attvarabob

Med alla omställningar som varit och som väntar kände vi att det skulle vara bra med en stund "för oss själva". Eller snarare att vika av tid till att fira lite och att få prata en hel mening, eller tänka en hel tanke, från början till slut. Det kommer ju hända en del nu. Inte bara ska jag spurta det sista i plugget, jag ska skolas in i arbetet, jag ska börja jobba heltid snart och Pyret ska börja skolan. Vi behöver komma fram till hur vi ska testa att leva i vardagen nu. Så de där arvsmassorna dom alltid avbryter varenda tanke och mening, fick öva på att sova över medan herr B.o.B. och jag åt sushi och gick på bio. Vi såg en film utan svenskt tal, en som inte var för barn, det här inte hänt på flera år. Ryggen pajjade självklart av att sitta still i över två timmar, den hade precis blivit hanterbar. Men vi hann i alla fall prata lite om var vi är på väg och hur vi kanske ska hantera vardagen. Nu väntar en sömnlös natt. Inte för att ryggen kommer krampa varje gång jag fö

Tanken var att inleda påsken med att herr B.o.B. tog med sig arvsmassorna och mötte upp mig när jag var klar med plugget, så kunde vi äta lunch tillsammans. Det gjorde vi. Problemet var att ryggen gick från sämre till sämst under tiden mellan föreläsning, seminarium och lunch. När jag tagit mig tillbaka till bilen efter lunchen kom jag knappt in genom bildörren och jag spenderade resan hem med att böla. Att sedan ta sig den löjligt korta biten mellan garage och ytterdörr var som att springa ett maraton medan människor kastar knivar i ryggen på dig. Smärtan nådde nivån att jag blev yr och utmattad. Intensivbehandling med Voltaren, Alvedon, TENS, massage och värmedyna verkar, peppar peppar, ha hjälpt. Jag kan i alla fall röra mig så länge jag inte gör några snabba rörelser. Men en titt i spegeln avslöjar att jag är helt sned, höften på höger sida är märkbart högre upp än den vänstra höften, när jag står rakt. Det ser ut som om någon kapat flera centimetrar på mitt vänstra ben. Jag ant

Jag sov inte så gott under natten. Trots massage, Voltaren, ryggstöds-korsett och värmedyna har ryggen plågat mig hela natten. Den ger sig inte. Men jag haltade iväg till bussen och åkte till nygamla jobbet. Idag skulle jag vara med på ena arbetsgruppens administrativa personalmöte för att presenteras som nya medarbetaren.  Chefen sa det, högt och tydligt: " Jag vill presentera vår nya kurator ! " Så sjukt ju. När en person som inte skulle vara med på mötet stannade i korridoren, sträckte fram handen och frågade: " Åh! Är det du som är nya kuratorn ? ", så höll jag på att brista ut i skratt. Jag? Nya kuratorn? Nääää? Eller, vänta, jo, det är det ju. Det är liksom uttalat högt nu, så då är det väl sant. När chefen presenterade mig så bröt gruppen ut i applåder och woohoo . Lite genant men det kändes onekligen väldigt välkomnande. Det verkade vara en bra arbetsgrupp. Lite omtumlad, igen, efter ett så varmt välkomnande, haltade jag mig hemåt med kroppshållning

Som om gårdagen var nog, eller söndagen, det finns alltid mer att fira. Man kan fira att det är Polarns födelsedag idag. Och vår 19:e bröllopsdag. Polarn var supertaggad över att få bli firad på förskolan, och att få tårta efter middagen. Men mest av allt är hon helt betagen i en av presenterna hon fick av en kompis. En enhörning som ska växa fram ur en stubbe i vatten... Det ska ju ta flera dagar och jag var osäker på om det skulle bli något alls. Men se på tusan! Polarn är fullkomligt fascinerad och jag med. Snart kan vi fira födseln av en enhörning. "Har du sett min lilla katt?" Videkissar! Det betyder att man kan fira att det är vår.  Det är väl också värt att fira att ens barn har kommit upp i åldern att hon kommer hem med påskkort tillägnad undertecknad. Jag började nästan lipa, men höll mig. Pyret blir så generad av att man blir stolt eller känslosam så man måste hålla igen lite. Men bara lite. Nu ska jag fira att ryggen är totalt paj igen, genom att sitt

Efter ungefär ingen sömn alls gick jag upp tidigt och åkte iväg till jobbet, jag var inbokad på ett extrapass. Det var på sätt och vis skönt att det var mycket att göra, för då hade jag inte tid att tänka. Å andra sidan är det ett jobb där jag står upp, skjuter runt britsar, ledsagar patienter, spritar och bäddar rent, hela förmiddagen. Inte så mysigt när ens ryggskott inte gått över än, märkte jag. Efter sista patienten hann jag precis byta om, slänga i mig en knäckesmörgås och svepa en kaffe innan jag knatade iväg på ett möte. Jag fick träffa två riktigt härliga chefer, den ena känner jag sen tidigare, den andra var ny för mig. När mötet var över gick jag omtumlad därifrån som anställd kurator. Jag kan knappt fatta det. En gång för länge sedan satt jag hos en kurator som hjälpte mig med några svåra beslut i livet. Hon fick mig att våga ta steget och börja plugga. Hon planterade tanken att jag i framtiden skulle vilja bli kurator när hon sa att hon trodde att jag skulle trivas med

Idag har vi kalasat för Polarn hela dagen lång. Först kom kompisarna och röjde runt. Det blev köttbullar och makaroner, dansstopp, kurragömma, blindbock, glassbuffé, presentöppning och fiskdamm. Jag blev helt slut. Efter matlagning, tårtbakning, testa presenter och vila framför tv:n kom familjen. Vi skippade lekarna och körde middag, presentöppning och fika. Jag tror hon blev nöjd med dagen. Hon somnade i sin nya enhörnings pyjamas med armarna om sitt enhörningshuvud och den tiger som går och låter, som hon önskat sig, bredvid sig. Men lyckligast av allt blev vår märkliga  makalösa arvsmassa över att ha fått en egen rund, grå, sittdyna från IKEA. Hon är oförklarligt besatt av våra och snor dem konstant för att typ lägga dem lite här och där.  Hon är ju onekligen lite knasig, men åh vad jag älskar den där ungen. Det viskar jag också i hennes, och självklart hennes systers, öra varje kväll efter godnattpussarna: " Godnatt hjärtat, mamma älskar dig ", för det ska de aldrig

Vi har ägnat nästan hela dagen till att förbereda för Polarns kalas. Hon är grymt taggad. Förutom att det är fantastiskt spännande att fylla år så kommer den hon är kär i på hennes kalas. Det slår tydligen alla presenter i hela världen, och hon har haft svårt att fokusera på vad mer hon vill att kalaset ska gå ut på. Pyret fick dock stå i fokus en stund på morgonen. Hon vaknade grymt tidigt för att hon var totalt redo för att åka skridskor. Det fick hon. Trots att isen var alldeles guppig och gropig, det föll snö och det blåste i den solfattiga miljön, så var hon ännu duktigare än förra gången. Det är verkligen helt otroligt att få bevittna. Polarn var inte impad men erkände senare att det kanske varit lite roligt. Efter intagen lunch smet jag och Pyret iväg och valde ut hennes present till syster. Den och de andra presenterna hjälpte hon sen till att slå in. Själv tog jag en paus efter städning och plock och träffade mammakompisen. Man kan ju behöva tänka lite energi inför barnkal

Dagens uppdrag: 1. Roa Polarn som nu är feberfri och rastlös, men samtidigt trött. 2. Försöka leta rätt på information om vetenskapsläget kring behandling för våldsutövare, som jag vet finns ledtrådar och tips kring någonstans bland alla dokument jag fick på praktiken. 3. Invänta ett besked som betyder mycket. 4. Försöka bli av med ryggskottet. Resultat: Jag började där jag alltid börjar när jag är nervös och tankspridd; jag städade undan. Bland annat reklam. Varför i hela friden väljer Coop och Hemköp att skicka sina medlemstidningar i plats? I dagens plastbantnings-hysteri där de uppmanar kunder att skippa plastpåsen så kan de inte skicka tidningen utan plastomslag? Så onödigt. Gör om, gör rätt på den va? Sen lugnade jag ner mig och läste lite, visade sig att jag redan läst de kapitlen så det gick fort. Polarn ville fortsätta på vårt påspyssel. Så vi tillverkade tre fåglar till. Polarn hävdar bestämt att hon gjort tre och jag har gjort en. Och med det menar hon att jag kli

Att vabba tar uppenbarligen fram den kreativa sidan hos Polarn och mig. Idag har vi gjort ett påskpynt. Bara ett. Vi såg en idé vi ville prova men hann bara göra ett, vi kan kalla det för ett pilotprojekt. Vi ska försöka göra fler imorgon.

Polarn har aldrig varit så envis. På något sätt. Tempen ligger fortfarande på strax över 37, kanske inte direkt feber men i alla fall förhöjd temp. Men mest är hon trött, både fysiskt och psykiskt verkar det som; hon tappar humöret för minsta motstånd och blir sömnig efter minsta ansträngning. Det verkar som att hon fick influensan eller nåt, den var ju seg att återhämta sig från. Så idag var ännu en dag av engelsk litteratur om en teori kring beroende, varvat med lite letande efter någon intressant forskningsartikel i ämnet missbruk/beroende/behandling därav. Självklart till tonerna av My little pony (det finns många, många, många avsnitt), och med avbrott för att servera Polarn mat hon inte åt och att rita prinsessan Celestia. Jag avslutade dagen med att paja ryggen samtidigt som vi skulle gå och hämta Pyret och att laga haloumiburgare till middag. För att ha något otrevligt och trevligt att fokusera på. Nu undrar om jag kommer få veta om Discord och Fluttershy kan fortsätta vara

Efter introduktion till ny kurs och föreläsning hämtade jag upp Polarn och åkte hem för lite vobbande. Det blev en intressant mix av att läsa om en teori om missbruk, samtidigt som jag lyssnade på My little pony och blev ombedd att rita en sådan. När den här masterkursen är över kanske jag kan tillräckligt om beroende, och framförallt hur man bryter dem, för att kunna få se och höra om något annat än vad som händer i Equestria.  "Vänskap är magiskt".

När jag hämtade Pyret på förskolan idag var det en otroligt pigg och självständig figur jag tog med mig. Om det var för att hon varit sjuk en vecka, eller för att hon var där utan Polarn idag, vet jag inte, men det var skillnad. Hela vägen hem hoppade, skuttade och sprang hon. Framförallt många meter framför oss. Jag kom att tänka på hur fascinerande det där med utveckling är. Från att inte våga gå en meter från ens sida till att plötsligt kunna springa runt hörn och vara utom synhåll. På eget bevåg. Eller, lite kollade hon av, hon väntade in oss vid övergångsställen och såg om att det var okej att springa före genom centrum. Men även om hon såg till att jag visste var hon var, så sprang hon ifrån mig, hon vågade lämna och stå för sig själv mitt bland folksamlingen. Jag djupandades och påminde mig om att hon måste börja öva, att jag måste visa henne att det är okej och ofarligt, att jag inte är orolig. Fast jag dör en smula av att hon försvinner bakom husknutar. Det börjar nu, hon må

Vi blev väckta av en entusiastisk Pyret som med sina "nya" skridskor i handen frågade om vi kunde gå upp och äta frukost. Fördelen är att arvsmassorna uppnått stadiet att de på helgerna kan gå ut i köket och plocka fram delar av frukosten medan vi ligger kvar i sängen och försöker vakna.  Ungefär tre sekunder efter att frukost var intagen kom frågan om när vi kunde åka och prova skridskorna.  Med en blick ut på himlen blev svaret "Så snart vi kan." Helt fantastiskt väder. Pyret var också helt fantastisk. Hon uppvisade ett aldrig tidigare visat tålamod. Förutom ett tio minuters försök på sådana där träningsskridskor med två blad när hon var tre, hade damen inte stått på ett par skridskor, men var idag villig att prova på utan att jag ens höll i henne. Hela tiden med ett leende på läpparna och en vilja att försöka igen. Dessutom hade hon riktigt skön balans, hon kunde till och med ta sig upp utan hjälp när hon ramlade. Polarn var dock fortfarande på sitt humör och

Det är någon här hemma som fyller år snart. Man skulle kunna säga att det är en sak hon är väldigt förtjust i: Hon gillar dem så mycket att hon blir pärlplatte-kreativ på en ny nivå. Hon som har ganska begränsat tålamod i vanliga fall.  Därför kan man väl säga att det kommer bli något av ett tema för damens 4-års kalas. I paketen kommer bland annat finnas ett enhörningshuvud att hänga på väggen. Och en pyjamas.  Vi har också lovat att försöka hitta papptallrikar, servetter och muggar med enhörningar, till kalaset.  En Polarn med enhörningar är en nöjd Polarn, och nöjd ska hon bli. Just nu verkar det dock vara svårt att göra henne nöjd. Hon är möjligen i någon "fas" som innebär kort stubin, hon som brukar ha lång stubin, det är ovant.  Idag försökte jag exempelvis roa henne, och Pyret, med att först köpa begagnade skridskor till dem för 25 kronor för ett par använda ställbara och 45 för ett par sprillans nya konståkningsskridskor i kartong. Säsongen är snart slut, m

Polarn: " Jag önskar att jag va en kille. För när jag och Pyret får bebisar så kommer det finnas tre mammor men bara en pappa i vår familj ." Jag: " Oookeeejj... Så tänker du att om du var kille så skulle det bli två mammor och två pappor i vår familj när ni får barn? " Polarn: " Ja. Det skulle vara mer rättvist. " Och rättvisekonceptet är stort just nu, så stort att de inte ens tänker på det själv. För de turas om till och med när det gäller vem som tycker att det är läskigt att ta medicin. Den här gången är det Polarn. Hon ber Pyret att vara med henne som support när det är dags att ta Alvedeon för den där 39.5 febern. Det gör Pyret så gärna, för Polarn var ju stöd för henne när hon var rädd för att ta medicin. Så varannan sjukdom ungefär så gråter Pyret och Polarn sitter med och tröstar och talar om att det kommer gå bra, varannan sjukdom är det Polarn som är ledsen. Ingen logik alls i det där. Men det är väldigt rart att höra Polarn säga: &q

Det brukar alltid ta lite tid att få lust till pluggandet i början av en termin. Värst är det på höstterminen så klart, när jag varit borta från det ett tag, men det finns där i starten av vårterminen också. Tekniskt sett borde det ju inte vara så, eftersom vårterminen börjar dagen efter höstterminen slutar. Det borde ju vara svårt att känna att något börjar när det nästan inte slutat, men psykologiskt är jag väl medveten om att det är terminsstart. Den här terminen har det varit extra svårt. Mest har jag skyllt på kursernas innehåll, sen en del på att läsa två kurser parallellt och lite på den eviga fysiska tröttheten.  Men nu har plugg-lusten infunnit sig. Först lite smygande i slutet av förr-förra veckan, sen växte det. När jag kunde påbörja hemtentan idag förstod jag varför det tagit tid; jag har haft för lite konkret att ta tag i. Nu har jag specifika frågeställningar att bearbeta, material att leta igenom, och det där detektivarbetet med att hitta saker som hör ihop. Det gillar

Pyret blev dålig under natten, hon började hosta och fick 39 graders feber. På morgonen hade Polarn också fått feber, om än inte lika mycket. Min vecka ser ut som så att jag idag hade obligatoriskt seminarium där jag var en av de som var ansvariga för att hålla i seminariet. Imorgon ska jag påbörja en hemtenta vi fick tillgång till idag och som ska vara inlämnad på fredag. Samma fredag som vi ska ha en salstenta i den andra kursen, som jag då behöver plugga till. Det innebär också att hemtentan behöver vara färdigskriven på torsdag. Det kanske är vad man ska förklara för kommunen som begär in arbets- och studieintyg för alla som har barn på förskolan på "heltid". Jag frågar hur man ska få universitetet att fylla i en blankett om "undervisning enligt schema: mån-fredag; klockslag" för en utbildning som baseras på mestadels egenstudier. Svaret blir att jag kanske inte behöver barnomsorg samma tider varje dag. Vänta, va? För... om man pluggar heltid... behöver man

Mitt i allt som ska funderas över, arbetas på och planeras för kan det vara skönt med en paus. Som till exempel att ha en lekträff med mammakompisen och hennes arvsmassa. Samtidigt som alla arvsmassor är sysselsatta och roade får man själv gott sällskap och hjälp att reda ut lite tankar. Win-win kallas det väl. Nu ger jag mig på en vecka till.

För att roa oss idag tog vi en promenad till lekparken. Rutschkanan är ju snäppet vassare om det är en hinna av snö på den och att klättra i klätterställningar med snöiga vinterkängor är en lite roligare utmaning. Arvsmassorna röjde runt ett tag innan de ville gå till parkens djur och kolla läget. Ledaren för djurklubben bjöd på klapp av marsvin innan hon talade om att de gärna kunde gå in till kaninerna och klappa lite, och det har de ju gjort förut. Pyret klev försiktigt fram till en nyfiken långhårig liten skutt, satte sig på huk och stäckte fram handen. Sen såg jag att hon stelnade till och sa med lugn röst: "Den bet mig." "Oj!", sa jag, "Gick det bra?" Utan en tanke på att det skulle ha gjort annat än gått just bra. "Näääää", sa hon då och blev ledsen. Så där ledsen på riktigt och inte ledsen för att hon kom i fokus just då, ni fattar. Så jag tittar till och ser att fingret faktiskt fått tre jack som börjat blöda. När jag sträcker fram hande

Båda arvsmassorna är i någon slags "fas" för tillfället. De gör precis som de ska i detta och protesterar sig fram genom vardagen. Jag kan inte på något sätt påstå att vetskapen om att de ska protestera för att kunna utvecklas gör det lättare. Eller jo, det kanske det gör förresten. Jag vet att de måste våga sätta sig emot oss och testa våra gränser för att våga stå på egna ben. Jag vet att allt det där testandet också gör dem lite rädda eftersom de ger sig ut på ny mark hela tiden, och att det gör att de mitt i alla protester blir så väldigt små igen. Jag vet att deras förmåga att protestera, våga bli arga och sätta sig på tvären är ett tecken på att de känner sig trygga nog att faktiskt våga ge sig in på okänd mark och se hur vi reagerar. Så jag vet att de ska göra så här. Jag vet att de utvecklas av att få visa alla känslor. Jag vet att om de känner att det är okej att få uttrycka hela känsloregistret så kommer de bli trygga vuxna i framtiden. Jag vet att de säk

Ibland är jag inte mognare än så här.

I allt plock och fix här hemma dök mina ritblock och pennor upp. Jag minns att när jag i tonåren hängde över de där ritblocken fick jag höra från mormor och jag tror det var moster att de hade ritat och målat mycket som unga men sen slutat. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför. Plocket och fixet gjorde också att jag hittade samlingen med min mormors gamla teckningar och målningar från när hon var ung, det fanns definitivt talang. Jag kan se att jag också hade det. Men liksom henne slutade jag med det där. Varför det? Jag vill ta upp det igen, jag vill ha skapandet som hobby. Troligen är det här sökandet någon medelålders/klimakterie/livs-kris, men det betyder väl inte att jag inte ska göra något åt den. Den överväldigande lusten att börja teckna, måla, sy och virka igen borde väl få utlopp tänker jag. Frågan är ju bara när?

Status : Arvsmassorna . Pyret är arg. På allt. På inget. Men ofta. Polarn är trött och svarar därför nej, till allt, utan att ens höra vad hon svarar på. Jag . Höften är överjävlig. Har så ont att jag vill böla så jag borde nog göra som Greken och söka upp en sjukgymnast eller något. Lite mer förvirrad än vanligt också känner jag. Misstar mig, kommer ihåg fel, blandar ihop och så, vilket är lite opraktiskt när man pluggar inför två tentor. Och jag börjar känna mig förkyld, vilket är lite opraktiskt om man vill komma igång med träningen igen. Herr B.o.B . Förkyld. Katterna . Keliga, busiga och sociala. Båda två! Japp, även den skygga är mer social, fast hon inte löper. Till arvsmassornas stora glädje ligger hon kvar och sover i deras säng när de går och lägger sig. Imorgon är en annan dag, men status lär vara oförändrad.

Jag känner mig lite kluven för tillfället. Som att jag går runt och är Twoface med ett leende på ena ansiktshalvan och vad man kan kalla en lite bister uppsyn på den andra. Ena halvan av mig är full av energi, den andra är helt slut. Ena halvan är optimistisk och full av framtidstro, den andra ser morgondagen som ytterst dyster och meningslös. Ena halvan är full av idéer, den andra... helt tom. Ena halvan vet precis vad som ska göras, den andra är vilse i pannkakan. Detta medför också att jag stundtals startar saker för att i nästa stund inte orkar göra klart det, fast jag vill, men jag orkar inte, och jag har en massa idéer om hur jag ska göra men jag kan inte bestämma mig, så tar jag beslutsamt tag i saken men ångrar mig för jag vet inte om det är så bra. För jag vet ju att jag är smart, duktig, uthållig, kompetent, hängiven, tålig och en massa annat bra, förutom när jag är helt värdelös så klart och jag inte kan lita på mitt eget omdöme. Det börjar bli lite tröttsamt. Men

Att vara inomhus mer eller mindre hela veckan gör arvsmassorna "lite" rastlösa. Mig med. I morse var de så "all over the place" att vi fick näst intill panik. " De måste uuuut! " Ut ville de men självklart måste påklädning av vintermundering leda till ilska, tandgnisslan och tårar. För att de inte vill ha underställ. För att de inte vill ha skidbyxorna. För att de inte vill ha tjocka mössor. För att de inte vill ha fleecetröja. För att de inte vill gå på toa innan vi åker. För att det är obekvämt med mycket kläder. Det tog en timme att få dem utanför dörren och det gör en ju så himla taggad på en dag i skogen, för deras skull. Men efter ett stopp för utfodring innan aktivitet så kom vi till Tyresta nationalpark och kunde ta oss runt i deras barnstig; " Tjäderstigen ". Då var det ju tydligen rätt kul att klättra runt i snön för arvsmassorna var på ett fantastiskt humör. De klättrade, åkte kana, balanserade, sprang och hoppade runt alla kilomet

En pluggdag. Höften värkte, kylan bet, och jag hade pms i löjligt intensiv fas (efter att  ha hållt på i 10 dagar redan). Pluggkompisen hade passande nog med sig chokladbollar till tentapluggandet, för att hennes man råkar äga en chikladbollsfabrik. Jag fyllde sedan i pms-dagen med att äta pizza till middag och ostbågar till kvällen. Ett glas rosé fick till sist markera slutet på en tuff vecka och början på helgen. Imorgon hoppas vi att alla i hushållet  är tillräckligt friska för att lämna hemmet och röra på sig lite. Det känns som att det är dags nu. 

Hon har ju alltid varit tidig med allt, men att Pyret skulle börja köra mina tonårsfasoner redan nu känns lite väl tidigt. Polarn tog fram sitt pussel, det hon hade valt när hon var på Fjärilshuset; " Jag älskade Fjärilshuset, jag älskade fjärilarna, jag vill gå dit igen! ". Herr B.o.B. skulle hjälpa henne, och frågade Pyret om hon också ville vara med.  Det dröjde inte länge innan Pyret bestämde vilka bitar som skulle sättas var och till slut att Pyret skulle lägga alla bitar på ena sidan och Polarn fick lägga bitarna på andra sidan. Polarn ville inte det. Polarn började gråta. Vi försökte vänligt men bestämt informera Pyret om att hon inte hade mandat att bestämma i detta. Hon rusar upp, deklarerar att då vill hon inte vara med och störtar in på deras rum. Med stark och ilsken stämma får vi höra att vi inte får följa efter för vi är dummast i världen. Hon håller på länge, man kan säga att hon är uthållig. Jag försöker förklara för henne att hon visst får vara arg, men a