Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en till.

Pyret har blivit stor, hon vill läsa lite längre godnattsagor nu för tiden. Jag älskar det.

I present förra året fick hon en bok om Mamma Mu av min kusin, den har plockats fram emellanåt men har varit sådär precis för lång för att hennes tålamod ska räcka till så jag har fått korta ner berättelsen här och där. Men plötsligt var den alldeles lagom lång, just som kråksången, och vi har läst den flera kvällar i rad.

Jag gillar att läsa berättelser som är på håret för komplicerade, för att jag tycker att böcker ska utmana lite, de blir roligare då och Pyret verkar vara den som trivs bäst när hon utmanas lite. Mamma Mu är nog just så där att hon förstår den men får tänka efter lite och förstår den lite mer för varje gång. Dessutom gillar jag Mamma Mu. Förutom att hon är grym så är upplägget med hennes attityd till att klara av allt, eller åtminstone prova, med envishet och upphöjt lugn, en fantastisk kontrast till den ständigt negativa Kråkan. Förebild och lärdom i ett paket.

Sen kan jag inte hålla mig när det gäller böcker, ungarna kommer ha ett rum så fullt av böcker att de själva inte kommer få plats. De kommer få fortsätta dela rum så får vi på allvar inreda lilla sovrummet som ett bibliotek. Gu så mysigt!

I alla fall. Min märkpenna tog slut och när jag skulle köpa en ny kunde jag inte låta bli den här:

Som medlem i Akademibokhandeln hade jag 20% rabatt på barn och ungdomsböcker också.

Nu är det bara att invänta barn och läggdags. Plötsligt gör det mig inte lika mycket att det faller på mig att sköta läggningen vareviga kväll. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...