Fortsätt till huvudinnehåll

Det var en gång.

Polarn ska berätta sin lek, fast det lät mer som en saga. I alla fall om man är bröderna Grimm.

Först så är det hajar och hästar, hajarna ska äta på hästarna, tugga på dom, men då kommer trollet som stora bocken bruse har stångat ner i ån och räddar hästarna.
Jag frågar om trollet blivit snäll då och får först svaret ja, för trollet hjälper hästarna. Sen ändrar hon sig och säger att trollet först hjälper hästarna och sen ska fånga dem.
När jag frågar var hästarna är svarar hon: På gräset.
Då frågar jag hur hajarna kommer åt hästarna och kan tugga på dom och får svaret att de använder en stege i vattnet.
Sen blir det lite rörigt och den lilla primadonnan, som tycker att Krösus Sork och alla andra skurkar är roliga, svamlar loss om att hajarna tuggar och trollet skriker och hästarna springer.
Om jag förstår det rätt så slutade inte den här med att alla lever lyckliga i alla sina dar utan snarare med att alla tuggade på och fångade alla.

Kanske är det en blivande Grimm, Stephen King, Mary Shelly, Dean Koontz eller Poe jag har närt vid min barm. Alla mina år med näsan i sådana böcker eller ögonen fästa vid sådana filmer kanske har gått över via bröstmjölken. 
Jag ska lära henne allt jag kan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde