attvarabob

Hur man får ett sådant omdöme? Man åker till Vinterviken. Vi tog lite lunch på restaurang Winterviken, och den var delikat. Jag slog till på en ost- och purjlökspaj med en imponerande sallad till. Sen tog vi en promenad eftersom det för en gångs skull var sommarväder. Arvsmassorna fick doppa fötterna och började genast leta efter helt perfekta stenar. Jag vet fortfarande inte vad den där besattheten av stenar har för evolutionärt syfte, men alla barn verkar drabbas.  Själv invigde jag senaste fyndet från H&M. För tydligen är det så att om jag ska slippa skavsår, då ska jag köpa skor där. Märkligt. Det var alltså detta som Polarn gav omdömet "Bästa dan någonsin!", varpå jag genast passade på att fråga om det var bättre än att sitta hemma och titta på tv. Det var det.  Resten av dagen gick åt till att packa och fixa. Färjan mot nya äventyr går klockan 5, så det blir inte mycket till sömn innan vi behöver ge oss av. Fast sömnbrist är...

Secondhand. Vad är det inte att älska? Titta bara hur fin mitt senaste fynd ser ut där på dörren i mitt kontor. Som att man inte kan köpa sig lycka. Jag blev lite lycklig, på en annars rätt fri från lycka - dag, bara genom att titta på den. Så det så.

Så var det dags att låta själen få sitt. Att koppla av, roa sig, och komma ifrån vardagens stress och press. Alltså drog vi på Bio.  Nya Lego-filmen roade såväl mig som arvsmassorna, även om godispåsen kanske var det som gav själen det den behövde mest.  Efter filmen hittade jag världens finaste skor till världens finaste pris. Shopping kan ju göra en lite glad det också. Hemma ordnades en härlig helgmiddag med ostar, råraka med lök, gräddfil och rom och vitlöksbröd. I väntan på den påbörjade jag och Polarn ett nytt pussel, för sådana har vi blivit. Självklart avslutades dagen med Mello. Pyret höll stenhårt på Jan Malmsjö, på riktigt. Hon blev grymt besviken när han inte gick vidare.  Om jag nu får sova ordentligt så blir det ju en riktigt bra lördag det här. 

Vad kan vara det tråkigaste klädesplagget någonsin? Strumpor. Nu när jag ska försöka att inte döda mina redan halvdöda fötter genom att gå med ytterskor på mig hela arbetstagarna, och klev i ett par Birkenstock, blev tråkighetsfaktorn på strumpor uppenbar. Samtidigt är jag kanske inte den som gillar att ha "skojiga" strumpor heller. Så vilken glädje att det finns så mycket finstrumpor nu för tiden, jag har börjat samlat på mig ett gäng. Här är några i samlingen. Någon slags glitterfaktor verkar vara ett kriterium.  Roligare tillvaro än så lever jag tydligen inte.

Ibland kan det vara svårt att se att tiden går och vad som faktiskt har hänt under den tiden. Saker kan liksom vara svåra att få grepp om när man inte har något att jämföra med. Idag åkte jag och åt middag och tog en fika med Ellegulle. Mitt i middagen ser jag min handledare från C-uppsatsen sitta och äta en bit bort. En påminnelse av det som var större delen av min vardag alldeles nyss. När vi går från restaurangen stöter jag på en kollega från jobbet. Det som är en större del av min vardag här och nu. Samtidigt som jag under kvällen umgås med någon som var en större del av min vardag i sex år, fram till för 8 år sedan.  Det har hänt en del sedan Ellegulle och jag träffades för 14 år sen, min vardag har skiftat utseende en del. Jag undrar hur mitt liv ser ut när Ellegulle och jag äter middag om ytterligare 14 år. Vad och vilka kommer dyka upp som jag kan jämföra tiden med då. Jag avslutar helt orelaterat med att visa upp det secondhandfynd (35 kronor) jag fått mycket komplimang...

Man kanske inte kan köpa sig lycka, men man kan kanske köpa sig glädje i vardagen. På vägen till förskolan ligger en secondhand butik som bara har öppet vissa dagar och tider. Som idag, men på kontorstid. I fönstret på denna affär låg plötsligt en väska. En äkta tant-väska. Jag blev kär på direkten. Så kär att jag blev rädd att någon annan skulle hinna köpa den innan jag kunde gå dit i helgen.  Då är det ju fantastiskt att kunna få hjälp av sina föräldrar som kan besöka affären medan jag sitter på jobbet. Den är min! För den galna summan av 30 kronor. Ja, trettio. Happy happy.

Vad som förefaller vara något slag klimakterie-läge i kombination med värme ger en särskilt läcker look: Jag lämnar rummet med aircondition för att gå ner till frukosten; det börjar strila lite. Jag lägger mig vid poolen och hela vattenkranen slås på. Jag går till gymmet och skulle behöva vindrutetorkare. Jag duschar i det där rummet med aircondition och får en stunds torr hud. Fast sen lämnar man rummet för att gå till marknaden eller en resturang och äta middag, då börjar det strila igen. Jag försöker fylla på med vätska, men det känns omöjligt att få in lika mycket som rinner ut. Istället får jag anamma en slags wet-look och hoppas den blir modern igen.    

Jag tittar mig i spegeln och tycker att något känns bekant. Då inser jag att min omedvetna stilförebild tydligen heter Saga Norén Länskrim Malmö. Ja, jag har också kängor till "skinn"-byxorna.

Om det är stressen, hormoner, sömnbristen, vädret eller att jag tränar (läs: svettas kopiöst) regelbundet som gjort att min hy har gett upp vet jag inte. Men nu kände jag att jag måste prova något annat, för det jag använt fungerar inte så bra som det har gjort tidigare. Tipset blev Biotherm aquasource. Tidigare erfarenheter av bråkig hy säger mig att det inte gör så stor skillnad vad jag använder, men jag blir så less att jag ändå provar. Emma S enzympeeling är en gammal beprövad stöttepelare jag tar till igen, den vet jag gör lite nytta. Nu hoppas jag på att se ut som en nyponros inom några dagar. Kommer inte hända, men jag lever alltid på hoppet.

Vi lämnade in idag. Bra eller dåligt, rätt eller fel, skitsamma, vi lämnade i alla fall in. Avslutningen på den senaste tidens mentala maraton började firas med att äta en härlig kinabuffé. Vi har väntat på den hela veckan, den har svajat framför oss som ett rött skynke varje gång nervsammanbrottet har varit nära. På så sätt har tjurrusningen kunnat fortsätta. Sen shoppade jag en tröja och åt godis innan jag firande lite till med ett besök hos min frisör. Hon var glad för att jag valde att följa med henne till den salong hon jobbar på nu. Om man har en frisör som lägger 4 timmar på att fixa ens hår, mellan klockan 16 och 20, ägnar ytterligare en halvtimme åt att snicksnacka, erbjuder att skjutsa en till tåget och säger hejdå med en kram, då är det väl klart att man följer med. Innan jag ...

En timmes strosande, tittande och funderande till ljudet av behaglig musik. Ingen tidspress, inga måsten, bara med en middag i trevligt sällskap som väntade. Borde räknas som terapi, eller hur? 2 par byxor (från Vila och H&M), en blus (från Selected femme), en stickad tröja (från Gina Tricot) och en klänning (från Noa Noa), till priset av: Ungefär vad en sittning hos en terapeut skulle kosta.  Och jag som har tänkt att jag behöver skaffa mig en hobby. Jag kanske redan har en? 

För 10 kronor köpte jag en klänning med sommarfeeling. Den fick många komplimanger. Det var väl det som var bra idag. En dag där man får två skivor bröd till lunch/fikarast blir sällan en bra dag. Eller det gör en väl sällan till en människa som är bra på att hantera dagen. Slut på människa och meddelande.

Jag funderar på att ta mig igenom den gigantiska plågan av att låta luggen växa ut. Så för att testa om det gick att ordna någon slags utväxtfrisyr så kammade jag luggen i en uppåt/bakåt variant som påminde om något från det glada 80-talet. Man får väl passa på när den tidsperioden syns här och där i modet tänker jag. Frisyren fixades efter att jag sagt adjö till arvsmassorna på morgonen så de såg inget av det förrän vid hämtning. Polarn tittade upp från sitt pyssel på gården, skrattade och sa att mitt hår var knasigt. Sen deklarerade hon att jag behövde kamma mitt hår för hon att hon skulle känna igen mig. Det påminde mig om två saker: 1. Att jag fått berättat för mig om hur jag blev skitskraj för min pappa när jag var liten och han plötsligt bestämde sig f...

För sådär en hundra år sedan, eller i alla fall 20, när jag var 20-någonting använde jag ganska ofta läppstift. Sen slutade jag att använda läppstift, ingen aning om varför.  Så för ett tag sedan noterade jag att en bekant ganska ofta hade läppstift, och jag tänkte att det var schysst. Plötsligt såg jag hur folk överallt hade läppstift.  Så jag gick ut och köpte mig några. Fast så är det ju så med saker man har gått och blivit ovan vid att man fortsätter glömma bort det och när det gäller förändringar i utseendet kan jag känna mig lite obekväm också. Men idag kom jag ihåg att ha läppstift. Efter dagens första möte gick handledaren och hämtade ett hon hade i väskan och satte på sig, för att hon blev så inspirerad.  Med tanke på hur vidlyftigt man kan benämna forskning nu för tiden så säger min forskning att läppstift användande smittar.  Jag ska därför komma ihåg att ta på det oftare så att fler drabbas.

Idag har jag mest suttit och fått pepp av handledaren att utnyttja det här, våga sätta prestationen åt sidan för en gång skull och bara ta för mig utifrån mina behov. Jag lovade. Sen satte vi igång och fylla den nya Outlook kalendern. Jag leddes runt bland personalen för att boka in ett möte med var och en av de som var där. Syftet var att få lite bättre koll på organisationen, se olika arbetsroller och få insyn i socialförvaltningens alla områden. Det skulle dessutom ge mig möjligheten att få syn på intressanta områden att fördjupa mig i, fast jag fick också redan nu svara lite svävande på erbjudanden att hänga med på ditt och datt. Jag vet ju inte ens vad de erbjuder. Något jag tackade ja till var att handledaren skulle kolla upp om jag kunde få vara med på ett chefsmöte, inklusive övernattning, på ett stort, f...

I dagens nätupplaga av Expressen kunde man lära sig nyttiga saker. Som att bästa sättet att se snygg ut efter 40 var att sminka bort alla tecken på att man uppnått efter 40.  Om det inte hjälpte att sminka sig rätt och i många tunga lager, så hade de för säkerhets skull lagt till en liten lista på hur man kunde manipulera naturen för att verkligen inte se ut som att man var efter 40.  Så nu vet vi, man ska ansolut inte se ut som att man är efter 40 och därmed kanske uppnått lite livserfarenhet och sådant tjafs.  Det framgår dock inte varför det skulle vara så himla hemskt att se ut som en 40-åring, men gissningsvis har det väl med det där horribla åldrandet att göra, och 40 är ju nära döden och så.

Dagen började så här: Jag funderar allvarligt på om det är samma jäkel som har blivit stammis här hemma.  Men det blev bättre. Det var kurs- och terminsavslutning idag. Nu väntar 12 veckor utan att grubbla över vad som ska hinna läsas, vad som ska lämnas in när, vilka böcker som ska ordnas, var man ska befinna sig och vilken tid, och utan att behöva fundera/processa/bearbeta saker i skallen dygnet runt.  Det känns nästan lite vemodigt, som att jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. Men för en gångs skull kunde jag unna mig själv något. Jag har suktat efter en sådan där så kallad "soft coat" som "alla" har, men känt mig avskräckt när prislapparna legat på 7-800. Det är en sommarkappa, knappt det, en blandning mellan kappa och lång blus egentligen. Så gled jag väl in på Indiska idag, för att de hade rea, trots att jag sällan hittar något som passar mig där. Och där hängde en, för 199 pix istället för 599. Och när jag letar efter en bild på fyndet så ser j...

Jag hade bestämt mig för att ägna mig en stund åt min favoritsysselsättning idag; jag skulle botanisera i favorit secondhandbutiken när vi jobbat klart. Nu skulle jag unna mig lite nya sommarkläder var tanken. Jag gick därifrån med två par shorts, en kjol, ett par skor, fyra klänningar och två baddräkter. Till barnen. Till mig själv blev det ingenting alls.  Det har verkligen gått mig förlorat det där med att unna mig saker, eller att köpa kläder. Halva min garderob ogillar jag och den andra halvan sitter illa, men trots att jag vet vad jag tycker är snyggt på andra så kan jag inte för mitt liv lista ut vad jag ska köpa till mig själv. Förutom sånt jag redan har. Men barnen behövde ju också lite sommarkläder så...

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tentadag. Tentor är aldrig kul, men jag brukar ändå känna att det är okej någonstans, för att jag vet att jag har gjort allt som krävts av mig och allt jag kan. Den här gången hade jag gjort vad jag tror att läraren kanske, med lite tur, men jag vet inte, hade krävt av mig och jag hade famlat i mörkret och hoppats att det var mitt bästa. Skillnaden blev att i vanliga fall oroar jag mig för om jag ska komma ihåg vad jag har lärt mig, den här gången oroade jag mig för om jag hade lärt mig vad jag behövde kunna. Men jag fattade alla frågor, tror jag i alla fall, så jag skrev klart på en timma och tio minuter. Sen satt jag kvar och småpillade, "läste igenom" och andades en stund innan jag gick. Det där " snart är det efteråt " tänket jag brukar köra med när jobbiga saker ska hända blev riktigt sant idag. Jag firade med...