attvarabob

Precis som Fantomen så händer det att jag lämnar djungeln och går på gatorna i staden som en vanlig person. Just nu inträffade det just som jag var redo att få ett så kallat psykbryt över ansvaret att plocka undan efter 3 personer, planera middagar och inköp, kliva upp först varje morgon, ordna frukost varje helg, ansvara för städning och hålla redo på alla förskole- och skolaktiviteter. Istället för att få ett psykbryt, eller behöva välja att leva i ett skitigt och stökigt hem, så informerade jag att the bottom is nådd och tog en paus. Det är inte konstruktivt att upprepa samma budskap en gång i halvåret utan att få gehör. Det är heller inte troligt att informationen om den skeva fördelningen av ansvar kommer leda till någon förändring nu heller. Jag lämnade den djungel jag kallar mitt hem och mötte upp Pluggis för en middag i staden. Jag är så tacksam för att ha vänner att ha så roliga, intressanta och tänkvärda samtal med. Allt från forskning och politik, till vardag fånerier av...

Veckan har erbjudit mycket underhållning för alla i familjen. Förutom herr B.o.B.s och min sällsynta utekväll med teaterbesök, så har arvsmassorna också fått roa sig. Polarn fick följa med bästa förskolekompisen, som nu börjat skolan, för ett besök på lekland. Det var ren och skär lycka. Kompisen ville ta med Polarn för att fira sin födelsedag och Polarn planerade hela veckan för den stora dagen. Jag fick lov att ta ut flextid för att ta med Polarn och köpa present på fredagen, eftersom hon oroade sig så för att inte hitta den rätta presenten. Alltså behövde jag ge henne möjligheten att leta både på fredagen och lördagen. Hon hittade dock presenter hon blev väldigt nöjd med redan på fredagen. Hon lämnades åter så där lagom uppvarvad och väldigt stolt över sitt äventyr. Idag fick arvsmassorna träffa kompisen som flyttade till Sydafrika. Hon har alltid haft ett extra gott öga till Pyret, så det blev mest hennes dag idag även om Polarn var med. Vi hängde flera timmar i lekparken och g...

Stendörrens naturreservat i Nyköping. Varför har ingen sagt något?! Ett helt fantastiskt ställe ju! Fullt av saker som roade barnen och därför lurade dem att promenera runt en lång stund. Som spännande och svajiga gångbroar mellan öar. Massor med blåbärsbuskar. Och Polarn är fullkomligt besatt av blåbär, så hon åt konstant under promenaden. Promenadstigen som gick upp och ner på snåriga stigar fulla av stock och sten. När vi åt lunch gjorde vi det här: Efter lunchen kunde herr B.o.B. och jag luta oss tillbaka medan Pyret och Polarn räddade nyckelpigor och samlade dem i deras nya hem.  Jag behöver verkligen röra på mig, då är jag lycklig. Arvsmassorna behöver röra på sig, men det måste göras till ett äventyr för att de ska orka fortsätta vara engagerade. Här var det så himla enkelt att få det vi alla behövde.  Om det nu är så att det inte bara är jag som är sist ut med att veta saker, som vanligt, så får ni dagens tips nu. Åk dit.

Väckt först av alla, som vanligt, men jag lyckas på något sätt somna om. Sen blir jag väckt igen med livsviktiga frågor om tv:n, torra händer och frukost, trots att herr B.o.B. är uppe, men jag somnar om igen och igen. Något splittrat får jag ihop en sovmorgon till klockan 8:40. Herr B.o.B. tar sedan med sig arvsmassorna till simhallen, medan jag kan träna en timme och, efter en dusch, gå och handla. Jag tar en promenad i solen för att möta upp dem, men vi missade varann, så jag strosade hem igen och åt lunch. Arvsmassorna spelade lite spel på eftermiddagen medan jag glodde på en dokumentär. Sen åkte vi och köpte ny riskokare och brödrost och avslutade dagen på pizzerian. Precis en sådan dag jag längtat efter. Men som vanligt känner jag att jag slösat bort en ledig dag till ingen som helst nytta. Att ha en sån där slö dag låter alltid bättre i fantasin än hur det känns i verkligheten, men jag måste tvinga mig till dem ibland. Även om de inte känns så värst meningsfulla, så vet ja...

En klasskompis skrev någonting om att igår var stranden full av alla småbarnsföräldrar som var tacksamma för att de inte varit fulla på midsommar. Vi var i den klubben. Jag ratar ju alltid alkohol men speciellt vid högtider där barnen är med, de skräms av människor som är alkoholpåverkade så därför utsätter jag dem inte för det. Istället är vi på plats på Lida klockan nio på midsommardags morgonen. De enda andra vi möter är två hundägare av äldre kaliber. En liten skogspromenad med mellis-rast fick inleda dagen, men sen var det solskyddsfaktor 50 och plask i vattnet som gällde ända fram till klockan två. Pinsamt nog var det Pyrets andra och Polarns första strand-häng. Pyrets första år var så galet varm att vi inte vågade ha en bebis på solig strand, och förra året blev det aldrig en ...