Fortsätt till huvudinnehåll

Ett i rött kanske?


För sådär en hundra år sedan, eller i alla fall 20, när jag var 20-någonting använde jag ganska ofta läppstift. Sen slutade jag att använda läppstift, ingen aning om varför. 

Så för ett tag sedan noterade jag att en bekant ganska ofta hade läppstift, och jag tänkte att det var schysst. Plötsligt såg jag hur folk överallt hade läppstift. 
Så jag gick ut och köpte mig några.

Fast så är det ju så med saker man har gått och blivit ovan vid att man fortsätter glömma bort det och när det gäller förändringar i utseendet kan jag känna mig lite obekväm också.
Men idag kom jag ihåg att ha läppstift. Efter dagens första möte gick handledaren och hämtade ett hon hade i väskan och satte på sig, för att hon blev så inspirerad. 

Med tanke på hur vidlyftigt man kan benämna forskning nu för tiden så säger min forskning att läppstift användande smittar. 
Jag ska därför komma ihåg att ta på det oftare så att fler drabbas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän