hjärtans dag ska vi väl alla få göra det man tycker mest om. Så Pyret fick åka till second hand på dagen och till kvällen fick hon åka till en kompis som bjudit in kompisgänget på Valentines-häng. Medan jag och Polarn köpte garn och ägnade kvällen så här: När Polarn inte målar, tecknar eller skapar i papper eller något annat tillgängligt material, så är det virkning som gäller. Nu  ska hon göra en till sån här: Alla nöjdas dag.

Det närmar sig Halloween så därför är ett stycke pumpamössa till Psykologens son klar: Och två spöken som Arvsmassorna ska få: Sen har jag hittat mönster på Liemannen och en söt fladdermus, men är osäker på om jag hinner klart med det innan spöktimmen är slagen. 

I väntan på att åka och besöka lilla papsen på sjukhuset virkade jag en annan variant på vindsnurra. En fjärlisvariant. Jag är förvånansvärt lättroad emellanåt. 

Istället för att slutföra andra projekt så är det så mycket roligare att börja på nya. Inte i längden naturligtvis, för då blir alla halvfärdiga projekt, med bara den tråkigaste biten kvar, en enastående källa till ågren. Men på kort sikt; väldigt roligt. Nu gör jag vindsnurror. Inte bara ett kortsiktigt projekt som stjäl tid från andra projekt, utan också ett ganska meningslöst projekt istället för att göra klart kläder och presenter.  Men nu ska vi inte vara såna tycker jag. 

Polarn ville virka en present till sin favoritfritidspedagogs barn. Hon plockade ihop lite olika mönster från Youtube och gjorde denna söta.  Jag kan bli imponerad av kreativiteten hos den där arvsmassan, det är som att hon har något extra inbyggt system eller nåt. Jag hoppas verkligen att hon alltid kommer ha möjlighet att få utlopp för sin kreativitet, för det skulle vara ett sådant slöseri om den kuvas. 

Sommaren är planerad med en massa aktiviteter och det ska så klart bli kul. Samtidigt vill en del av mig spendera alla semesterdagar med att sitta i lugn och ro med en virkning eller stickning. Den här barnkoftan är väldigt rolig att virka. Men så här nära att bli klar så kommer jag få pausa, det känns lite tråkigt. Även om ärmarna inte hinner bli klara på en dag, så borde jag hinna leta fram fem fina knappar. Ett steg närmare slutresultatet ändå. 

Idag har jag inte städat, jag har inte lagat mat och jag har inte ordnat något. Jag har bara tränat och suttit på balkongen och virkat. Jag lyssnar på Rättegångspodden och försöker komma ihåg att räkna maskorna. Så glömmer jag att räkna och då får jag repa upp och göra om. Men det går framåt ändå: Sen tittade jag på en serie, åt samma sak som igår och tränade lite till. Lugnt och fint inför sista jobbveckan. 

Det var sol på balkongen: Det var sol i naturreservatet: Det var sol på svanarna: Det var sol på livbojen: Det känns som att det också var sol på lunchen: Med det är D-vitaminet insamlat. 

Det märks att det är mycket att tänka på just nu, med knepiga beslut, ovisshet och jobbiga dagar runt hörnet. Jag känner att jag drar mig undan och behöver mer tid för mig själv när det är så, vilket skiljer sig från tidigare. I yngre dagar sökte jag sällskap och aktiviteter som distraherade när det var oroligt eller stressigt, nu sänker jag tempot istället. Inte ens att det är fint väder stressar mig, jag nöjer mig med att sitta på balkongen och virka med Rättegångspodden i öronen. Det är ju helt galet egentligen. Något annat som är galet är att Polarn på frihand har virkat en liten teddybjörn. Fattas bara ögon och nos. Hon är bra duktig det lilla livet. 

Jag kan inte påstå att det har blivit mycket virkning den senaste tiden. Kanske för att det är krångligare garn som gör maskorna svårare att både se och virka, eller så är det inte virk-flow just nu. Oklart. Men idag blev jag i alla fall klar med andra framstycket till långkoftan, det är ju framsteg. Nu är det bara två ärmar och ett bakstycke kvar, så kanske att den blir klar lagom till vintern. Vintern 2026 alltså.

Med gipsad högerhand och med hjälp av Youtube har Polarn kommit så här långt på sitt virkprojekt: Då har hon testat att virka några varv hemma tidigare och fått virka på slöjden gång. Jag hjälpte till lite i början när hon behövde börja om några gånger, men till sist lyckades hon på egen hand, från första luftmaskan till 10 varv. Jag är imponerad.

Äntligen har det öppnat en zooaffär i närheten. Eller, det fanns en tidigare men med ett ganska skralt utbud.  Eftersom jag behövde fylla på kattmat gick jag till den nyöppnade butiken imorse för att konstatera att där fanns allt vi behöver till våra lurviga. Dessutom, inte nog med att man fick öppningsrabatt, jag fick också med mig en imponerande goodiebag.  Lillfjant och Ännumindrefjant uppskattade innehållet. Ännumindrefjant har upptäckt hur han ska ligga för att få plats I famnen, så nu vill han ligga där mest hela tiden. Problemet är att han ligger på min ena arm vilket gör det lite svårt att virka. Trots det hann jag klart med ännu en kanin till ännu en gravid bekant. Nu får det vara nog med bebisar på ett tag tycker jag, börjar känna mig klar med kaniner. Sitta still hela dagen fungerar inte, så jag gav mig ut på promenad innan solen försvann. Det blev en bit. Självklart hann jag också med lite städning, veckoh...

En ledig dag mitt i veckan, det måste man göra det bästa möjliga av. Självklart inledde jag med en löptur på morgonkvisten. Även om yrseln mest kommer när jag böjer huvudet bakåt eller åt sidan, så påverkar den mig. Jag fick lov att avbryta löpningen och gå sista biten, för jag har en del illamående tillsammans med yrseln den här gången, den kallade på uppmärksamhet efter ett tag. Men det var skönt att komma ut i behagligare temperatur, även för en kortare runda.  Jag kanske ska sätta in de kilometrarna på "kontot" ändå, för så skriver en hel del löpare i en grupp jag är med i. Vilket konto pratar de om? Vad ligger räntan på?  Hur tar man ut kilometrarna sen? Så mycket frågor. Arvsmassorna skulle hänga med deras pappa idag. Så efter en lång frukost tillsammans fick jag sedan göra vad jag ville. Jag lämnade knappt soffan. Ägnade hela dagen åt att virka, äta och titta på tv. Blev klar med alla delar till ytterligare en kanin: Nu får folk slut...

Pyret var i en affär och såg en topp som hon blev förtjust i. Jag tänkte i en grandios stund att jag skulle försöka göra en liknande. Virknål 2. Det här kommer ta hundra år, jag kommer få artros i fingrarna och bli halvblind.  Vi får väl se om det blir något till sist.

Först boken, sen pjäsen, sen filmen; " En man som heter Ove " Nu " A man called Otto ". I alla lägen håller storyn, så himla fin att man blir alldeles varm inombords. Antingen har berättelsen alltid hamnat i händerna på personer som med varsam hand lyckas få med alla nyanser som gör den så fin. Eller så är den skriven på ert sådant sätt att den blir fin oavsett i vilket format den berättas. Mest troligt är det både och.  Självklart får Ove en katt som blir hans följeslagare, vi B.o.B.isar är kattmänniskor. Jag blir också alldeles varm av mitt trogna sällskap. Lillfjant har varit lite extra sällskaplig några dagar, och vill gärna var med överallt, hela tiden. Idag trodde hon att jag kelade med henne när jag virkade. Händernas rörelser matchade fin-fint med hennes kinder, och jag låter henne tro att allt handlar om henne. 

En arbetskamrat berättade om hur vilsna svenskarna var när det fastställdes att alla skulle få två veckors semester varje år. Vad i hela friden skulle man göra då? Så regeringen gick ut med information om vad man kunde ägna denna fria tid till.  Ta en promenad i skogen med matsäck.  Bada. Ta en cykeltur Campa. Inte helt säkert med källa på detta dock. Jag som just avslutat semestern kan känna att jag varit i dessa kategorier lite grann, typ, om man kisar lite när man granskar det. Gått mycket och badat i alla fall. Men nu fastnade jag på kära Facebook på en ny sida jag hittat, och önskar att jag haft lite mer semester där jag kunnat ägna mig åt detta: Virkning. En hel sida full av tips på massa roligt virkningar. Jag blev rysligt sugen. Men kanske kan jag hitta någon fri tid till det ändå, efter att jag har ägnat många minuter åt att bara scrolla igenom denna FB-sida. Scrollande är ju också fritids aktivitet. 

Ser ni, det börjar bli något: Kanske en värmande raggsockar? Nästa års julklappar, eller alla års julklappar, vem vet. Passar väl bra till min plan att bli en crazy-cat lady; att sitta och virka sockor till alla. 

Halva arbetsdagen gick till att hänga med den här, och några av hens kompisar: Vi fick förutom Halvan träffa Helan, och deras kompis Halvan som råkat sätta i halsen. En docka för varje tillfälle kan man säga. Nu kommer vi ihåg hur man räddar liv: Bästa tipset är att styrketräna för att orka med kompressionerna. En livräddare på andra sätt kan ju vara en fritidssysselsättning. Eftersom jag hittade så fint garn på rea tänkte jag se om jag kan låta virknålen vila och istället väcka liv i stickkunskaperna.  Det skulle vara så härligt att sticka mig en tröja i detta garn: Nu blir det till att öva, öva, öva.  Precis som med HLR.

Fredag. Jag och kollegan började dagen med att äta tårta som fanns kvar från ett firande igår. Till lunch var det ett annat firande, så då fick jag mer tårta. Till middag hade Polarn beställt våfflor med sylt och grädde och herr B.o.B. hade gjort chokladpudding till efterrätt.  Självklart blev det lite chips framför tv:n till kvällen. En dag för själen. Det balanseras kanske upp av detta: Jag hade också väldigt mycket balans i mitt rum på jobbet. Se så snyggt jag matchade min jacka med inredningen: Balanserad blir jag också av att virka. Och av prydliga mönster. Och av att slutföra projekt. Tänk om allt i livet var så balanserat.

Dags för utbildning! Dagens ämne: En heldag levererad av SKR. Och självklart var hela dagen via länk. Den här gången gjorde jag som alla andra och satt nästan hela dagen ute i solen. Sämre utbildningsdagar kan man ju ha.  För att hålla koncentrationen uppe mellan anteckningarna så började jag jobba med min mors dags-present.  Jag hade ju tänkt ge mig på någon stickning denna gång, men jag har ändå inte tillräckligt med garn för att få ihop något vettigt, så det kan väl vänta. Det får bli en sjal istället.  Skönt avbrott i arbetsveckan, får jag väl säga.