Polarn kämpar på med sin toalettträning. En del dagar är helt utan olyckor och andra blir det många kissbyxor i tvättmaskinen.
Nu börjar dock träningen i att våga gå på toaletten för att bajsa. Att det verkar vara så läskigt för de flesta barn. Och att det ska vara en så stor grej för oss föräldrar när det går vägen.
Vi kör med peptalk, hejarop, tjat, valfri sång under toalettbesöket och stora applåder när det är klart. Helt vansinnigt egentligen, men jag blir så genuint stolt när Polarn, och tidigare Pyret, fixar det.
Kanske är det stoltheten över att de utvecklas.
Kanske är det lättnaden över att ha klarat av ett utvecklingssteg.
Kanske är det vetskapen om att blöjtiden snart är över.
Oavsett, det där med kroppsfunktionerna hos avkommorna är ett märkligt stort intresse hos alla päron.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer