Jag vet inte, men jag tror att det här bakslaget i vädret kanske drog ner min motivation lite.
Från att ha hopp om vår, sol och en gnutta värme som kunde dra med sig lite energi, så att man kanske kunde känna igen sig själv mer. Till snöstorm och ett huvud ännu mer fullt av bomull.
För så känns det, och har känts ett tag, som att skallen är full av bomull. Inte vet jag om det är den ackumulerade sömnbristen sedan 2012, stressnivåerna från hela 2016, eller bara en tidig demenssjukdom, men det går inte riktigt smidigt med arbetet på övervåningen.
Iallafallsåattvahetere imorgon ska jag plöja 6 olika rapporter, strategier och handlingsplaner, börja skriva en sammanfattning, börja på en Powerpoint, göra klart en uppgift och gå på ett möte.
Jag har varken hopp om att känna vårkänslor eller att känna mig smart och kvick imorgon. Jag liksom bara håller i mig själv och accepterar mitt nya tröga jag, som en sådan där modern mindfullness övning!
Kommentarer