Och tur är väl det.
Idag var jag slut, tom, kaputt, dränerad, over and out.
Den där känslan, ni vet, när man känner att man inte har ett skvatt kvar att ge men världen bara snurrar på ändå och man fortsätter att andas in och ut.
Jag vill bara sova. Och vara.
Det är därför jag gillar resan till och från skola/praktik/jobb, där får jag bara vara. Jag får inte sova och människor är generellt allt för buffliga för att orkas med, men det är ingen som kräver något av mig. Ingen som stör, ingen som behöver att jag orkar en vända till när jag egentligen fick slut på syre för en kvart sedan, ingen som vill att jag ska veta vad de inte vet. Jag bara är. Läser tidningen i mobilen, svarar på meddelanden och lyssnar på musik som avslöjar min medelmåttiga musiksmak.
Snart får jag andas en liten stund till och det är en bra sak för jag behöver påfyllning.
Kommentarer