Fortsätt till huvudinnehåll

Ett i rött kanske?


För sådär en hundra år sedan, eller i alla fall 20, när jag var 20-någonting använde jag ganska ofta läppstift. Sen slutade jag att använda läppstift, ingen aning om varför. 

Så för ett tag sedan noterade jag att en bekant ganska ofta hade läppstift, och jag tänkte att det var schysst. Plötsligt såg jag hur folk överallt hade läppstift. 
Så jag gick ut och köpte mig några.

Fast så är det ju så med saker man har gått och blivit ovan vid att man fortsätter glömma bort det och när det gäller förändringar i utseendet kan jag känna mig lite obekväm också.
Men idag kom jag ihåg att ha läppstift. Efter dagens första möte gick handledaren och hämtade ett hon hade i väskan och satte på sig, för att hon blev så inspirerad. 

Med tanke på hur vidlyftigt man kan benämna forskning nu för tiden så säger min forskning att läppstift användande smittar. 
Jag ska därför komma ihåg att ta på det oftare så att fler drabbas.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.