Jag vaknar, jag är trött.
Jag gör mig i ordning, jag är trött.
Jag tar mig till jobbet, jag är trött.
Jag dricker kaffe och äter frukt, jag är trött.
Jag sammanställer inlämnade rapporteringar, jag är trött.
Jag äter lunch, jag är trött.
Jag går på möten, jag är trött.
Jag dricker mer kaffe och äter mörk choklad, jag är trött.
Jag tar mig hem, jag är trött.
Jag äter middag, jag är trött.
Jag nattar barnen, jag är trött.
Jag går och lägger mig 20.30, jag är trött.
B-vitaminer, D-vitaminer och magnesium är inhandlat men har inte gjort någon skillnad på den vecka jag har tagit dem.
Morgonpromenad och trapporna istället för hissen är ny morgonrutin, men hjälper inte heller.
Jag känner mig fortfarande helt däckad dygnet runt. Ögonen är konstant röda och svider för att de kämpar att hålla sig öppna och huvudet är tungt som efter en baksmälla. Det gör det jäkligt svårt att analysera verksamma arbetsmetoder, lära sig hantera Excel, hänga med i stadens juridiska argument vid offentlig upphandling kring forskning, läsa rapporter och forskning, sammanställa rapporter, ge smart input vid möten om ditt och datt, skriva inlämning om dilemman i arbetet och då behöva börja diskutera makt i professionellt arbete, och försöka få ihop en presentation och Powerpoint om sin praktik.
Och så ska man ordna 3-års kalas.
Det får banne mig ge sig någon gång.
Godnatt (kl 21.09 pip).
Kommentarer