Fortsätt till huvudinnehåll

Inte bra.

Vi skulle ha gruppdiskussion i skolan, vår grupp placerade oss vid ett bord vid trapporna.
Jag tittade misstänksamt på en man som stod och tittade sig omkring med vad som såg ut att vara något slags protokoll i handen. Bredvid stod två män från ett säkerhetsföretag och diskuterade. Alla tittade på sina klockor titt som tätt.

"Det kommer bli nu." sa jag.
"Nä, tror du?" sa de andra.
"Japp!" sa jag.

Mycket riktigt, efter en liten stund började det låta. Men trots att hela skolan varit tapetserad med information om att någon gång under denna vecka skulle en brandövning genomföras och att de mystiska männen väckt misstanke, så var vi tveksamma. Det var alla andra också.
För brandlarmet lät så svagt att ingen var säker på att det var just det. Först när vi såg klassrummen tömmas och personal från skolan komma så blev vi riktigt säkra.
Hade inte skolan gått ut med så massiv information så hade vi nog aldrig tänkt tanken att det var ett brandlarm.

Behöver jag säga att på frågan:
"Hördes larmet tydligt?" på utvärderingsblanketten så svarade vi "Nej". Inte hade någon sett de blixtrande lampor de frågade om heller.
Lite av en misslyckad övning kan man säga. Eller lyckad, om nu syftet var att kunna förbättra något.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer