attvarabob

Imorgon ska tentan vara klar. Den om hur politik, strukturer och organisering av socialt arbete påverkar socionomen yrkesroll.  Jag har alltså suttit hela dagen och "skrivit". Om man menar: "Ska det här stycket vara under rubriken för individnivå eller under organisation?" "Då kan jag diskutera det här! Fast vänta, tog jag med det under fakta om välfärdssrukturer, eller raderade jag det på grund av platsbrist?" "Välfärds.... radera. Den skandinav.... radera. Med uppbyggnaden av.... radera." "För att kunna ta med det i diskussionen så måste jag hitta fakta om det och lägga in under rubriken samhälle. Vilken av alla 11 kursböcker eller 4 tidigare kursböcker läste jag det?" "Så för att skriva referens på ett kapitel av en kapitelförfattare i en antologi, så måste jag ändra redaktörsförfattarnas förnamnsinitialer till före efternamnet istället för efter efternamnet. Medan om jag refererar till hela boken så ska initialerna till d

Arvsmassorna var taggade i flera dagar, de skulle vara med på en springtävling idag. Kalvinloppet 2017. Självklart skulle det innebära att regnet tilltog allt mer under dagen och bara öste ner lagom när startskottet gick. Fast regn är ju i och för sig ett vuxen-problem mer än ett barn-problem, de brydde sig inte så värst. Vi vuxna som har haft hund brydde väl oss inte så mycket heller, egentligen, det är ju bara vatten. Fast nog hade det varit mysigare med solsken. Polarn tillhörde första gruppen, de yngsta. Hon hade valt att springa med herr B.o.B. och som hon sprang. Gruppen var inte jättestor, men hon startade i täten och höll sig där alla 400 meter, hela vägen i mål. Stolt som aldrig förr fick hon medalj, tröja, gympåse och en chokladmjölk. I sann Polarn-anda var det mjölken som lockade mest, medaljen ville hon inte ens ta på sig, det skulle hon göra "sen" och stoppade ner den i påsen. I Pyrets grupp fick barnen själva välja att springa med eller utan förälder, hon vi

5.45, klockan ringer. Jag duschar, klär på mig, kladdar på lite camouflage, blåser håret och packar väskan. Hjälper barnen med skorna innan de går, orkar inte hjälpa till med något mer i deras morgonrutin idag. 7.30, går till tåget. Mitt tåg visade sig vara ett kort tåg, efter en rusning utmed perrongen insåg jag att jag ändå inte skulle få plats. Jag väntade på nästa tåg. 8.20, tog den vanliga promenaden till skolan, kände att jag hade behövt skippa den efter gårdagens näringsbrist, men undvek att sätta mig på bänkar utmed vägen för att vila. Kändes för pinsamt. 9.00, på schemat stod rollspel. Vi skulle låtsas vara varandras socialarbetare/klient igen. Skillnaden mot tidigare var: 1. Det handlade om att avsluta kontakter och jag var den enda som haft erfarenhet av det, på det sätt som övningen var upplagd, genom jobbet.    2. Alla har nu haft klientkontakt och har plötsligt förstått hur omöjligt det är att låtsas ha ett samtal med någon. Det kändes lite skönt att få höra: &quo

Vad som började som en kvinnas önskan att hedra sin mamma med blommor i en kyrka, kritiseras idag för att handla om kommersialism. Saker är vad man väljer att göra dem till, tycker jag. Vad sägs om hur dagen introducerades i Sverige 1919. Med tanke på att kvinnor fortfarande utför en mycket större del av arbetet i hemmet än männen så känner jag att det där väl är gåvan alla mammor är ute efter. Dyra presenter är ganska ointressant i jämförelse med att få frukosten serverad, slippa städa, inte behöva agera projektledare och få njuta av "festligheter" till kvällen. Det dagen ska handla om är att trots allt arbete för jämställdhet så har vi inte lyckats nå hela vägen. Kvinnor jobbar heltid men är fortfarande hemmafruar i behov av en ledig dag, i alldeles för hög utsträckning. Vilket gör det här till dagens sanning. Med det sagt. Min Mors dag. Jag vakande först av att herr B.o.B.s väckarklocka ringde 5.30, för han hade, som oftast, glömt att stänga av den till helg

Även om jag sedan långt innan barnen varit en morgonmänniska, så känns det ju lite märkligt att ständigt vara trött som en zombie men ändå känna att det är bättre att skippa sovmorgonen. För det jag tänker på konstant är sömn, eller bristen på den. Jag vill alltid sova. Att jag just nu kommer senare i säng på grund av rådande hygienrutin, som innebär att jag måste städa två toaletter och bädda nytt i sängen varje kväll, väcker bara en känsla egentligen: sorg - över förlorad sömn. Ändå väljer jag alltså hellre att gå upp klockan 5.30 och gör alla iordning, än att gå upp 8.30 och gör alla iordning. Hmm? Samtidigt får jag det här som föreslaget inlägg på Facebook Det säger mig två saker: 1. Facebook tycker att jag har blivit gammal. 2. Eftersom jag går in och scrollar lite i Facebook ibland nu igen, så är jag nog gammal (för alla av yngre kaliber hänger på andra ställen, vet jag som hänger med 20-någontingare dagligen). Därför kan ju det där med tidiga mornar med all säkerhet ocks

Jag vet att jag brukar tjata om de tidiga mornarna, om att jag vill ha sovmorgon. Jag erkänner nu att jag har haft fel. Idag fick jag sova till 8.30. Wow, tänker ni då. Dålig idé, tänker jag. I vanliga fall går jag upp, äter frukost, plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna och kan ta oss ut på äventyr i rimlig tid. Med sovmorgon kommer jag upp senare, får dela frukost med Polarn för hon har hunnit bli hungrig igen, jag plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna, med skillnaden att de har varit uppe några timmar och därför är sjukt rastlösa. Så allt som görs när jag går upp tidigt, görs om jag får sovmorgon, med skillnaden att jag blir sjukt stressad över att ha två arvsmassor som tjatar hål i huvudet på mig för att de vill gå ut, medan jag ska klä på mig, fixa håret, göra flätor på dem och få dem att välja kläder. Vad ska vi göra? Kan vi gå nu? När är du klar mamma? När jag väl fått mig själv och dem iordning kompenserade jag för den sena starten, och

Jag fick frågan av herr B.o.B. " Jag har letat i studentlitteraturen efter fakta om hur New public management har påverkat den enskilde socialarbetarens syn på klienterna. " Svarade jag. Sen hejdade jag mig innan jag utvecklade samtalet alltför långt in i min tes om att under folkhemmets utveckling var synen på sociala problem att de var samhällets ansvar, och att de orsakades av samhälleliga faktorer. Men den liberala politikens utbredning under 80 och 90-talet skapade effektiviteringskrav på den offentliga sektorn, som i sin tur ledde till införandet av New public management och Evidensbaserad praktik. Allt med en ökad individualisering av sociala problem och med större krav på att den enskilde klienten själv skulle ta ansvar för sin situation, bland annat i form av beställar- och utförarmodellen. Den allt mer utbredda medicinska diskursen kring sociala problem har dessutom påverkat synen på att orsaken till social problematik ligger inom individen och beror inte i lik

Idag var vi lediga. Förutom att inhandla lite grönsaksodling till balkongen och att vara ute och öva på cyklarna, så fortsatte saneringen. Förutom att alla gosedjur fick en spinn i tvättmaskinen och en sommarsemester i torkskåpet så kom turen till katterna. Även om de gästande parasiterna inte kan smittas varken till eller från katter så kan äggen finnas i ullig och gullig päls. Så mycket som ungarna klappar på de där katterna så känns det allt för troligt att några av alla tusentals ägg det pratas om att det läggs, skulle gå från barnens fingrar över till pälsen. Blä. Jag såg inte fram emot mitt uppdrag, även om de här katterna, speciellt den ena, visat märkligt mycket intresse för dusch och bad. Normen är väl ändå att katter kämpar för livet för att komma undan ett bad. Det gjorde de inte. De stod stilla, gjorde enstaka försök att hoppa ur badkaret och tjöt lite mot slutet. Gick ju hur smidigt som helst att både schamponera och skölja. Till kvällen hör numer rutinen at

Pyret började på förskolan i augusti 2014. Alltså för snart tre år sedan. Sedan dess har en lättare kallsvett och hjärtklappning infunnit sig vid varje hämtning där informativa lappar om löss, vattkoppor, kräksjuka och springmask har suttit på dörren. Det har varit några lappar genom åren. Att vi sedan fick två små potentiella smitthärdar med oss hem varje dag minskade inte ångesten direkt. Men vi har klarat oss. Igår kväll vaknade Pyret och var ledsen. Sen började hon klia, och blev näst intill otröstlig. Jag fick henne att somna genom att hålla henne som en bebis i min famn. Då tittade vi och mycket riktigt, det enda symptomen stämde in på, vi hittade en jävla springmask. Fy fan. Tabletter är intagna. Handsprit utställd. Ytsprit inhandlad. Alla textilier har åkt in i tvättmaskinen och kommer fortsätta göra det dagligen i så där tre veckor. Eftersom sängkläder och pyjamas ska bytas dagligen så länge, tänker jag att handdukar också får räknas in, eftersom man ska duscha daglige

Behöver jag ens säga det? 5.30. Polarn sov visserligen i sin egen säng hela natten, men ändå, 5.30 kom hon och väckte mig. Vi åt frukost, klädde på oss, fixade håret och kollade på film innan Pyret vaknade till liv vid 8.00 (!!) och strax efter det klev herr B.o.B. upp. Jagärintebitter . Den taskiga starten kompenserades med att vi blev bjudna på grill-lunch hos Blixten och hans crew. Sallad, bea och marinerat kött i sällskap med enstaka getingar surrandes i närheten, nu börjar sommaren verkligen kännas här. Att vi dessutom fick med oss tre fina tavlor hem, i samma Thai-motiv som vi redan har några tavlor, var ju fantastiskt fint. Men inget slår den finaste gåvan vi fick: 2 trötta barn. Blixten och hans syster röjde runt med våra arvsmassor så till den milda grad att Pyret somnade vid 17 i bilen och fortsatte sova. Vi fick bara liv i henne för att få henne till toaletten. Tack Blixten och gänget! När vi kom hem möttes vi av myror. Ett litet led av små svarta ovänner kröp förvirr

Polarn var på sitt första tandläkarbesök idag. Hon var taggad, det var det första hon nämnde när hon vaknade; att hon inte skulle till tandläkaren innan frukost. Den vanligtvis så otroligt pratglada arvsmassan sa inte ett ord på hela besöket, utan nickade bara. Hon såg ytterst skeptisk ut kan man väl säga. Men eftersom folk inte förväntar sig att treåringar kan babbla på så mycket som hon gör, så är det ingen som reagerar på exakt hur annorlunda hon beter sig. Tandläkaren förklarade pedagogiskt allt hon skulle göra och allt hon gjorde, och hade ett varsamt handlag. Hon kunde kolla varenda liten tand noggrant och i slutändan fick vi beröm Polarn, och jag, för att vi borstat så duktigt. Fast jag redan talat om att Polarn helst ytterst bestämt sköter den biten själv, men att hon är förvånansvärt duktig och noggrann. Vi får hjälpa till en snabbis på slutet, om vi har tur. Vad tandläkaren sa exakt var att tänderna var exemplariska och perfekta. Skönt att höra för en förälder som är långt

Hon gjorde det. På alla sätt och vis. Hon bestämde sig för att gå på föreställningen. Hon erbjöd sig att var den som ledde truppen i mitten av dansnumret när det barnet som skulle gjort det inte kom. Hon gick upp på scenen och genomförde hela numret. Hon såg ut att stortrivas där uppe. Hon har därmed också genomfört hela terminen. Jag fick lov att be dansläraren att få vara med Pyret där alla grupper som skulle dansa satt, och att få följa med och vänta nedanför scenen när det var deras tur. För det var egentligen meningen att föräldrarna skulle lämna barnen hos läraren och sedan sitta i publiken. Läraren frågade om det var vad som behövdes för att Pyret skulle våga sig upp och göra numret och när jag svarade ja sa hon "Då gör vi så." Det enda Pyret inte alls var bekväm med var att på slutet gå upp tillsammans med alla barn i alla grupper på scenen och ta emot publikens jubel. Inte alls så konstigt, för de hade inte sagt ett ord om den biten innan. Pyret gillar helt k

Pyret och jag hade en heldag tillsammans idag, bara vi två. Hon fick följa med till universitetet på en tre timmar vanvettigt tråkig föreläsning. Hon tyckte det var tråkigt. Skulle hon säga som hade en sprillans ny hästmålarbok att roa sig med och satt och kollade på film på surfplattan. Jag hjälpte gärna till med målarboken och var inte ensam om att sitta och snegla på filmen. Om hon tyckte det var tråkigt skulle hon veta hur det var för oss som var tvungna att sitta och lyssna. Hon har ju tjatat en del om att följa med mamma på jobbet, troligen för att hon var för liten för att komma ihåg hur tråkigt det var förra gången. Vi får väl se om hon fortsätter att tjata. När pratet äntligen var över tog vi bussen och åt lunch med herr B.o.B. innan vi tog oss hemåt för att gå på genrep inför morgondagens föreställning med dansskolan. Förra veckans säkerhet och glädje i danslokalen försvann till förmån för ängslan och scenskräck. Efteråt kunde hon så otroligt förnuftigt resonera kring

Som jag sagt tidigare, Samsung health går inte att göra nöjd. 30 minuter på crosstrainern på morgonen men så snart jag kliver av och ger mig på lite styrka så tycker den att jag ska vara mer aktiv.  Halva målet uppnått klockan 7.45, kan du tagga ner lite va?

Till kursen hör den här gången en lite större hemtenta. Alltså ska jag spendera några timmar med dator och böcker i hemmets sköna vrå. Fast jag är ju inte helt ensam. När jag går på toaletten snor hon min plats, så jag sätter mig i andra änden av soffan.    Då kommer den andra och lägger sig i knät. Så himla lätt att jobba då.

Polarn har börjat hantera ilska mot såväl människor som ting genom att sträcka ut tungan och blåsa; " thhhrrrrrppp ". Igår drömde hon någon slags mardröm. Jag hörde att hon först skrek lite, sen så kom ett ilsket " Inte! " och lagom till att jag kom in i rummet gjorde hon, fortfarande i sömnen; " thhhrrrrrppp ". Hon är konsekvent min dotter. Och ganska charmig.

Jag kan väl erkänna att jag vaknade lite bitter. 5.30, same as usual. Att få något som liknar sovmorgon en handfull gånger per år börjar ta på krafterna, speciellt när de kombineras med nattliga övningar med att följa med på toalettbesök och att avvärja bråk om vem som får sova bredvid heliga mor. Med nattens försök att undvika att ryggskottet blir i klass med förra gången kan väl hända att tålamodet var något tunnare än vanligt. Inte vet jag vad jag tänkte på när jag frågade om arvsmassorna ville cykla till Pyrets danslektion men frågade gjorde jag och "ja" sa de. I uppförsbackar skulle jag alltså skjuta på Polarns cykel med den där stången och putta Pyret hjälpsamt i ryggen. I varje utförsbacke skulle jag hålla i Polarns stång eftersom hon inte fått haj på fotbromsen och hålla emot Pyret som kan hantera handbromsen men inte riktigt vågar lita på det. Jag skulle göra det samtidigt på dem båda och med den där ryggen. Då får jag också passa på att klargöra att det där med &q

Självklart började dagen tidigt, Polarn viskade i mitt öra klockan 5.30. Med vagel i ögat och pajjad rygg var det bara att ta sig an dagen. Det var som att Polarn hade läst mina tankar för hon började helt på eget bevåg prata om att hon hade minsann tänkt och då tänkt att vi kunde åka på bio och se den där filmen vi sett reklam för om Hackebackskogen. Dessutom hade hon tänkt att vi skulle äta på McDonalds. Okej då. Vi gick till affären för att köpa lördagsgodis och biosnacks för att komma undan från svindyra biokiosken och för att fördriva tiden och slippa tjat om när vi skulle åka. Sen tog vi bussen eftersom det också fördriver tiden och barnen avskyr att åka bil. Något av ett mirakel skedde på det McDonalds som förefaller ha minst engagerad personal i dess historia, då barnen fick olika leksaker i sina boxar. De. Var. Okej. Med. Det. De var till och med löjligt nöjda med sina respektive små mjukisdjur. Jag som förberedde mig på att försöka byta till två likadana hos den där oeng

Herr B.o.B. är bortrest så det är bara vi tjejer i helgen. Vi inledde den med pizza, glass och film. Eftersom barnen somnade snabbt och tidigt fortsatte jag den med kaffe, Nutella och film. Eventuellt fortsätter vi morgondagen i samma anda. Girlpower.

Vi skulle ha gruppdiskussion i skolan, vår grupp placerade oss vid ett bord vid trapporna. Jag tittade misstänksamt på en man som stod och tittade sig omkring med vad som såg ut att vara något slags protokoll i handen. Bredvid stod två män från ett säkerhetsföretag och diskuterade. Alla tittade på sina klockor titt som tätt. " Det kommer bli nu ." sa jag. " Nä, tror du? " sa de andra. " Japp! " sa jag. Mycket riktigt, efter en liten stund började det låta. Men trots att hela skolan varit tapetserad med information om att någon gång under denna vecka skulle en brandövning genomföras och att de mystiska männen väckt misstanke, så var vi tveksamma. Det var alla andra också. För brandlarmet lät så svagt att ingen var säker på att det var just det. Först när vi såg klassrummen tömmas och personal från skolan komma så blev vi riktigt säkra. Hade inte skolan gått ut med så massiv information så hade vi nog aldrig tänkt tanken att det var ett brandlarm. Be

Det är ju lite av en omställning att gå från seriösa praktiken till att försöka vara seriös på universitetet. Den här kursen började med en ganska otydlig introduktion, gick vidare till en fullkomligt obegriplig föreläsning, vidare till att vi idag skulle starta upp ett grupparbete som ska avslutas med en presentation och vi skulle lyssna på ännu en obegriplig föreläsning. Skillnaden mellan den här kursen och övriga kurser är alltså inte så stor. Vi förstår inte riktigt vad vi ska göra, vi förstår inte riktigt hur vi ska få information till att göra det de vill att vi ska göra men vi förstår att de på något sätt ställer krav på att vi ska göra ett bra jobb. Fast de inte behöver göra det.  Svårt att hålla sig seriös då. Därav, nivån på dagens arbete: Jag gjorde mig förtjänt av två stjärnor från klasskamraten eftersom jag kunde tillkännage att jag kom ihåg information vi fick på första terminen som vi kan ha användning för i vårt arbete. Den mängden bläck jag fick ritat på mig mots

Det var en uppdatering av telefonen för ett tag sen, då uppdaterades uppenbarligen också hälsoappen. Förr gick jag glada meddelanden om hur duktig jag varit när jag uppnått dagens mål på aktiva minuter och steg och så visades hur mycket man rört sig jämfört med andra användare av appen. Jag har inte använt den slaviskt, brukar glömma att ha den på när jag tränar och därför har den inte registrerat all aktivitet men jag har tänkt att det har varit ett skönt sätt att ha koll på att vardagsmotionen blir genomförd. Nu får jag meddelanden om att jag har uppnått målet men att jag har tid kvar på dagen för att utöka. Att jag ligger i de översta 5 procenten när man jämför med andra användare syns knappt. Samtidigt som jag får meddelande om att jag har utökat min motionsnivå så frågar den om jag inte vill öka mer. Det går liksom inte att göra den nöjd! Förut kände jag mig duktig för att jag ändå uppnådde vardagsmotionen varje dag. Nu känner jag mig lite missnöjd fast jag har tränat 5 da

De ringde från förskolan och det är ju aldrig bra. Den här gången ringde de för att Polarn såg plötsligt ut så här  På båda ögonen. Hon var pigg och glad som en lärka men de hade aldrig sett något liknande så de tänkte att det behövde observeras lite. Jag tog hem arvsmassorna och tänkte att någon annan behövde observera det där, så jag ringde närakuten. Telefontid fick jag två timmar senare och efter ett samtal med en högst oengagerad person fick vi tid hos doktorn klockan 20.30. Eftersom både hon och hennes genetiska lookalike utan problem höll sig vakna och på strålande humör drog jag snart slutsatsen att det nog inte var något allvarligt i alla fall.  Det tyckte heller inte doktorn. Gissningsvis rörde det sig om antingen 1. Petekier; små brustna blodkärl till följd av hostan.  Eller  2. Dermatit; Att hon, med sin känsliga hy, fått något på fingrarna och gnuggat sig i ögat vilket gett någon slags reaktion. Hon är ju inne i en sådan där torr och kliande period just nu. Sen kan j

Polarn ska berätta sin lek, fast det lät mer som en saga. I alla fall om man är bröderna Grimm. Först så är det hajar och hästar, hajarna ska äta på hästarna, tugga på dom, men då kommer trollet som stora bocken bruse har stångat ner i ån och räddar hästarna. Jag frågar om trollet blivit snäll då och får först svaret ja, för trollet hjälper hästarna. Sen ändrar hon sig och säger att trollet först hjälper hästarna och sen ska fånga dem. När jag frågar var hästarna är svarar hon: På gräset. Då frågar jag hur hajarna kommer åt hästarna och kan tugga på dom och får svaret att de använder en stege i vattnet. Sen blir det lite rörigt och den lilla primadonnan, som tycker att Krösus Sork och alla andra skurkar är roliga, svamlar loss om att hajarna tuggar och trollet skriker och hästarna springer. Om jag förstår det rätt så slutade inte den här med att alla lever lyckliga i alla sina dar utan snarare med att alla tuggade på och fångade alla. Kanske är det en blivande Grimm, Stephen Ki

Jag funderar på att ta mig igenom den gigantiska plågan av att låta luggen växa ut. Så för att testa om det gick att ordna någon slags utväxtfrisyr så kammade jag luggen i en uppåt/bakåt variant som påminde om något från det glada 80-talet. Man får väl passa på när den tidsperioden syns här och där i modet tänker jag. Frisyren fixades efter att jag sagt adjö till arvsmassorna på morgonen så de såg inget av det förrän vid hämtning. Polarn tittade upp från sitt pyssel på gården, skrattade och sa att mitt hår var knasigt. Sen deklarerade hon att jag behövde kamma mitt hår för hon att hon skulle känna igen mig. Det påminde mig om två saker: 1. Att jag fått berättat för mig om hur jag blev skitskraj för min pappa när jag var liten och han plötsligt bestämde sig för att raka bort sin mustasch, för jag kände inte igen honom. 2. Att barnen inte sett mig i något annat än lugg och Pyret är 4 år. Eftersom Polarn lite senare sa att mitt hår visst var jättefint i alla fall så tror jag att det

Den ena katten vi tog in i vår familj var okastrerad. Vi har inte hunnit iväg till veterinären för att kastrera henne. Nu är det vår, alltså löper hon. Med tidigare katter har jag/vi hunnit iväg till tant/farbror doktorn medan de var kattungar och de har därför inte hunnit börja löpa så värst ordentligt. Därför är den här situationen något av en överraskning, eller vad man ska säga. Visst vet jag att de kan låta en del men på grund av ljudvolymen på den här lilla damen har vi inte sovit så bra de senaste två nätterna. Kan man väl också säga. Det är till att boka tid hos veterinären innan nästa löp är väl vad jag mest försöker säga. Mjau.

Tillbaka i skolan, bland människor med framtidstro och positiva grundinställningar. Så kommer jag där och förstör stämningen med min B.o.B. Inte bra. Folk gillar inte B.o.B.:ar. Folk gillar positiva människor som har framtidstro. Inte sådana som tycker att det är bra att veta den krassa sanningen så man kan förbereda sig på det värsta och bli en smula positivt överraskad när saker bara skiter sig lite grann istället för totalt. Skulle vara skönt att vara lite mer sådan som kan blunda och bara se solsken. Men jag är ju B.o.B. Så jag får höra att jag gör folk modfällda. Ingen kan göra allt men alla kan göra någonting, där är mitt bidrag till att göra någonting antar jag. 

Det har varit mycket prat och tankar om framtiden idag. Det är lätt att känna hur bröstet knyter ihop sig av stressen, av att ständigt behöva planera, fundera och vara strategisk. Det är lätt att bara skjuta det framför sig, att tänka att jag ska ta hand om det sen fast det märks tydligt att sen kommer allt närmare och behöver tas tag i. Jag orkar inte. Jag har ju längtat efter att få vila någon gång, inte att få ta tag i nästa kamp. Men det är skönt att få höra från flera andra håll att man inte är ensam om att skjuta saker framför sig, eller att vara trygghetsknarkare. Så jag väntar lite till, fast jag vet att det egentligen skulle minska stressen att ta tag i saker på en gång. Fast lite till, bara lite till.

Vi spenderade denna varma, vackra dag på Skansen, heeela dagen. Barnen var på fortsatt fantastiskt humör och gjorde dagen så mycket enklare. Det slog mig också hur mycket enklare livet är i andra aspekter, hur mycket som vi har kommit förbi. När vi kom fram och jag frågade om barnen behövde gå på toaletten och de sa nej kom jag på att vi inte behöver hålla reda på sånt längre. De säger till och säger de nej så kan man lita på det. Det har ju gått nästan ett helt år sedan Polarn slutade med blöjor dagtid och nu är hon utan på nätterna med. Sista blöjan i hemmet sedan december 2012. Wow. En liten jänta stod och petade ner sin napp i nappmaskinen på Lill Skansen och jag kom på att det är 17 månader sedan arvsmassorna var där och petade i sina. Polarn var inte ens 2 år. Ingen vagn hade vi med oss heller, dubbelvagnen är bortskänkt och enkelvagnen står i förrådet. De klarade att ta sig från centralen till Kungsträdgården, knata runt på Skansen hela dagen och gå från slussen till Stockho