Fortsätt till huvudinnehåll

Mor avslutar en vilsam helg.

Jag kan väl erkänna att jag vaknade lite bitter. 5.30, same as usual. Att få något som liknar sovmorgon en handfull gånger per år börjar ta på krafterna, speciellt när de kombineras med nattliga övningar med att följa med på toalettbesök och att avvärja bråk om vem som får sova bredvid heliga mor. Med nattens försök att undvika att ryggskottet blir i klass med förra gången kan väl hända att tålamodet var något tunnare än vanligt.

Inte vet jag vad jag tänkte på när jag frågade om arvsmassorna ville cykla till Pyrets danslektion men frågade gjorde jag och "ja" sa de. I uppförsbackar skulle jag alltså skjuta på Polarns cykel med den där stången och putta Pyret hjälpsamt i ryggen. I varje utförsbacke skulle jag hålla i Polarns stång eftersom hon inte fått haj på fotbromsen och hålla emot Pyret som kan hantera handbromsen men inte riktigt vågar lita på det.
Jag skulle göra det samtidigt på dem båda och med den där ryggen. Då får jag också passa på att klargöra att det där med "uppförsbacke" och "utförsbacke" kanske inte riktigt var vad vi skulle klassa som detta utan ibland mer i stil med minimal lutning.

Frustrationen vägdes dock upp med att se Pyret fullkomligt glänsa på dansen där de visade upp lite av vad de gjort under terminen och vad de ska göra på helgens uppvisning. All hennes tvekan för den där dansskolan och vår ångest över om vi skulle låta henne sluta eller pusha henne att fortsätta och där stod hon och bara trivdes. Hon vinkade glatt, lyssnade duktigt, kom ihåg rutinerna och spexade nöjt inför samlade föräldrar och syskon. 
Ändå fortsätter hon att säga att hon vill sluta så vi måste fortsätta grubbla antar jag.

På något sätt hann jag med att köra tre maskiner tvätt, bada arvsmassor, svänga förbi lekparken och päronen, äta lunch ute, rita och leka kök under dagen. Kanske för att jag går upp 5.30.

Till kvällen njöt jag av att laga den efterfrågade broccolisoppan, som självklart bara åts halvhjärtat och av att utföra kvällsrutinen med läggningen på egen hand för fjärde kvällen i rad. 

Vips så var helgen slut och jag med den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...