Vi skulle ha gruppdiskussion i skolan, vår grupp placerade oss vid ett bord vid trapporna.
Jag tittade misstänksamt på en man som stod och tittade sig omkring med vad som såg ut att vara något slags protokoll i handen. Bredvid stod två män från ett säkerhetsföretag och diskuterade. Alla tittade på sina klockor titt som tätt.
"Det kommer bli nu." sa jag.
"Nä, tror du?" sa de andra.
"Japp!" sa jag.
Mycket riktigt, efter en liten stund började det låta. Men trots att hela skolan varit tapetserad med information om att någon gång under denna vecka skulle en brandövning genomföras och att de mystiska männen väckt misstanke, så var vi tveksamma. Det var alla andra också.
För brandlarmet lät så svagt att ingen var säker på att det var just det. Först när vi såg klassrummen tömmas och personal från skolan komma så blev vi riktigt säkra.
Hade inte skolan gått ut med så massiv information så hade vi nog aldrig tänkt tanken att det var ett brandlarm.
Behöver jag säga att på frågan:
"Hördes larmet tydligt?" på utvärderingsblanketten så svarade vi "Nej". Inte hade någon sett de blixtrande lampor de frågade om heller.
Lite av en misslyckad övning kan man säga. Eller lyckad, om nu syftet var att kunna förbättra något.
Kommentarer