Mor avslutar en vilsam helg.

Jag kan väl erkänna att jag vaknade lite bitter. 5.30, same as usual. Att få något som liknar sovmorgon en handfull gånger per år börjar ta på krafterna, speciellt när de kombineras med nattliga övningar med att följa med på toalettbesök och att avvärja bråk om vem som får sova bredvid heliga mor. Med nattens försök att undvika att ryggskottet blir i klass med förra gången kan väl hända att tålamodet var något tunnare än vanligt.

Inte vet jag vad jag tänkte på när jag frågade om arvsmassorna ville cykla till Pyrets danslektion men frågade gjorde jag och "ja" sa de. I uppförsbackar skulle jag alltså skjuta på Polarns cykel med den där stången och putta Pyret hjälpsamt i ryggen. I varje utförsbacke skulle jag hålla i Polarns stång eftersom hon inte fått haj på fotbromsen och hålla emot Pyret som kan hantera handbromsen men inte riktigt vågar lita på det.
Jag skulle göra det samtidigt på dem båda och med den där ryggen. Då får jag också passa på att klargöra att det där med "uppförsbacke" och "utförsbacke" kanske inte riktigt var vad vi skulle klassa som detta utan ibland mer i stil med minimal lutning.

Frustrationen vägdes dock upp med att se Pyret fullkomligt glänsa på dansen där de visade upp lite av vad de gjort under terminen och vad de ska göra på helgens uppvisning. All hennes tvekan för den där dansskolan och vår ångest över om vi skulle låta henne sluta eller pusha henne att fortsätta och där stod hon och bara trivdes. Hon vinkade glatt, lyssnade duktigt, kom ihåg rutinerna och spexade nöjt inför samlade föräldrar och syskon.
Ändå fortsätter hon att säga att hon vill sluta så vi måste fortsätta grubbla antar jag.

På något sätt hann jag med att köra tre maskiner tvätt, bada arvsmassor, svänga förbi lekparken och päronen, äta lunch ute, rita och leka kök under dagen. Kanske för att jag går upp 5.30.

Till kvällen njöt jag av att laga den efterfrågade broccolisoppan, som självklart bara åts halvhjärtat och av att utföra kvällsrutinen med läggningen på egen hand för fjärde kvällen i rad.

Vips så var helgen slut och jag med den.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen