attvarabob

Av någon anledning var jag extra trött idag. Trött när jag vaknade. Trött när jag gick till jobbet. Trött när jag jobbade. Trött när jag gick hem från jobbet. Trött när jag lagade mat. Trött när jag plockade fram kvällsmål. Trött när jag läxförhörde. Trött när jag duschade. Trött när jag nattade. Trött när jag gick och la mig. Att lyssna på den här gjorde i alla fall promenaderna lättare. Vitön: Den fristående fortsättningen på Expeditionen av Bea Uusma. Jag hade ingen aning om att ljudböcker kunde vara bra. För mig handlar det om intressanta faktaböcker eller biografier som passar som ljudbok. Skulle fortfarande inte klara en roman. Jag behöver höra de olika rösterna i mitt eget huvud, måla upp min egen bild. Men fakta och biografier går ju, då räcker det med en röst. Just denna kan rekommenderas, precis som  föregångaren. Så spännande att Bea Uusma kunde bli så vansinnigt intresserad och engagerad, Det gör att jag också blir det. 

Jag var ju van vid att lyssna på musik under mina promenader. Sen trillade jag över Flashback forever och kunde roa mig med att under en lång tid lyssna ikapp alla avsnitt. Nu är jag hänvisad till ett avsnitt i veckan och ska försöka lösa min underhållning på annat sätt.  Musik kopplar jag nu ihop med träning och vill inte längre lyssna på musik till jobbet, från jobbet och på kvällsträningen. Jag har så klart försökt hitta andra poddar att fylla ut med men hittar ingen jag uppskattar så värst. Men så öppnade jag Spotify. Plötsligt har de ljudböcker. Jag provade att lyssna på ljudböcker tidigare men hade svårt för att det var en röst som var alla karaktärer. När jag läser får jag en känsla för vem varje karaktär är och då blir det så fel när det är samma röst genom hela boken. Då tipsade en kollega att man ska lyssna på faktaböcker, för då spelar sådant ingen roll. Fast vid det laget tyckte jag det var lite dyrt att ha någon sådan ljudbokstjänst.  Fast:  Tad...

Dags för en kort redovisning av de böcker jag läste under 2025. Det blev inte en så stor skörd i år, jag har varit tröttare på kvällarna så jag har helt enkelt inte orkat läsa lika mycket. Men så här såg året ut: De polyglotta älskarna av Lina Wolff Tre karaktärer, alla svåra att tycka om. Intressant språk och skildringar men inte en berättelse som stannade kvar. Ett litet liv av Hanya Yanagihara Fyra vänners liv följs från ungdom till mogen ålder. En storslagen bok både i antal sidor och berättelse, gripande minst sagt. En sådan bok alla borde läsa, men ladda med näsdukar först. Bränn alla mina brev av Alex Schulman Verklighetsbaserad eller bioagrafi eller roman, vad man nu ska kalla det. En olycklig kärlekshistoria nedtecknad som ett sätt att förstå sin egen historia. Finstämd och gripande. 1795  av  Niklas Natt och dag Tredje och sista delen i sviten om Winge, Cardel och Knapp i Stockholm. Jag tyckte om de första två delarna men inte den här. Jag upplevde den som rörig o...

Efter en heldag med Cous-cous tänkte jag avrunda med att börja läsa boken jag fick i födelsedagspresent av kollegan: Godnattsagor för vakna vuxna av Stina Wollter . Jag har haft en seg bok-vår men nu läst ut tre böcker i snabb takt, ingen av dem riktigt dåliga, men heller ingen värd att minnas. Den här har jag lite hopp om att det ska vara en bok som tar tillbaka läsglädjen, vi får se hur det går med det.

När det var halva priset på bokrean chansade jag på denna: Ångrar dig av Colleen Hoover .  En roman om en mamma och tonårsdotter, som dessutom legat etta på New York Times bestsellerlista. Det lät ju lovande. Den levererade inte. Jag upptäckte att det var samma författare som skrivit boken som låg till grund för den rätt trista filmen " Det slutar med oss " och det märktes. Tänk er en massa klyschor, konstlade meningar och förutsägbar handling.  Nu måste jag verkligen hitta en bra bok annars kommer jag helt tappa läslusten. 

Vi inledde dagen med veckans andra utvecklingssamtal, denna gång stod Pyret i fokus. Precis som sin syster så ligger hon före i ämnena, så hon erbjöds lite mer utmaningar för att hålla sig sysselsatt och förbereda sig för nivåökningen i högstadiet. Det är otroligt fint att se att de båda tar ansvar för skoluppgifterna och tar skolan på allvar, men mest är det en lättnad att se att de tycker att skolan och lärandet är roligt. Jag blir rörd att höra dem berätta för lärarna vad de tycker om att göra och stolt över dem när de vågar beskriva saker som inte fungerar bra i klassen.  Sen kan man ju inte annat än bli nöjd när läraren ger som mål under terminen att Pyret och jag ska hjälpas åt i en extrauppgift i engelska. Uppdraget var att vi skulle läsa samma bok, på engelska, och att Pyret skulle dels välja ut några ord per sida som hon tyckte var intressanta/roliga/svåra/härliga, dels att vi skulle diskutera boken ihop.  Pyret ska nu välja om hon vill låna The hunger games, eller o...