Först boken, sen pjäsen, sen filmen; "En man som heter Ove"
Nu "A man called Otto".
I alla lägen håller storyn, så himla fin att man blir alldeles varm inombords. Antingen har berättelsen alltid hamnat i händerna på personer som med varsam hand lyckas få med alla nyanser som gör den så fin. Eller så är den skriven på ert sådant sätt att den blir fin oavsett i vilket format den berättas. Mest troligt är det både och.
Självklart får Ove en katt som blir hans följeslagare, vi B.o.B.isar är kattmänniskor. Jag blir också alldeles varm av mitt trogna sällskap.
Lillfjant har varit lite extra sällskaplig några dagar, och vill gärna var med överallt, hela tiden. Idag trodde hon att jag kelade med henne när jag virkade. Händernas rörelser matchade fin-fint med hennes kinder, och jag låter henne tro att allt handlar om henne.
Kommentarer