attvarabob

Få se om jag kan sammanfatta den senaste tidens debatter i ämnet " Låt oss kasta skit på mammor (men inte så mycket pappor ). Om du har plast i hemmet är du en hemsk mamma. Om du använder färdiga barnmatsburkar är du en hemsk mamma. Om du inte ammar är du en hemsk mamma. Om du inte flaskmatar är du en hemsk mamma (för då är du inte intresserad av att dela småbarnstiden jämlikt). Om du klär dina flickor i flickiga kläder är du en hemsk mamma. Om du klär dina pojkar i pojkiga kläder är du en hemsk mamma. Om du inte köper enbart ekologiskt är du en hemsk mamma. Om du inte ägnar varje vaken tid åt att fokusera 100% på barnen är du en hemsk mamma. Om du inte vill dela föräldraledigheten rakt av är du en hemsk mamma. Om du vill komma i form efter graviditeten är du en hemsk mamma. Om du sätter gränser för ditt barn är du en hemsk mamma. Om du inte sätter gränser för ditt barn är du en hemsk mamma. Om du använder mobil, surfplatta eller dator någon tid under barnets vakna t

Allhelgonahelgen. En massa monster, spindlar, blod och skräck. Som om verkligheten och vanligt folk inte är läskigare än alla Stephen Kings fantasier ihopsamlade i en bus eller godis hink. Nä, jag vill nog hellre ha en paus från mörker, skräck och ondska, lite ljus, vänlighet och omtanke skulle sitta fint.

Livet i en mening.

Så har vi fått kallelse till att möta vår 7:e bvc-sköterska på tre år. Det är ju skönt med den här kontinueten, det gör att man känner sig så trygg vid varje uppföljning.

På väg hem från en övermänsklig tenta. Fem timmar. Jag satt fem timmar och öste ur mig analyser och hänvisningar till rättsfall och lagrum i en kall aula, på världens mest obekväma sits. Sen gick jag ut och kände mig nöjd. Sen kom alla andra. Sen kände jag mig inte så nöjd längre. Nu känns det mest som att jag missat tillräckligt för att få lov att göra om skiten. Efter två månader av hårt plugg. Verkligen hårt plugg . Hur i helvete ska jag orka göra det en gång till?

Det där med sagor smittar tydligen. Eller, Pyret kom stolt hem idag och berättade att hon kunde berätta en saga för mig, jag fick välja vilken som helst. Ta den du tycker är bäst sa jag och hon började: - Det var en gång en kanin... ...som blev glad... ...som sniffade på mig... ... Så den saknade sin mamma och pappa . - Jaha? Men var var mamma och pappa då? - På jobbet. Vill du höra en annan s aga ? Jag tyckte slutet var lite öppet och storyn lite tunn men jag inväntade ändå med viss spänning nästa berättelse. - Det var en gång en pyjamas... Åh den pruttade på mig!!! Hahaha ! Vad? Sen slut? Jag kanske har läst korta sagor ibland men jag har i alla fall läst längre sagor än så. Samtidigt vet jag inte om det skulle vara kul om hon lär sig längre berättelser. Jag vet faktiskt inte det. Jag misstänker att de ändå kommer brista lite i själva storyn. Så vi nöjer oss med korta sagor utan slut. Det blir bra.

Jag sa hej svejs till två ryggsäckar som skulle iväg med sin far och farfar för att träffa gammelfarmor och gammelfarfar. Själv skulle jag dyka ner i de där miljarderna rättsfallen och lagboken jag håller kär. Jag hade förberett mig väl: Det behövs liksom en del energi för att försöka få huvudet runt sånt här: Men jag hade inte riktigt räknat med hur svårt det skulle vara att plugga samtidigt som Roger Pontare står och vrålar utanför. Men det känns som att lite information fastnade ändå och lite är bättre än ingenting.  Och jag fick i mig jäkligt mycket godis så dagen blev rätt lyckad.

Pyret har blivit stor, hon vill läsa lite längre godnattsagor nu för tiden. Jag älskar det. I present förra året fick hon en bok om Mamma Mu av min kusin, den har plockats fram emellanåt men har varit sådär precis för lång för att hennes tålamod ska räcka till så jag har fått korta ner berättelsen här och där. Men plötsligt var den alldeles lagom lång, just som kråksången, och vi har läst den flera kvällar i rad. Jag gillar att läsa berättelser som är på håret för komplicerade, för att jag tycker att böcker ska utmana lite, de blir roligare då och Pyret verkar vara den som trivs bäst när hon utmanas lite. Mamma Mu är nog just så där att hon förstår den men får tänka efter lite och förstår den lite mer för varje gång. Dessutom gillar jag Mamma Mu. Förutom att hon är grym så är upplägget med hennes attityd till att klara av allt, eller åtminstone prova, med envishet och upphöjt lugn, en fantastisk kontrast till den ständigt negativa Kråkan. Förebild och lärdom i ett paket. Sen kan ja

På något sätt har vi lyckats få barn som är rätt flitiga med att säga Tack , Snälla och Varsågod. Däremot har de saknat lite hyfs när det gäller att väcka folk. Eller det är väl främst Polarn som har haft svårt att förstå att situationen kräver lite finkänslighet. En tjurrusning den sista metern fram till sängen, drämma nävarna i madrassen en decimeter från ansiktet, följt av Mamma! Frukost!! Där har ni proceduren. Jättemysig start sådär runt 5 rycket varje morgon. Men imorse vaknade jag av att någon strök mig fjäderlätt på underarmen och när jag vände mig mot henne sträckte hon bara fram armarna och viskade M amma, krama! Sen låg vi och gosade i en halvtimme innan hennes syster kom in och fnissade. Det känns rätt hoppfullt inför omställningen till vintertid, eftersom de kortare familjemedlemmarna struntar tunt i vad klockan säger och går helt på vana. Om hon ska väcka mig klockan 4-ish de närmaste dagarna får hon gärna vara lite mjuk och go. Tack och Snälla.

Allt i högskolan är inte obligatoriskt, som föreläsningar och vissa seminarium. Det som egentligen är obligatoriskt är några seminarium, att du gör jobbet och klarar tentan någon av gångerna. Låter ju rätt soft. Fast jag tycker att det är mer soft att gå på alla föreläsningar och seminarium och få hjälp att fatta allt det där jag läser, som egentligen inte heller är obligatoriskt att läsa. Dessutom är jag lätt nervöst lagd och tänker att jag kommer missa något sjukt viktigt som sägs som därför kommer vara superduperviktigt till tentan. Idag låg det ett icke obligatoriskt seminarium inlagt på eftermiddagen. På fredagen. Några dagar innan tentan. I ett ämne som alla hade svårt att förstå hur det skulle vara till nytta i tentan. För en lärare som har upplevts som lite knepig. Avhoppen var fler än lämmeltåget utför stupet och till sist var vi 6 personer, av jag tror att vi är 34 kvar i klassen, som närvarade. Inte för att vi var särskilt taggade utan för att vi alla är av slaget som tr

Manglingen är inte över förrän på onsdag, men jag kan inte låta bli att drömma mig bort lite. En skulle banne mig behöva en weekend efter allt.

Den där när man får mejl från förskolan om att de har fall av mag/kräksjuka. Den när man sitter på ett seminarium där läraren är sen för att det blev lite roddigt för att hennes barn är magsjuka. När man har en vecka kvar till tentan och ska plugga helgen igenom. Den. När man behandlar barnen som potentiella ebola-smitthärdar och helst vill bo på annan ort en vecka, alternativt rulla in sig själv eller dem i gladpack efter att ha skrubbat varenda milimeter med nagelborste och en liter tvål. När man analyserar allt man har vidrört innan man vidrör något annat och förbannar världsordningen för att handsprit är verkningslöst mot magvirus eftersom intensivt handtvättande i torra hösttider är rena döden för huden. Den. Den är rätt svettig. Jag är beredd att köpslå här, om några ondskefulla virus hör upp. Jag kan gå med på en invasion från och med torsdag nästa vecka. Men innan dess är jag, och därför barnen, access denied . Ok?

Idag var inbokat att gå in via universitetets databas, leta fram och skriva ut 12 rättsfall, läsa igenom dem, markera dem, och skriva en analys av det fall min grupp ska redovisa på torsdag. Under morgonkaffet hörde jag med ett halvt öra sägas på Nyhetsmorgon att någon rapport visade att stress över teknik som inte fungerade var en av de största stressfaktorerna i arbetet, eller något sånt. Först gick det inte att gå in på databasen, Hej nerver! Vad spännande vi hade det i någon halvtimme. När det gick, visade det sig att nya skrivaren inte skriver ut dubbelsidigt. Så skönt att de drygt hundra sidorna faktiskt kommer bli hundra sidor, för tydlighetens skull. Sen visade det sig att skrivaren via trådlöst tog sig rast emellanåt, på så sätt att 15 sidor tog 1 timme och 15 minuter att få ut. Jag tänkte på mindfullness och vilket blaj det är. Då försökte jag skriva ut via usb-port. Fast det var jag inte behörig att göra tyckte skrivaren och blinkade ilsket rött. Då tänkte jag på Red li

Det hände väl en eller två gånger att jag gick och blev gravid. Och som alla som varit gravida vet så blir man lite lätt otymplig sådär framåt mitten av nämnda graviditet. Eller för all del, man behöver väl inte ha varit gravid själv för att ha vetskap i hur det där med att sova inte är en så värst enkel match längre, det räcker väl att ha haft en vän, släkting eller bekant som varit berörd av en sådan situation för att känna till hur det fungerar. Det handlar bland annat om att tyngdpunkten hamnar käpprätt år skogen, något av " sköldpadda på rygg " är bästa beskrivningen jag kan komma dragandes med. Jag kom på, under min långa tid som sköldpadda, att vi har en väldigt bra säng eftersom den har spjälor i järn som går att dra sig runt i, när man får behov av att skifta läge, typ som de vändscheman de använder inom vården. Nu har jag användning för dem igen. Höften började strula lite grann under slutet av första setet, men var i sitt esse under större delen av andra omgånge

Efter att ha spenderat halva dagen i pluggträsket tillsammans med brudar med klös kom jag hem till landets sötaste tiger. Och då är jag opartisk i min bedömning, för skulle jag vara partisk skulle jag utnämna henne till världens sötaste.

Jag bestämde mig för att kapa mitt hår eftersom det ändå bara bodde i tofs eller slarvknut. Det kändes onödigt att släpa runt på en massa decimetrar hår för att då kan man göra en massa frisyrer som man aldrig gör. Jag har aldrig haft varken tålamod, talang eller rätt typ av hår för att få till det heller, det mest avancerade jag gett mig på har varit typ fläta, vanlig alltså för inbakat är en nivå för högt.  Därmed kan vi sätta scenen för den ångest som väller in när man kommer till förskolan och ser hur de söta små varelserna kommer med små inbakade flätor i flera nivåer med dekorationer, knutar i perfektion och tofsar som man aldrig sett tofsar förut. Jag är glad över att ha lyckats hålla Pyret still tillräckligt länge för att få till en hyfsad tofs och klämma fast ett hårspänne. Imorse började det dock, när jag sa till Pyret att jag skulle borsta och fixa tofs. "Nä, jag vill ha en Elsa mamma." "Äh? Menar du att du vill ha håret som Elsa?" "Japs!" Så mi

Det politiska läget visar mest att oavsett politisk ståndpunkt så tycker allt för många tydligen att hela den där grejen med att respektera den demokratiska processen inte så viktigt längre. Det mest spännande med att plugga juridik är de hysteriska skrattanfallen pluggruppen får efter för många timmar och att ta paus för att titta på när läraren kallad Tight ass går upp för trappan. Det svåraste att begripa med flyktingkrisen är hur samma personer som i ena stunden visar minsta möjliga empati, i nästa stund försöker visa sin toleranta sida utan att ens verka medvetna om hur kappan vänder sig ut och in i vinden. Det roligaste med att vara i omkörningsfilen på motorvägen mot total härdsmälta är att känna sig rebellisk när man håller dig vaken till 22 för att det är helg. När livet ser ut så är det viktigt att omgärdas av goda vänner. Riktigt goda vänner. Ben och Jerry är sådana, jag hann hänga med dem i hela 30 minuter innan det var över för den här gången. Underbart är kort och h

Den här satt på arvsmassornas förskola. Nog för att jag kan tänka mig att det kan behövas såväl en anställd mentalskötare som blivande socionom på det bygget men hur hon tänkte det har jag inte fått något svar på.  Ifall någon undrar så är det Pyrets bff som har en pappa som äter smörgås på ett kreativt sätt. Det märks liksom varför de är polare.

Om det känns som att någon har placerat en tryckkokare mellan käke, pannben och ögon och man snyter ut valnötsstora, blodblandade klumpar, kan man anta att man har åkt på bihåleinflammation då? Eller så är det hjärnan som har bestämt sig för att inte bara strejka utan faktiskt flyr fältet. Jag börjar i alla fall undra om min kropp försöker säga mig något. Och vad som kommer här näst.

Man kanske kan beteckna sig som lite plugg-skadad när det första man tänker när man vaknar klockan 4 på natten av att två rutor krossas i ett smash and grab är att det hörs att de använder ett tillhygge när de tar sig in, alltså kommer inbrottet betecknas som grovt. Sen rabblas reglerna för lagövertädare under arton. Då har man kanske lite sömnbrist, är lite hjärnslö och överarbetad. Men på den positiva sidan så har ju lite information fastnat i alla fall. Sen tänkte jag också att: " Men, på en onsdag?! " Som att det bara begås brottslighet på helger eller nåt. Det får väl skyllas på tant varningen.

Ett besök hos gyn senare och jag är i mål; Tanten har anlänt! Oh Yes.  Jag beskrev att min "Var 28:e dag, i 7 dagar regelbundet som en klocka", hade bytts ut mot en "Någon gång mellan den 21:a till den 30:e dagen i 4 till 7 dagar". Han förklarade att: A. Det var inom det " normala " vilket innebar att förändringen berodde på något naturligt. B. Fast när något så regelbundet blir så oregelbundet så är det ändå tecken på någon förändring. Sen började han ställa frågor, den första var: Har du svettningar? Ja. Svarade jag och han utropar: Ja, det var det jag var ute efter! Några frågor senare, där jag svarat precis enligt mallen, så blev slutsatsen att jag fått minskad produktion av östrogen och minskad ägglossning. Mer känt som övergångsåldern. Han tog lite prover också men mest för att  se om det var någon idé att sätta in någon hormonbehandling eller inte. Nu kan jag alltså börja knuffas i köer, kräva att få sitta på tåg och bussar, prata oavb

Polarn, hon som inte bara äter upp det mesta av Pyrets mat utan tydligen får alla sjukdagar som Pyret inte utnyttjat, är sjuk. Igen. Till fördelarna hör att hon i sitt lite, lite, pyttelite (*ironi*) snoriga tillstånd är överförtjust när det är dags att använda snorsugen. Vi måste gömma den när vi är klara för annars sliter hon åt sig den, försöker använda den på sig själv och skanderar " Mer " för att få oss att fortsätta. Till nackdelarna hör att jag har en mastodont-tenta om 2 veckor som gör att jag egentligen skulle behöva flytta hemifrån och låsa in mig någonstans för att kunna plugga ostört nonstop. Det vill säga den totala motsatsen till att vab:a. Så vi kan väl konstatera att den där sociala delen av livet kommer te sig lite fattig i "några" dagar framöver.

Även om en av de där gigantiska orättvisorna, som inträffar arton gånger om dagen, den här muntra morgonen ledde till att Pyret ilsket deklarerade att hon inte ville ha någon lillasyster, så är de mer kärvänliga mot varandra. Man kan ju gott förstå hur man vill önska bort någon som petar på ens lilla hög med leksaker, som ligger samlat bredvid en i soffan, även om man inte just då befinner sig i just soffan utan i köket eller så. Livet är ju så absurt jobbigt. Just därför kan man lika gott förstå hur skönt det är att ha en lillasyster som alltid vill hålla en i handen, som försöker kramas och vill bilda hög på närmaste mjuka underlag. Jag vet i alla fall att jag är sjukt nöjd över att ha barn som är så kramgoa. Pyret som nästan varenda morgon förhalar att kliva upp genom att säga: Jag vill kramas lite med dig en stund först mamma. Hennes syster är inte sämre och har tydligen nu upptäckt att hon kan klampa in till oss på natten och begära att få sova tätt intill. Det har hon inte g

Vi var bjudna på 3-års kalas hos en av Pyret, och Polarns, förskolekompisar. Det var liksom premiär för oss och vi hade därför rätt dålig koll på de sociala koderna i sammanhanget. Vi har fortfarande rätt dålig koll på alla de sociala koderna i förskole-sammanhang, vi märker bara att det finns sjukt många. Alla är oskrivna och specifika för varje förskola/område/föräldragrupp bara för att göra det mer intressant. Lättnaden över att komma till ett kalas där våra barn och Pyrets bff plus syskon var de enda från förskolan som var bjudna, för att födelsedagsbarnet hade sagt att det var så han ville ha det, var total. Så man kan göra så?! Man behöver inte bjuda typ alla 40 alltså. Dessutom var det skrivet i inbjudan att det skulle kalasas två timmar, vilket i praktiken blev: Hej, hej. Klä av sig. Leka. Äta tårta. Leka. Kissa. Klä på sig. Gå hem. Tårtan var hemgjord, "glasstårtan" bara tre förpackningar glass på varandra med lite dekoration och kalas-påsen barnen fick me

Trött som en sengångare på grund av den regelbundna sömnen (sova en timme, vara vaken en timme, sova en timme, vara vaken en timme, sova en timme... regelbundet så det smäller)? Check. Tilltagande problem med höfterna á la foglossning? Check. Vallningar? Check. Pajad axel? Check. Förkylning? Check. Mensvärk? Check. Ryggskott? Check. Alltså jag känner att jag lever så himla mycket just nu att jag knappt kan bärga mig inför vad nästa upplevelse ska bli.

Polarn fick en ny pyjamas. Tyckte att den passade någon som pigg som en lärka kastar sig ur sängen klockan fem på morgonen och springer ut i köket medan hon ropar: Fjuuuukåååssst.

Igår var första gången som Pyret hade tålamodet att sitta och lyssna på en lite längre godnattsaga. I sagan nämndes ordet spöke lite snabbt och alldeles självklart blev den lilla damen vansinnigt besviken när det inte kom några spöken. Eftersom vi trampar på ännu ett av hennes utvecklings-minfält (förskolan nämnde att hon var som en tonåring, no shit Sherlock, ni märker det nu? sa jag inte) så försökte jag mildra det annalkande utbrottet genom att lova att hitta en godnattsaga som handlade om spöken till dagens läggdags. Vad man ger sig inte in på för husfridens skull. Jag klev in på den lokala Akademibokhandeln för att leta efter en födelsedagspresent när en pigg personal frågade om han kunde hjälpa till med något. Näääellellleeeerjoooooförresten svarade jag, jag har en treåring som vill ha en bok som handlar om spöken . En minut senare har han plockat fram en bok. "Ingrid och Ivar letar spöken" av Katerina Janouch och Mervi Lindman.  Hon ville läsa den tre gånger

Det där med högskola och universitet har ju en viss aura. En förväntan. Den akademiska världen. Högre utbildning. Let me tell you. Dagens lärdomar i korthet. Det man ska tänka på i samtal med klienter: Man kan inte säga att man ska ha fingertoppskänsla, fast det kan vara bra att ha fingertoppskänsla. Man ska vara noga med att ställa öppna frågor och därmed se till att klienten själv kommer fram till vad som är bäst, fast det är inte alls som att ställa öppna frågor och lita på att barnet själv vet vad som är rätt, så som barn pedagogiken förespråkar. Man ska inte generalisera utom när man generaliserar. Man ska ha ett klart syfte med samtalet utom när man arrangerar en övning i samtal med elever, tydligen. Vi ska läsa olika böcker om samtal och kommunikation och sedan dela med oss till varandra om vad vi har lärt oss, fast i grunden ska vi lära oss att det inte finns någon sanning, metod eller rätt. För att vara lärare i juridik kan du behöva skicka ut tre mejl för att rätta t

Huvudet känns fyllt av tuggummi, alla tankar tar två varv längre tid och talet är emellanåt lika sluddrigt som efter en lätt fredagsfylla. Kroppen känns konstant som när man får blodsockerfall; det pirrar i alla muskler, jag kallsvettas, blir yr och lite illamående. Jag upplever en oändlig trötthet som ibland fullkomligt förlamar mig. Samtidigt så har en liten feber brutit ut tillsammans med ont i halsen, hosta och snor i snoken. Jag vet inte. Jag hoppas allt hör ihop. Men jag känner mig inte helt säker på det. Jag är däremot rätt säker på att det nuvarande måendet hör mindre bra ihop med min nuvarande sysselsättning och fick bra bekräftelse på det efter dagens försök till att förmedla och ta in information. Ett förkylnings-fyllo som ska prata och förstå förvaltningsrätt. Gör om gör rätt. Eller så går jag och bäddar ner mig med mina Alvedon och håller tummarna för snar bättring.

Pyret växer. Ja, du läste rätt, P.y.r.e.t.  v.ä.x.e.r. Hon gick in i storlek 80 i våras (wow), fick börja använda 86 i somras (yiiiha) och nu när vi alldeles nyss lämpade över alla 80 till Polarn så är det dags att ge lillsyrran de flest 86:or också. På Pyret sitter många av tröjorna som korvskinn och byxorna blir fräsiga högvatten-brallor. Pyret ska alltså använda storlek 92!!! Det är ju ett mysterium hur barn kan växa ur kläder över natten, och hur de kan växa trots att de (läs: Pyret) äter som fågelungar. Hon kanske inte blir minimänniska trots allt, om någon nu oroade sig för det. Inte jag alltså, jag har alltid en grundläggande tro på att allt ordnar sig.

En elefant balanserade på en liten liten spindeltrååååååååd. Det tyckte han var så intressant, så han gick och hämtade en annan elefant. Vi sjunger den titt som tätt här hemma och gärna i omarbetad version: En liten Pyret balanserade på en liten liten spindeltrååååååååd , det tyckte hon var så intressant, så hon gick och hämtade en annan liten Polarn. När vi plötsligt arbetade om den till en liten mamma balanserade så kom jag på vad den handlar om! Elefanten är föräldrar, spindeltråden är småbarnslivet och att man hämtar andra elefanter är ju att man ljuger sjukt mycket om föräldralivet för att få andra in i fällan med en själv. Vi är ju flockdjur och när man faller för den där biologiska driften och sitter där och undrar vad i hela friden man har gett sig in i så vill man ju inte vara ensam liksom. Misery loves company. Så då kommer det, alla nödlögner. Visst är det tufft men så värt det. (I små microstunder som sömnbristen genast gör att man glömmer) Klart man är lite trött m

För att insupa någon form av kultur utöver Barnkanalen så besöktes Fotografiska idag. Kontrasten mellan att gå direkt från Martin Schoellers snygga, fascinerande och underhållande utställning till att i rummet bredvid stå framför Magnus Wennmans bilder var som en käftsmäll. Det var hänsynsfullt av dem att ha ljuset dämpat i lokalen för Wennmans utställning, för jag var så nära fulgråt vid varje bild och tillhörande text att jag mådde fysiskt illa. Den där känslan av hjälplöshet och "Jag måste göra något" har aldrig varit så påtaglig och jag har nog aldrig önskat att jag kunde bli familjehemsförälder så innerligt. När vi kom till Nygårds Karin Bengtsson var jag redan känslomässigt utmattad så jag tyckte varenda bild var som hämtad från scenen innan det läskiga händer i en skräckfilm. Och höstsalongen bjöd på rena gäspningar, grymt coola bilder och känslosamma delar. Så gå dit nu då!

Lördags: Middag med fina mammakompisen, vi käkade på Thaibåten. Onsdag: Jag och raringen JL planterade oss på Primo Ciao Ciao för lite italienskt. Torsdag: Jag slängde ihop lite klassiskt svenskt torsdags käk när jag fick starka Greken som middagsgäst. Idag: Ellegulle och jag snackade bort en kväll med grekisk krubb på Esperia. Förutom att känna mig lyckligt lottad så känner jag mig som värsta kulinariska globetrottern. Och mätt.

Vi tog betongbarnen till skogen för spring och picknick. Barnstigarna är fulla av hoppa, klättra, kliva och hitta. Och som tagna ur en John Bauer saga.  Förutom att det står ett rymdskepp mitt i skogen. Sen fick Pyret göra ett kollage av allt vi hittat bland stockar och sten för att jag därmed kunde hämta ännu fler bra-mamma-poäng. En instagram/Facebook lördag som skulle kunna ge sken av perfekta familjen. Om man vill.  Fast få får man väl utelämna att barnen höll på att slå ihjäl varandra över var alla stenar de måste plocka får, eller inte får, ligga. Likaså att jag höll på att utveckla hjärnblödning av att försöka vara kreativ tillsammans med Pyret samtidigt som Polarn skulle rita på bredvid. Kanske. 

Jag hittade mina gamla Smurfar och Monchichi på vinden och lämnade över dem till mina marodörer. Så hittade jag den här: Jag vet inte jag men den kanske påminner lite grann om den där minsta arvsmassan. Hon som just för tillfället dessutom är besatt av stjärnor. Monchichi var mina favoriter när jag var liten, det kanske det fanns någon slags förberedande mening med då.

Jag drog igång dagen med en kaffe och lite läsning av offentlighets- och sekretesslagen innan föreläsningen klockan 9. Till lunch drog jag in till stan och köpte mig ett par höstskor eftersom det går så  vansinnigt fort att shoppa nu för tiden när man kan reka på nätet innan. Sen hann jag skriva rent anteckningarna från ett rättsfallsseminarium, ett vanligt seminarium och två föreläsningar och köra en laddning i tvättmaskinen innan jag skulle hämta arvsmassorna. De hämtade jag för övrigt lite tidigare så att vi kunde äta pizza-middag med mormor, morfar och morbror. Nattningen gick smidigt som aldrig förr, speciellt jämfört med gårdagens då Pyret höll på att dö av sorg för att Greken åkte hem och därför inte kunde natta henne. Så nu halvligger jag i soffan med en påse jordnötsringar på min ena sida och chips på den andra för att jag är så vansinnigt värd det.

Det där att klippa sig "kort" och köpa sig en ny plattång var ju ett ytterst tidsbesparande beslut som jag för mitt liv inte kan förstå att jag inte tog tidigare. Inte nog med att det finns så mycket mindre hår att ta hand om, den där plattången som hade en 7-8 år på nacken var nog rätt trött, visade det sig. Jag trodde att den plattade håret minsann, den strök nog bara hårtestarna lite ödmjukt. Medan den här från OBH Nordica är värd varenda krona i jagskabarafixahåretochdetskagåpåtvåsekundermedanbarnenhållerpåattgåuppilimningen-livet man lever.  Stalltips från mig till er.