Läste lite halvt oengagerad en krönika som går att sammanfatta med att det finns ett rätt sätt att vila och finna återhämtning, och därför självklart ett fel sätt. Självklart var det också relaterat till barnfamiljer, för det är ett favoritmål att rikta skam och pekpinnar mot.
Så taskigt att aktivera barnen.
Att ha en aktiv semester var självklart inte återhämtning, att sitta still och göra ingenting var vilsamt. Nu utgick krönikören från sin bekantskapskrets, där småbarn tydligen uttrycker att de känner sig stressade och de vuxna har råd med evighetslånga semestrar på 7 olika platser. Det liknar inte alls min bekantskapskrets, så det minskar igenkänningsfaktorn.
Om jag utgår från mig själv, såsom krönikörer ibland gör så mår jag bra av aktivitet, och mina arvsmassor blir olidliga om de sitter i en solstol hela dagarna. "Det är bra att ha tråkigt ibland!", en mening som sprids som en sanning, stämmer inte på mina arvsmassor, de blir mer kreativa vid aktivitet. Så idag tog vi cyklarna till skogen.
Jo, jag vet, det räknas säkert som en bra aktivitet som ger återhämtning, för sådant bestäms ju också lite godtyckligt i ovanstående sammanhang.
Där var det massor med intryck på en knölig skogsstig som hade lagom mycket uppför- och utförsbackar.
Och envisas med att de ska uppleva saker.
Vad sägs om denna revolutionerande tanke; vi är olika.
Vad sägs om att fokusera på vad som är bra för en själv istället för att analysera och kritisera andras val?
Vad sägs om att det kan vara återhämtning bara att göra något annat än det vardagliga, vare sig det är resor eller läsa en bok i en stuga på landet?
För vem får känna hur det känns att ha en liten grodbebis i handen av att sitta still i en solstol och göra ingenting?
Kommentarer