Torsdag morgon. Pyret glömmer sin ryggsäck på bussen. Nu för tiden går det inte att hämta kvarglömda saker på närmsta bussgarage utan man måste vänta på att de lämnas in till stora hittegodsavdelningen i city. Det kunde ta uppemot 10 dagar. Saken ledde till en del tandgnisslan kan man säga. Pyret hade överdragsbyxorna och handskarna i ryggsäcken, och favoritmössan. För att inte tala om den nya vattenflaska hon var så stolt över. På kvällen gråter hon och säger att hon önskar att hon kunde börja om dagen från början så att hon kunde komma ihåg ryggsäcken. Fredag morgon. Pyret frågar när hon kommer få tillbaka sin ryggsäck. Vi förklarar igen att om den kommer tillbaka så kommer det dröja. Att sen kliva på bussen gör henne lite nedstämd. Stationen efter den vi åker från knackar någon mig på axeln, säger: Visst glömde ni den här igår? och håller fram ryggsäcken. Tjejen åker samma buss som oss varje morgon. Jag blir överlycklig och ger henne en kram, och kallar henn...