attvarabob

Jag köpte en byxdress på secondhand  för 39 kronor. Den visade sig ha avsmalnande byxben som liksom fastnade uppe på vaden så snart man rörde på sig.  Så idag åkte symaskinen fram, och jag gjorde så här: Bättre.

Någon hade visst saknat mig. Hon begärde att jag bar runt på henne mest hela dagen idag. Det efter att hon höll mig vaken större delen av natten. Jag hann bara lägga mig i sängen igår så kom hon farande, la sig bestämt på min bröstkorg tills jag släckte lampan, då började gosfesten. Hon somnade med huvudet under min haka, och väckte mig när hon ville gosa vidare. Så idag har jag packat upp med Lillfjant i famnen, sorterat tvätt med Lillfjant, hängt upp tvätt med Lillfjant, lagat mat med Lillfjant och städat med Lillfjant. Hon fick inte följa med och handla, det var hon nog lite sur över. 

Äntligen snart hemma igen.  Innan vi lämnade frukostbuffén och fjället med sina oförutsägbara trafikanter, svängde vi förbi Njupeskärs nationalpark för att titta på ett av Sveriges högsta vattenfall. Först stannade vi till för en pratstund med en man från fjällräddningen som hade en så himla go hund vi fick klappa på, men sen gav vi oss in i den trollska skogen. Det där skulle man kunna skriva ut som en fototapet. Vattenfallet i sig var ju också imponerande: Men informationen överdrev inte när de sa att det var ett populärt utflyktsmål. Parkeringen sträckte sig i flera kilometer utmed bilvägen dit, eftersom den riktiga parkeringen var full. Och jag stannade på avstånd från vattenfallet eftersom jag hade minimala möjligheter att hålla balansen på det där underlaget. Jag kunde knappt ta mig en meter efter träspången slutade, om någon har tvivlat på mina beskrivningar av att  ha usel balans.  Om det blir någon mer resa till fjäl

Idag viskade väderprognosen om molningt men mindre blåsigt. Den hade fel. Sommaren dök upp. Vi gav oss ut på tur och trots cykelhysterin var det bättre omgivningar vi hittade. Vi mötte också hästar och renar. Vid ena skidbacken sa herr B.o.B. " Springer ni halvvägs uppför den där backen så köper jag den där ödlan och sköldpaddan ni vill ha ." Han har tydligen redan glömt hur envisa arvsmassorna är när de fått för sig något, för de for iväg som spjut. När de kommit hit avbröt han, för han såg hur brant backen var, och insåg säkert att de skulle fullfölja utmaningen. Så då blev det inga nya husdjur, vilket alla andra i sällskapet tyckte var en något orättvis dealbreaker.  Trösten jag kunde erbjuda var att vi efter två timmars vandring, varav den sista biten var brant uppför baksidan av fjälltoppen, kunde äta lunch där det igår var stängt. Det var banne mig godare än gårdagens middag. Jag fick också en stund

Jag börjar dagen med att misstänka att jag har urinvägsinfektion, mår lite sådär helt enkelt. Men planen för dagen var detta: Det låter väl mysigt?! Det var det inte.  En faktor var vädret som bäst påminde om en mindre trevlig höstdag. Det var konstanta vindbyar (inom parantes) så vi höll på att blåsa bort. Kallt blev det också, trots höstmundering (plus jacka, såklart). Vad jag inte heller visste var att cykeltrenden/hysterin nått hit, så fjället har lika många MBT:are som blåbär. De svischar förbi både upp och ner i lagom stressigt tempo. "Vandringsleden" upp till toppen var också i första hand gjord för alla cyklister, så det rörde sig inte om mysig fjällvandring. Dessutom är det mest byggarbetsplatser överallt, för att rama in naturen lite harmoniskt. Utsikten från restaurangen på toppen var således denna: Wow. Och väl framme vid restaurangen möttes vi av denna lapp: Naturupplevelsen utebl

Säkraste tecknet på att man närmar sig är den lilla bilkön som skapats av renar som inte kan bestämma sig för var de ska gå. Hej Idre och Pernilla Wiberg hotell. Vi möttes av snålblåst och regn så vandringsturerna kanske inte blir superhärliga, men vi (läs "jag") har ju inget emot att vara ute oavsett väder.  Dåligt väder och långa bilturer gör att jag snart är klar med denna bok: Äntligen. Det ska bli skönt att byta bok efter den här hattiga och pompösa berättelsen. Den goda intentionen att bryta stigmatisering kring suicidförsök och psykiatrisk vård känns mest som en självbiografi skriven för författaren själv.  Bara 20 sidor kvar!

I sista stunden fick vi veta att arvsmassornas kompis från förskolan befann sig på Gotland. En mellanlandning från 4 år i Sydafrika innan de tar sig vidare till Makedonien där mamman ska bli svensk ambassadör. Allt går att lösa, så vi hann få till en fika på förmiddagen innan vi behövde åka med färjan. Så magiskt att se tjejerna hänga som om ingenting hänt sedan de sågs innan pandemin 2019.  Men nu lämnar vi flugorna, spindlarna, skalbaggarna (och syrsorna). Och vi tar oss uppåt landet.  Jag ser fram emot badrum som inte luktar illa, hotellfrukost och att få sova en hel natt utan att bli väckt av flugor i ansiktet. Att slippa bli biten av bromsar kan ju också vara trevligt.   Men mest hotellfrukost.

Eftersom det var fint väder passade det utmärkt med en tur till Bungenäs kalkbrott med dess magnifika vyer. Jag ville dit för att jag gärna tog en lunch i Kalkladan. Valet föll på en buffelmozzarella, det var ett bra val. Det slog mig att jag har fått ovanligt många måltider för vuxna människor den här veckan. Polarn ville dit för hon mindes att det fanns gott om salmbär där. Hon blev något besviken på att det var färre bär i år, men hittade ett gäng ändå. Mor var rutinerad och tog med en burk att samla i denna gång. Det lär jag aldrig komma ihåg igen.  Jag fick också uppleva hur det känns att bli biten av en stor jäkla myra. Den satt på min vrist och högg till så hårt att det tog några smällar för att få den att släppa. Naturen är grym. Pyret ville dit för hon mindes att det fanns goda möjligheter att leta efter fossiler. Hon har sett fossiler i varannan sten, men även i några där det faktiskt syns. Så nu väntar det stora hindret att hon

Som jag har längtat efter att få ge mig ut och springa på de här vägarna: Det ser ju ut som rena drömmen.  Det var inte riktigt läge igår på morgonen, jag var rätt sliten efter att ha gått upp tidigt dagen innan, och av värmen. Men den här morgonen riktigt kliade det i benen.  Så trots dålig sömn för att Pyret sov bredvid mig i en 90-säng och vi väcks av irriterande flugor, så gav jag mig ut på morgonkvisten. Det var så tråkigt att klockorna stannade. Vad jag inte tänkt på var att turen blir bara rakt fram på plant underlag. Jag tappade motivationen totalt och var så nära att ge upp. Men då vet jag det, jag vill ha lite mer variation på mina rundor. Jag har inte mått toppen under dagen heller, så det är ju möjligt att det skulle kännas roligare med mer ork i kroppen. Den lös dock med sin frånvaro idag.  Vi körde upp till Lummelundagrottan för ett besök, för arvsmassorna hade glömt hur den var. Vi fick en annan guide den här gången, som v

Är man på Gotland måste man ju klättra runt bland raukar. På riktigt, man måste. Annars får man inte känna av hur märklig och mäktig naturen är. Man kanske inte får gå ombord på färjan för att lämna ön heller.  När vädret är lite si och så kan man ju också fokusera på att äta. Yey! På Gotland är crêpes poppis, av någon anledning, och det är gott. Men jag blev inte mätt så vi åkte också till Våffelmagasinet. Det var också gott. När det var dags för middag gick vi till Munkkällaren och åt en fan.tast.isk . middag med klassiska gotländska saker som lammrostbiff: och gotländska pannkaka: Arvsmassorna fick enorma och välgjorda hamburgare: När jag var det mättaste jag varit på länge tog vi oss till Spökvandringen. En härlig mix av historielektion, humor och skrämsel, i ett rasande tempo. Arvsmassorna gav den 7 av 10, vilket är väldigt bra med tanke på hur mycket