Fortsätt till huvudinnehåll

Inte bra.

Vi skulle ha gruppdiskussion i skolan, vår grupp placerade oss vid ett bord vid trapporna.
Jag tittade misstänksamt på en man som stod och tittade sig omkring med vad som såg ut att vara något slags protokoll i handen. Bredvid stod två män från ett säkerhetsföretag och diskuterade. Alla tittade på sina klockor titt som tätt.

"Det kommer bli nu." sa jag.
"Nä, tror du?" sa de andra.
"Japp!" sa jag.

Mycket riktigt, efter en liten stund började det låta. Men trots att hela skolan varit tapetserad med information om att någon gång under denna vecka skulle en brandövning genomföras och att de mystiska männen väckt misstanke, så var vi tveksamma. Det var alla andra också.
För brandlarmet lät så svagt att ingen var säker på att det var just det. Först när vi såg klassrummen tömmas och personal från skolan komma så blev vi riktigt säkra.
Hade inte skolan gått ut med så massiv information så hade vi nog aldrig tänkt tanken att det var ett brandlarm.

Behöver jag säga att på frågan:
"Hördes larmet tydligt?" på utvärderingsblanketten så svarade vi "Nej". Inte hade någon sett de blixtrande lampor de frågade om heller.
Lite av en misslyckad övning kan man säga. Eller lyckad, om nu syftet var att kunna förbättra något.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte
Skicka en kommentar
Läs mer

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.
En kommentar
Läs mer

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde
Skicka en kommentar
Läs mer