Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en till.

Pyret har blivit stor, hon vill läsa lite längre godnattsagor nu för tiden. Jag älskar det.

I present förra året fick hon en bok om Mamma Mu av min kusin, den har plockats fram emellanåt men har varit sådär precis för lång för att hennes tålamod ska räcka till så jag har fått korta ner berättelsen här och där. Men plötsligt var den alldeles lagom lång, just som kråksången, och vi har läst den flera kvällar i rad.

Jag gillar att läsa berättelser som är på håret för komplicerade, för att jag tycker att böcker ska utmana lite, de blir roligare då och Pyret verkar vara den som trivs bäst när hon utmanas lite. Mamma Mu är nog just så där att hon förstår den men får tänka efter lite och förstår den lite mer för varje gång. Dessutom gillar jag Mamma Mu. Förutom att hon är grym så är upplägget med hennes attityd till att klara av allt, eller åtminstone prova, med envishet och upphöjt lugn, en fantastisk kontrast till den ständigt negativa Kråkan. Förebild och lärdom i ett paket.

Sen kan jag inte hålla mig när det gäller böcker, ungarna kommer ha ett rum så fullt av böcker att de själva inte kommer få plats. De kommer få fortsätta dela rum så får vi på allvar inreda lilla sovrummet som ett bibliotek. Gu så mysigt!

I alla fall. Min märkpenna tog slut och när jag skulle köpa en ny kunde jag inte låta bli den här:

Som medlem i Akademibokhandeln hade jag 20% rabatt på barn och ungdomsböcker också.

Nu är det bara att invänta barn och läggdags. Plötsligt gör det mig inte lika mycket att det faller på mig att sköta läggningen vareviga kväll. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.