attvarabob

En heldag i vilda västern; High Chaparall. Det fanns: Hästar. Ånglok som stannade och avvärjde ett rån. Hästar. Lucky Luke föreställning. Hästar. Båtfärd med ångbåt. Hästar. Små städer med teman. Hästar. Bisonoxar. Hästar. Mat och dryck, popcorn, våfflor. Hästar. Spontana små händelser med karaktärer från showerna och alla anställda. Hästar. Med mera. Ungarna trivdes, speciellt Pyret då, för jag nämnde väl att det fanns hästar lite här och var och hon fick både rida, åka dilligans och klappa på några. Enligt arvsmassorna så var allt under hela dagen det roligaste och jag tror dem för så här gnällfritt har det nog inte varit på länge. Då knatade vi ändå runt från klockan tio till klockan fem. Jag trivdes också, det var enkelt smidigt, prisvärt och underhållande. Barnen blev bara vettskrämda vid varsitt tillfälle så det var tydligen anpassat för hyfsat små barn också. Pyret blev rädd när vi åkte tåget, det stannade och utanför fönstret startade en liten "föreställni

Vi har spenderat dagen i bilen, eller fem timmar i alla fall. Men vi var förberedda. Vi köpte ett helt arsenal av snacks och dricka. Vi laddade paddan full av Visplay. Jag lånade två skrivplattor från jobbet som vi fäste en hög med ritpapper på och laddade två necessärer med kritor. Och det gick bra. Okej, då somnade arvsmassorna efter en halvtimme och sov halva vägen, men ändå. Sen stannade vi för lunch på Pizza Hut och en bensträckare vid Braehus för att lindra rastlösa avkommor. Men totalt sett; de roade sig och var hyfsat/under omständigheterna ganska belåtna under resan. Framme i Jönköping tog vi en tur till ett köpcentrum för att fixa lördagsgodis och jag glömde, igen, att köpa liktornsplåster till morgondagens strapatser på grund av dåligt humör. Liktornsplåster, känner mig så ung och fräsch. Sen avnjöt vi inte en middag på Scandic hotell som svärfar fixat en natt på, på grund av samma dåliga humör. Jag kommer ju få hotellfrukost imorgon igen, så jag är i alla fall på

I dagens nätupplaga av Expressen kunde man lära sig nyttiga saker. Som att bästa sättet att se snygg ut efter 40 var att sminka bort alla tecken på att man uppnått efter 40.  Om det inte hjälpte att sminka sig rätt och i många tunga lager, så hade de för säkerhets skull lagt till en liten lista på hur man kunde manipulera naturen för att verkligen inte se ut som att man var efter 40.  Så nu vet vi, man ska ansolut inte se ut som att man är efter 40 och därmed kanske uppnått lite livserfarenhet och sådant tjafs.  Det framgår dock inte varför det skulle vara så himla hemskt att se ut som en 40-åring, men gissningsvis har det väl med det där horribla åldrandet att göra, och 40 är ju nära döden och så.

När jag kom till jobbet igår kunde kollegan upplysa mig om att jag hade glömt att dra upp dragkedjan bak på kjolen. Okej. Så jag hade gått till bussen, åkt till jobbet, gått upp till jobbet och gått genom halva sjukhuset med en stor glipa i bak. Den enda tanken som for genom huvudet var: "Vad bra att jag hade fintrosorna på mig då." ... Sen tog det någon minut innan jag mindes tonårstiden och hur jag på riktigt höll på att dö skämsdöden när jag upptäckte att jag en gång gick med gylfen öppen. Nu fanns inte en gnutta skam i kroppen. Vad händer med en? Är det åldern som gör att man inte skäms för att vara människa? Är det den totala utnämningen av att föda två barn som suddat bort all kroppslig skam? Är det samhällets lite gränslösa tillstånd där människor lägger ut sina förlossningsvideos på Youtube och ligger med nya kompisar framför kameran i dokusåpor som tar udden av en öppen gylf? Jag vet inte. Men det är i alla fall ett rätt skönt läge, att inte behöva gå omkr

Vi har plockat vår första egen odlade gurka! Både Pyret och Polarn var eld och lågor över att smaka på den och, mer viktigt, båda smakade! Att Polarn i slutändan nästan åt upp hela på egen hand är väl inte särskilt förvånande, men att Pyret åt en hel skiva och kanterna på tre till är fantastiskt. Och den var faktiskt väldigt god. Nästa ska vi satsa stort på odling tror jag.

Det var lugnt på jobbet idag, så jag jobbade inte, jag gick tidigt och åkte till stranden med familjen. Mitt i badet påbörjas en konversation med min förstfödda som kändes lite... ...knepig att föra sådär i offentligheten. " Mamma! Titta! Pojken har en bebis i magen! " " Ähhhh, nä, pojkar kan inte ha bebisar i magen. " Självklart blev följdfrågan: " Hur får man bebis i magen? " På något sätt lyckades vi sedan avverka att bara flickor får bebis i magen, att man måste vara en pojke och en flicka för att göra en bebis, att jag inte kan göra en bebis åt henne, att man måste växa färdigt för att få bebis i magen, att pappa inte heller kan hjälpa henne få en bebis i magen, att hon kommer bli kär i en pojke eller flicka och tillsammans med den pojken hon blir kär i -eller en annan pojke om hon blir kär i en flicka- kommer hon få hjälp att få en bebis i magen. Allt medan vi hoppade runt i vattnet bland andra barnfamiljer. Alltid roade väl vårt samtal någon.

Jag har en oanad talang för det där med pärlplattor. Om jag får säga det själv. Det är på en sällsynt hög konstnärlig nivå som mina alster skapas. Min talang skulle utvecklas till ren och skär perfektion om det inte vore för: " Ja ska hjälpa dig! " " Ja åsså hjälpa dej mamma! " " Nu behövs en rosa! " " Hä en glitter mamma, fint! " " Ska vi ha en blå nu? " " Ja vill göra en likadan , du hjälpa mig? " " Nej. Nejnejnejnejnej. Inte! " Det går inte att skapa i den miljön, man blir galen. Det var säkert vad som hände Picasso. Här är ändå mitt senaste alster:

Visste ni att det finns coola djur i Parken Zoo? Alltså, vi pratar om tigrar, röda pandor, komodovaraner, leoparder, sandkatter, jaguar, miniatyrhästar, fossa och en hel drös andra. Vi hann knappt komma in innan vi såg en tiger knata runt, vi hamnade mitt i matningen av uttrarna och sandkatterna, men det som lockade mest var en jäkla klätterställning. Så vi gick raskt iväg till Lilla Zoo, det borde väl väcka ett intresse för djuren. Vi grundade med en glass så där på typ årets varmaste dag, sen skulle vi klappa djur! Polarn gick raskt runt och frågade " Får jag klappa den ?" så fort hon såg en get eller ett får, sen drog hon handen över den en gång innan hon upprepade proceduren etthundrafemtioelva gånger. Pyret ledsnade efter fem minuter och ville äta yoghurt. Bara klappa på en enorm landsköldpadda distraherade den lilla damen från ett akut laktos/socker begär som kom från ingenstans. Okej. Vi gav dem varsin yoghurt och sen gick vi till något café som tog bra betalt för s

Efter en kaotisk dag på jobbet hoppade jag in i bilen och vi drog iväg på en liten weekend. Med betoning på liten. Vi åkte hela vägen till Eskilstuna. Fast med två barn som tycker att åka bil är i klass med att gå på glödande kol så är det långt nog. Tanken är att: 1. Ombyte förnöjer och borta är att inte vara hemma. 2. Det kommer finnas hotellfrukost lördag och söndag. 3. Vi slipper måsten mellan fredag och söndag och det är vad semester handlar om, var man än är. 4. Det kommer finnas hotellfrukost lördag och söndag. 5. Vi roar oss på Parken Zoo. 5. Det kommer finnas hotellfrukost lördag och söndag. Så här bor vi Vi drog ut på stan och åt en lagom onyttig middag. Eller vi och vi, barnen åt ju självklart inte.   När vi kollade in de häftiga områdena runt stan, så hittade barnen något. Som små blodhundar... En lekpark. Var man än kommer, vad man än gör, man slutar ändå alltid i en lekpark.   Imorgon blir det visst hotellfrukost. Har jag nämnt att jag ska få

Jag trodde väl aldrig att billiga små taniga plantor från City Gross skulle ge resultat. Men se på tusan! Det blir ju såväl några gurkor som några tomater. Det var liksom tänkt som ett slags pedagogiskt knep för att få Pyret mer intresserad av grönsaker; Grönsaker är våra vänner , typ. Inte helt överraskande är hon måttligt engagerad medan Polarn är eld och lågor och vill plocka Gujjka!! Och snart får hon det.

Okej, jag tror att jag i alla fall fick godkänt idag, inte MVG, men godkänt. Det började väl bra, jag var så trött att jag inte kunde få upp ögonen när arvsmassorna började busa i sängen någonstans strax efter klockan sex. Så jag gjorde inte det, jag somnade om. Jag tog alltså en sovmorgon till klockan åtta, bara det ger väl någon slags guldmedalj i ledighet. Mitt mål för dagen var att någon gång under dagen äta en mjukglass sittande i solsken. Så när herr B.o.B., som verkar ansöka om att bli redaktör för "Barn i stan" eller något med tanke på hans uppfinningsrikedom kring att sysselsätta barnen och hitta på utflykter, föreslog att åka till Älvsjöbadet, så sa jag ja. Det verkade liksom falla väl in i mina planer för att ha en ledig dag. Sagt och gjort; dagen spenderades där. Pyret plaskade runt i barnbassängen med allt större självförtroende, hon är inte helt bekväm med vatten men vågar mer och mer om man ger henne lite tid och uppmuntran. Polarn är kanske inte obekväm med

Imorgon ska jag ge mig på något nytt; jag ska vara ledig. Eller nytt och nytt, kanske mer något nygammalt, eller gammalt i ny förpackning. Och ledig och ledig förresten, man är väl aldrig riktigt ledig när man har barn, det finns ju alltid ett "måste" eller "borde" runt hörnet. Men så här: Jag ska vara ledig från jobbet utan att känna mig stressad över det. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist. Visst har jag tagit ledigt, men oftast har jag då betat av en eller annan mental lista över det som jag kan, vill, eller borde göra. Allt ifrån städning till att äntligen boka en härlig dag med någon fin vän. Allt det jag känner att jag inte hinner, men vill hinna, typ. Det ger ju massor med energi att få göra sådant man längtat efter att göra, men det ger kanske inte så mycket ro. Nu vankades det en relativt sysslolös dag på jobbet imorgon och kollegan frågade om jag inte ville vara ledig då. Oj. Får man svara "Ja" på det? Det tog ärligt ta

Mammakompisen tog med sig sin arvsmassa och vi tog med oss våra och så drog vi iväg till Mulle Meck-parken i Ulriksdal. Herr B.o.B. var där på en vardag och tyckte det var ett härligt ställe. Det var det också, det är så himla schysst med lekplatser som verkligen sätter fart på barnens fantasi och skapar en rolig fantasivärld. När det är små hus som de kan gå in och upp i och åka rutschkana ut ur. När det finns bilar och båtar som ser ut som leksaksbilar och leksaksbåtar och inte bara är målad plywood. När det finns små bäckar och broar i kuperad mark. Jag skulle ha älskat det när jag var barn. Våra ungar gjorde det nog också. Fast nu var det inte vardag, som när herr B.o.B. var där sist, nu var det söndag, så halva Stockholm tyckte det var en schysst lekpark, märkte vi efter ett par timmar. Då rörde vi oss hemåt för att fika lite istället, för jag får lite krupp av att vara på fullpackade ställen. Det är väl det som är nackdelen med att bara vara ledig på helger så här på sommare

Att roa barn är dyrt. I alla fall om man ska iväg på ställen med inträde, då är det löjligt dyrt. Häromdagen hjälpte kollegan mig med tips om ställen som var billiga eller till och med helt gratis, som hon kom ihåg att hennes barn gillat. Hon är en sån som jag, som gillar secondhand, loppisar och ekonomiska alternativ framför överprissatta märkesprylar, så självklart hade hon en ekonomisk pejl på barnunderhållning. Ett av tipsen var ju inte så mycket ett tips eftersom vi redan utnyttjat det; gratis museum, och idag skulle vi kolla in två som barnen inte varit på än. Vi tog oss in till slottet för att gå på Medeltidsmuseet och Livrustkammaren. Pyret blev mest impad av att vaktparaden drog förbi lagom när vi satt och åt smörgås i väntan på att klockan skulle slå 12. Det var självklart de två ridande poliserna som var den stora grejen, eller mer exakt hästarna som poliserna red på. Jösses vad hon är besatt av hästar. Vilket i och för sig bäddade för att hon tyckte att Livrustkammaren

På morgonen kom en helt okänd kvinna fram och utbrast: "Men gud vilka läckra byxor! Sådana vill jag också ha!" varpå jag informerade att de fanns på H&Ms rea för 50 spänn. På jobbet kommer en patients assistent, som jag aldrig träffat förut, fram och säger: "Du är så jäkla snygg i håret människa! Var klipper du dig?" Och nu har jag spenderat kvällen på Jamie Olivers restaurang eftersom jag bokade bord där som överraskning till maken. Han har varit en så makalöst bra och tålmodig förälder de här veckorna, kuskat runt halva Stockholms lekparker med blöjfri Polarn och envis Pyret, då förtjänar man lite uppskattning. En dag med lite egoboost och med påfyllnad av eneegiförrådet. Sådana dagar behövs.

Vi har ju en uteplats. Den är inte stor. Den är inte inredd för en månadslön, snarare för en tager-vad-man-redan-haver-plus-veckopeng-på-IKEA-slant. Den badar inte i solsken, för det är balkongens jobb. Men den är i sin enkelhet och sitt undanskymda läge lite mysig. Speciellt när det är varmt ute. Så idag åt vi middagen där, det var supermysigt. När barnen var klara kunde de dessutom springa av sig och busa med varandra medan vi satt kvar. Kanske ska man ta och utnyttja den där lilla plätten, när man nu har fått en lägenhet med så grymt upplägg. Kanske ska man också ta och använda den där grillen som står och dammar utanför bild. Känns ju som en vettig tanke.

Dagens Pyret : " Mamma, jag orkar inte mer, får vi glass nu? " " Men om du inte orkar maten så orkar du ju inte glass heller ." " Jooo, det är inte samma, det är en annan plats i magen ."

Polarn kämpar på med sin toalettträning. En del dagar är helt utan olyckor och andra blir det många kissbyxor i tvättmaskinen. Nu börjar dock träningen i att våga gå på toaletten för att bajsa. Att det verkar vara så läskigt för de flesta barn. Och att det ska vara en så stor grej för oss föräldrar när det går vägen. Vi kör med peptalk, hejarop, tjat, valfri sång under toalettbesöket och stora applåder när det är klart. Helt vansinnigt egentligen, men jag blir så genuint stolt när Polarn, och tidigare Pyret, fixar det. Kanske är det stoltheten över att de utvecklas. Kanske är det lättnaden över att ha klarat av ett utvecklingssteg.   Kanske är det vetskapen om att blöjtiden snart är över. Oavsett, det där med kroppsfunktionerna hos avkommorna är ett märkligt stort intresse hos alla päron.

Ett effektivt sätt att motarbeta bort den där känslan av att livet är en jäkla oändlig uppförsbacke, är att hålla gott sällskap. Så idag kom Ellegulle över och höll oss sällskap under dagen. Vi tog en utflykt till Hågelbyparken där vi glodde på lite djur som vi aldrig sett förut, typ grisar, får och höns. Vi hängde i en lekpark, eftersom våra barn nästan aldrig gungar, klättrar eller åker rutschkana. Vi käkade lunch, som barnen till vår överraskning i stort sett ratade. Vi tog en promenad och käkade hallon. Vi köpte mjukglass till ungarna, men inte till oss eftersom man alltid får äta upp hälften, så då åt de upp hela glassen båda två. Sen tog vi oss sakta men säkert hemåt. Ellegulle hann nätt och jämt gå it genom dörren förrän ett evigt tjatande drev oss mot ännu ett ovanligt besök i en lekpark, följt av en middag som barnen ratade. Ibland känns livet lite förutsägbart och trist i sitt Sisyfos tillstånd, då hjälper härligt sällskap att förgylla vardagen, eller i detta fall helgen.

Förra året var vi i skogen och spontan-plockade blåbär. Barnen hade somnat i vagnen och vi såg att skogen höll på att gå under av alla blåa små godingar, så vi plockade. Och plockade. Och plockade. Det var som terapi och besatthet i ett, att bara ta lite till. Idag tänkte vi involvera arvsmassorna. Vi har pratat om att plocka blåbär och de minns hur mumsigt det var att kliva runt i snåren och äta sig mätta, så de har varit förväntansfulla. Det gick sådär. De tjatade sig blå (haha) om att få börja plocka, till den grad att när vi kunde börja hade luften gått ur oss av tjatdöden. Sen tyckte de båda att det var kul att knata runt där med varsin ask, Polarn tyckte till och med att det var jättekul. Men Polarn åt också upp allt, hela nävar tryckte hon in, och när vi sa till att det var nog så blev hon arg, så klart. Pyret var jätteduktig, tills hon råkade spilla ut halva asken. Först sa hon bara: " Oj, nu måste jag börja om ", sen funderade hon en stund och hällde ut resten.

Jag kom hem från jobbet igår och kände mig trött. Jag börjar bli trött på att känna mig så här trött. Så jag började också känna mig lite dum och ledsen för att jag gick med på att jobba hela sommaren. Lite dum för att det inte riktigt blev så som de lovat på jobbet, och lite ledsen för att jag är trött. Men så fick jag ett sms från mammakompisen om hur hon spenderat sin fredag och hur hennes sommar kommer se ut och då skämdes jag lite. Jag ska verkligen inte klaga. Istället ska jag ta tillvara på kvällar och helger och sköta jobbet så som jag blev lovad. För det finns värre saker än att vara trött och att jobba hela sommaren, och livet är banne mig för kort för att man inte ska göra lite som man vill.

Det pågår blöjfritt sommarläger här hemma medan jag är på jobbet. Polarn har nu spenderat två hela dagar utan blöja. Hon har varit i lekparker, på utflykt och sovit middag, med bara trosor på, och det har gått bra! Hon har små olyckor där några droppar hinner hamna i trosorna innan hon hinner fram till toaletten, men hon är väldigt duktig på att säga till när det är dags. Nu är jag försiktigt positiv till att ha ett blöjfritt hem till nästa år. Ja, jag räknar ju med att nattblöjan tar ett tag till att bli av med, därav det längre perspektivet. Men på dagarna kanske det går lika smidigt som det gjorde med Pyret, och då är vi ju blöjfria typ om några dagar. Så himla vettig sak att använda sommarlovet till.

Men just det, man kan ju plantera knäppa grejer inomhus också, när tankarna maler. Undrar om jag inte ska köpa en flugfångare och göra om tårfatet med kupa, till en Jurrasic Park till ungarna, med små dinosaurier och allt...

" Åh, mamma, titta! Dom har makrill! " " Äh, ja? " " Snälla mamma, kan vi inte köpa makrill? Jag älskar makrill! " " Så klart vi kan! " * Årets mamma-utmärkelsen har aldrig vunnits så lätt * " Vet du vad makrill är, mamma? " " Nä, vad är makrill? " " Det är en fisk mamma, makrill är en fisk som dom mosar ." (Bara för att klargöra:) " Och det tycker du om? " " Jaaaa ! " Men grönsaker är äckligt, liksom varenda middag som serveras. Vem är jag att ifrågasätta den logiken.

Jag har nog alltid haft strategin att när livet ger en citroner så gör jag inte lemonad, jag städar. Att rensa en garderob rensar mitt sinne. Att dra fram dammsugaren suger bort dammet i huvudet. Att putsa rent köket eller badrummet putsar upp humöret. Att plocka i ordning hemmet sorterar tankarna. Nu verkar en ny metod för att bearbeta bekymmer ha uppstått; jag planterar. Direkt efter jobbet idag drog vi iväg och köpte plantor för att byta ut de överblommade vårblommorna. Att ägna kvällen åt att gräva i krukor, rensa, plantera, sopa uteplatsen och lägga ut en matta jag fått på jobbet, var riktigt rogivande. Tidigare har det mest handlat om att få det fint, nu var det själva sysselsättningen som kändes trevlig. ..... Kombinerat med att jag måste påpeka för alla under 20 att: " Åh, jag skulle kunna vara din mamma! " (#stackars sommarjobbaren) så får jag dra slutsatsen att jag är officiellt pensionär in the making. 

För nitton (!) år sedan började jag hänga med herr B.o.B. Det har ju hänt en och annan sak sedan dess, mycket skoj men också en del riktigt svåra saker. Igår tog vi oss en dag för oss själva för att få vara med om det nuvarande livets lyx: Att ha tid. Tid att promenera tillsammans. Det gjorde vi i nästan 20 000 steg enligt stegräknaren, vilket pajade mina höfter t.o.t.a.l.t. men knivhuggen jag känner i dem var femte minut idag är värt det. Tid att gå i affärer, och bland annat få lite kläder köpta av maken. Kanske mest ett nöje för mig, men det var han som erbjöd sig och jag tackade inte nej. Tid att fika och faktiskt känna vad kladdkakan smakade. Den smakade gott. Tid att prata med varandra, och då faktiskt höra vad den andre säger och kunna svara i hela meningar, på en gång och inte en timme senare. Tid att äta tillsammans utan att sleva in maten med en hand så snabbt man kan innan man måste följa med någon på toaletten. Vi kände till och med att vi njöt av maten. Tid att välj

Minsta barnet kom till sängen någon gång mitt i natten. Största barnet sov, faktiskt, i sin egen säng till klockan 5.20. Jag hade den stora i min famn och den lilla som ett väldigt knöligt ryggstöd fram till klockan 6, då kallade naturen. När jag hade ålat, krupit, och smygit upp och märkt hur tyst och lugnt det var så gick jag inte tillbaka till sängen. Istället har jag suttit i köket, ensam, i tystnaden, och ätit frukost i lugn och ro. Det känns som att det var värt att inte få sovmorgon.

Greken har en förmåga att förstå, och känna igen, hur det står till.