Nattsuddare och fotomodeller.

De ringde från förskolan och det är ju aldrig bra.
Den här gången ringde de för att Polarn såg plötsligt ut så här

På båda ögonen.

Hon var pigg och glad som en lärka men de hade aldrig sett något liknande så de tänkte att det behövde observeras lite.

Jag tog hem arvsmassorna och tänkte att någon annan behövde observera det där, så jag ringde närakuten. Telefontid fick jag två timmar senare och efter ett samtal med en högst oengagerad person fick vi tid hos doktorn klockan 20.30.

Eftersom både hon och hennes genetiska lookalike utan problem höll sig vakna och på strålande humör drog jag snart slutsatsen att det nog inte var något allvarligt i alla fall.

Det tyckte heller inte doktorn.

Gissningsvis rörde det sig om antingen

1. Petekier; små brustna blodkärl till följd av hostan.

Eller

2. Dermatit; Att hon, med sin känsliga hy, fått något på fingrarna och gnuggat sig i ögat vilket gett någon slags reaktion. Hon är ju inne i en sådan där torr och kliande period just nu.

Sen kan ju möjligen den reaktionen ha satt sig på ögonen eftersom hon såg reklam för Smarteyes och utbrast:

"Titta mamma! Den flickan ser ut som dig!!"

Inte ens på en riktigt bra dag.

Eller så håller hon redan på att samla poäng för att få schysta julklappar, hon är ju rätt smart den där ungen.

I alla fall så fick arvsmassorna en sen läggning, det kommer ju straffa sig imorgon bitti. Det gör att jag också får en sen läggning, så jag kommer vara ännu längre från att likna Izabella, jag kommer bara ha glasögonen gemensamt. Fast mina är ett annat märke och en annan modell, så egentligen inte ens det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen