attvarabob

Som att hela världen faktiskt stod i brand. 

Jag vet inte riktigt vad mer man kan säga om det här än Men snälla . Om det krävs att klä ut sig till kvinna för att förstå kvinnor är det ett problem Om det räcker att klä ut sig till kvinna några dagar för att förstå kvinnor är det ett problem Om det genererar mer förståelse för kvinnor att klä ut sig till det i några dagar än det har gjort att vara i en relation med en kvinna i flera år, är det ett problem. Om en festresa till Marbella är vad som är en representativ situation för att förstå hur det är att vara kvinna är det ett problem. Att som man tjäna pengar på att visa upp hur det är att vara kvinna är ett problem. Vad som inte hade varit ett problem? Att lyssna på kvinnor och bara tro på det de berättar. 

Det sägs att det är ganska vanligt att man vaknar sådär runt tre, fyra på natten när man traskar in i klimakteriet, även om man inte har vallningar. Jag har (peppar peppar nu jinxar jag det säkert) inte haft några enorma problem med vallningar under nätterna, men att vakna vid tresnåret det gör jag med viss regelbundenhet. Det har jag läst någonstans ska tydligen ha att göra med att hormonproduktionen ändras och stör de hormoner som styr sömnen. Skiftbytet runt tretiden när sömnen ska börja avregleras och uppochhoppa-laget ska börja sin uppvärmning, det går mycket fortare om något stör, och mitt i klimakteriet finns det mycket som stör vår arma lekamen.  Problemet är att sova bör man annars blir man helgalen, därför har jag försökt förbättra detta tillstånd. Jag följer alla råd, som att träna regelbundet, inte dricka alkohol, jag har slutat dricka kaffe på kvällen, jag undviker sötsaker till kvällen och jag har svalt i sovrummet. Hjälper det? Nä. Men så fick jag under några nätter ...

Det är dags att försöka håva in lite godis igen. Polarn och hennes kompis skulle gå som dinosaurie med dinosaurieskötare. De är påhittiga de små liven.

På en utflykt med Arvsmassorna stannade vi upp för lunch och Polarn gav mig den gåva hon fick med sin måltid. En söt Muminmamma.  På Moomin.se beskrivs hon så här: Med tanke på hur mycket fina, rörande och känslosamma samtal jag har haft med Arvsmassorna de senaste dagarna kanske jag kan manifestera en Muminmamma ändå.

Jag åkte till jobbet trots att jag var ledig för att vara med på avtackning av vår fantastiska chef.  I två timmar hölls det tal, lästes egenskrivna dikter och sjöngs hyllningslåtar. Personal som sedan länge slutat, personal som var lediga, personal från andra enheter alla slöt upp för att visa sin uppskattning. Missnöjet och ilskan mot beslutet att detta blev ett casulties of war i omorganisationen bubblade upp till ytan ibland, men mest var det en känsla av så mycket beundran och tacksamhet.  Näsdukarna var i högsta hugg för inte ett öga var torrt och efteråt kände vi oss helt dränerande. En talare sa: Var inte en eldsjäl, var en pyroman, se till att starta bränder! Det tar jag med mig. 

Polarn satt under tv-kvällen och tecknade lite. Jag döpte konstverket, som gavs i gåva till mig, till Snacksy sour . Jag har blivit hedrad med många konstnärliga gåvor, jag vet inte riktigt var jag ska förvara dem allihop. Om det fortsätter i den här takten kommer jag behöva hyra ett förråd. 

Samtidigt som det här fladdrade förbi i mina sociala medier: Så plingade det till i min Kivra och jag hade fått en kallelse för mammografi. Och vem är jag att gå emot Kronprinsessans uppmaning och ett sådant uppenbart tecken? Självklart gick jag genast in i min kalender och avsatte tiden.  Tidigare har vi fått godkänt av vår chef att göra mammografin på arbetstid, eftersom hon själv varit drabbad. Jag undrar om det kommer bli så med vår nya chef. 

Förkortningar är ju effektivt så idag hittar jag på VIO ; Very Important Organisation . Lite svengelska ökar känslan av viktighet tänker jag. Jag och kollegan var iväg på BRIS nätverksträff idag. Därav VIO . Det finns alltid något viktigt att ta med sig från deras träffar och så var fallet även denna gång, även om det riktade sig lite mer åt skolans arbete. Ämnet för dagen var: Den oroväckande ökningen av barn som ringer för att prata om ätstörningar. Proffsiga docenten David Clinton föreläste om att upptäcka, bemöta och behandla. Signe Bennich gav ett jättefint inifrån perspektiv. Organisationer som Frisk och Fri , Tjejzonen och Mind berättade om deras arbete för att stötta, utbilda och informera. Så bra att känna till hur alla jobbar och vilka projekt som är igång så vi kan hänvisa människor rätt i vårt widescreen-arbete.

Jag tror att det kan vara ett tecken på att livet är relativt händelselöst när det känns som grej att upptäcka den minsta avacadokärnan jag någonsin sett. Den var väldigt söt. Det måste vara ett tydligt ålderstecken att titta på en dokumentär om idolen från ens ungdomstid och se honom gulla med barnbarnen. Billy Idol should be dead , finns nu på Svt . Polarn reflekterade över att vi har sett flera dokumentärer och filmer om artister som knarkat sig till en sista vila och det var ju fint att just den här överlevde. Jag reflekterade mest över tidsandan. Jag tror vanligtvis inte på horoskop men ibland träffar det ändå väldigt rätt. Jag älskar riktigt dålig pappaskämt. Nu laddar jag för två arbetsdagar innan lite höstlov. Jag förväntar mig vila men är inställd på att bli besviken.

Ovanför tvättmaskinen finns två hyllor. På ena hyllan finns lådor med hårsnoddar. Emellanåt kommer Ännumindrefjant ihåg detta, oftast när han är rastlös och uttråkad. Då hoppar han upp på tvättmaskinen, sträcker sig och fångar en hårsnodd. Sen hoppar han ner med sitt byte, leker med den i två eller tre sekunder och hoppar tillbaka upp på tvättmaskinen.  Jag tror att möjligen är jakten mer intressant än bytet. Men jag är inte katt-psykolog så det är ju något av en hobbyanalys.

Kollegan hade tagit med sig " Stora sockboken " av Jorid Linvik idag. Tanken var att jag skulle kunna låna den ifall jag hittade något mönster jag tyckte om. Men eftersom jag ville göra varannan socka i den så beställde jag ett eget exemplar istället. Det kallas att vara lösningsfokuserad och att investera i sin framtid.  Jag och kollegan satt där på lunchen och pratade om boken och hade självklart med oss egna projekt. Hon höll på med en mössa, jag med sockor. Jag har lärt mig att jag behöver ha något projekt som är transportvänligt, då är sockor så lagom i storlek och kräver inte enormt mycket fokus. Sockor till bebis visade sig dock kräva viss fingerfärdighet och tålamod så det får jag ägna mig åt hemma i lugn och ro.  När vi satt där och stickade kom en läkarkollega förbi, han hade tidigare sagt att han tycker om handarbete och skulle vilja lära sig sticka. Nu tog han tillfället i akt och fick först en liten lektion av kollegan i att sticka på run...

Ärad vare gud i höjden, denna har Pyret gjort i slöjden: Är det inte underbart med alla dessa gåvor de kommer hem med från skolslöjden? Jag inser att jag aldrig kommer kunna flytta, för när de lämnar boet så kommer jag behöva deras rum för att skapa små museum över allt de har skapat.  Kanske är det tur att jag har arbetat med hoarding och känner de som fortfarande jobbar med det.

Som så många andra som har erfarenhet av att jaga personer som kan tänka sig att vara med i en studie, så är jag ganska välvillig till att själv ställa upp och svara på lite frågor. Jag gör det inte för någon belöning eller för att känna mig duktig, det handlar strikt om att minska skuldkänslor och betala tillbaka. Men ibland så blir det en liten belöning ändå: Plötsligt händer det, som man säger och nu gav Linnéuniversitetets Surveyinstituts gåva utdelning. Vinst på två av tre Trisslotter och 90 spänn i kassan. Och om man tänker att det betalade sig 90 kronor för 10 minuters arbete så är det en ganska rejäl timpeng.  För att förtydliga; jag svarar aldrig på alla tusen utskick som dimper ner så snart man har handlat något på nätet.  Är du nöjd med din vara? Betygsätt din produkt. Hur skattar du din leverans? Vem svarar ens på de där utskicken och hur användbara är svaren? Nej, då inväntar jag hellre en riktig enkät, särkilt nu när jag lärt mig att det dimper ner e...

Med inspiration från 80-talet, kanske var det till och med från Tillbaka till framtiden . Det som togs fram från garderoben var detta: När jag kom till jobbet ropade en kollega " Vad bra vi matchar idag! ". Hon hade också jeans med ljus tvätt, vit blus och likadana sneakers. Vi kanske kommer starta en trend.

Dags att kliva in i ordinarie arbetstid, det vill säga heltid. Kollegor frågade om det kändes okej, om jag var redo eller om det kändes tufft och jag svarade att det kändes alldeles rätt. Men. Jag har för lite att göra.  Det är så klart bra så här i början, jag fattar det, men jag vet få saker som får mig att må dåligt på jobbet som att ha för lite att göra. Jag blir rastlös och drabbas som av en klåda under huden av all väntan. Dessutom blir jag så väldigt mycket tröttare av långsamma dagar med mycket väntan.  Jag ska inte jinxsa något men jag hoppas att det är lite mer på agendan snart. Kollegan som hade mitt arbetsrum lämnade denna efter sig och sa att jag skulle ta hand om den. Det gör jag, men det tar inte heller så mycket tid. 

Äntligen var sockorna klara. Då passar det väl fint att börja på några i ministorlek nu när en kompis väntar smått. Små 10 cm strumpstickor, dubbelt garn och resårstickning, det var en utmaning. Jag är inte helt säker på att det kommer bli några färdiga sockor eller om tålamodet kommer tryta. Det är tur att jag har ända till februari på mig innan det behöver vara klart. 

Är ni medvetna om att det är jul snart? Inte bara är det dags att komma på julklappar till Arvsmassorna, Pyret råkar ju också ha födelsedag i december.  Nu har Arvsmassorna gjort som barn brukar och vuxit varje år och med det nått en ålder när det är halvt omöjligt att komma på presenter. Trots att de har digitala önskelistor. För på dessa digitala önskelistor är det mest fantasipresenter med fantasipriser uppskrivna.  Jag känner stressen börjar krypa under huden på mig och kom inte och säg att det är gott om tid, för de där dagarna kommer rusa iväg på nolltid.

Temat är franskt. Jag har gått från den lågmälda och finstämda Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin. Till den lågmälda och finstämda Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Båda böckerna är en övning i att dra ner på tempot och att se en berättelse veckla ut sig i små steg. Inte många tvära kast och fullt av överraskningar men mycket känslor och långsamt uppbyggda intriger.  Det är fint att läsa böcker som väcker eftertänksamhet och behöver lite tid men efter det här kommer jag behöva läsa något med högt tempo och mycket nerv, annars kommer jag bli uttråkad.

" Man ska ta varje tillfälle för att fira! " sa vår fina chef och bjöd på tårta, för att det gått ett år sedan omorganisationen.  Om två veckor omorganiseras vi igen och förlorar vår fina chef. Tårtan var god men hade en bitter bismak.