attvarabob

När vi nu är inne i uppsatsskrivandet så har vi inga av de där obligatoriska seminarierna att springa på, som kurserna alltid innehåller. Så då tar vi väl och går på ett seminarium helt frivilligt. Vår handledare tipsade om ett anordnat av Kriminalvården hon tyckte vi skulle försöka få plats på, och det fick vi. Det var ett riktigt intressant seminarium som var helt klart värt att ta en paus från skrivarbetet för att gå på. Dessutom träffade jag handledaren från praktiken där, det var ju också trevligt. När jag hämtade arvsmassorna visade Pyret stolt upp den kalender hon gjort under dagen. Med lite hjälp hade hon skrivit en hel mening. Jag blev också mäkta stolt. Dagen avslutades med att hoppa över dagens träningspass eftersom den förkylning som känts komma krypande hela dagen, bestämde sig för att bryta ut.  Inte nu liksom. Pluggis och jag kom överens om att jag kunde få vara sjuk på juldagen, annars gäller "frisk" fram till 3:e januari om vi ska få ihop det. Aldr

Vi skriver. Vi läser. Så äter vi lunch. Så skriver vi. Och läser. Sen är vi helt slut och kan inte ens formulera en mening om något hotade oss till livet. Då ger vi upp. Visst låter det som något värt att ta lån av staten för att spendera dagarna med? Fast vi har det rätt mysigt och roligt ändå, trots stress, press och ständigt pågående nervsammanbrott. Livet som student är så otroligt märkligt och svårt att förklara. Som en fantasivärld som är på riktigt, som att leva under en ständig press som känns överdriven och påhittad. För vad händer om uppsatsen misslyckas, egentligen? Vi får gå om en hel termin, göra om hela skiten, säkert utan att kunna få studiemedel... Stressen är kanske inte så påhittad ändå. Bara 3 veckor kvar tills det i grova drag ska vara klart, annars ryker julen. Det är extra viktigt att ta hand om sig när den mentala stressen är så påtaglig, just idag gjorde jag det genom att hänga med Ellegulle. Titta i secondhandbutiker, god mat och fika. Ett välkomm

Det blev en vobbar-dag idag. Polarn var täppt utan dess like och Pyret sov dåligt, och kändes kokhet, så vi tänkte att hon också var på väg att bli sjuk. Pluggis rullade förbi, så vi satt halva dagen tillsammans vid köksbordet och skrev, till ljudet av Pixar-filmer. För det är ingen rast, ingen ro, fram till inlämning. Resten av dagen ägnades åt att börja plöja igenom de 10 hovrättsdomar och medföljande tingsrättsdomar vi ska granska i uppsatsen. 10 domar där det i detalj beskrivs hur män på ett utstuderat, systematiskt och grovt sätt misshandlar och våldtar sina kvinnliga partners. Ibland medan barnen ser på. Det är ingen munter läsning. Klasskompisen som gjorde en liknande studie angående våldtäktsdomar under b-uppsatsen varnade för att vi skulle må skit när vi bearbetade materialet, och att vi skulle bli ännu mer feminister. Jag avslutar dagen med att ha en härlig huvudvärk och en inte-så-stilla undran över hur en människa kan göra så grymma saker mot en annan, så hon har en p

Jag har alltid föredragit att sova i ett svalt sovrum, helst med fönstret öppet i alla lägen utom snöstorm. Men. Som saker brukar så förändras de ibland. Min inre termostat har fått lite problem att reglera sig. Lika väl som jag svettas oförklarligt så kan jag frysa som en liten snöflinga. Jag är dock fortfarande helt allergisk mot att vara varm och svettig på natten, vilket jag på grund av mina termostatproblem blir ibland. Dessutom har jag besök av två frigående element nattetid. Så, när jag går och lägger mig händer det att jag fryser så vansinnigt att jag knappt kan ligga still under det duntäcke jag inte använt på flera år. Men jag måste ha fönstret öppet, för under natten blir det varmt som ett besök på en strand i Thailand trots att fönstret står på glänt. Frostskador på näsan och värmeeksem på magen. #livetefter40

Ännu en vecka är till ända. Som vanligt är jag besviken eftersom jag har någon slags förhoppning om att få sova eller vila lite extra på helgen, eller hinna med saker, vilka saker som helst. Nåväl. Snart kommer barnen och lägger sig tätt, tätt intill. Så där så att det blir väldigt, väldigt varmt. Så där så att man får händer, fingrar och gosedjur upprörda i nyllet titt som tätt. Så där så att sparkar och klänga-sig-fast känns ungefär likadant. Så där så att natten blir väldigt lång och väldigt kort på en och samma gång. Så där så att 90 centimeter sovyta känns som 5 centimeter. Vila får jag kanske inte, men jösses vad poppis man känner sig.

Jag började dagen med att ta mig till förskolan och lämna barnen. Sen åkte jag till min skola och spenderade dagen åt att skriva om rättssociologi, teorin om det idealiska offret och kvalitativ innehållsanalys. Sen åkte jag hem. Sen gick jag till förskolan och hämtade barnen. Sen gick vi hem. Sen åkte jag iväg till arbetskamraten och träffade alla andra arbetskamrater, åt mat och drack champagne. Sen åkte jag hem igen, och eftersom festen bara bestod av fullvuxna deltagare var jag inte först att lämna, utan en i gruppen av 5 personer som gick sist. Visserligen klockan 22.30, men ändå. När jag äntligen kom hem så kom ångesten över att komma i säng så sent, snart kommer jag ju få lov att gå upp igen. Trevliga kvällar betyder ännu större sömnbrist eftersom jag fortfarande har ganska morgonpigga arvsmassor. Men ändå, fredagsmys.

Jag inledde dagen med att upptäcka att jag inte är unik på något sätt. Tv:n råkade visa Efter 10 med Malou, det var inte med flit, tvärtom, det brukar ses som ett stort misstag som ska rättas till. Men innan jag hann byta kanal så hörde jag att någon kvinna satt och pratade om sina övergångs- och klimakteriebesvär. Det är väl alltid skönt att höra att det är likadant för andra som för en själv. När det var dags att hämta på förskolan upptäckte jag att jag är en gammal gnällkärring. Inte nog med att NK redan avtäckt sin julskyltning, adventsgranar, redan?! Jag blev nästan lite upprörd. Torsdagar är träningsdag. Jag upptäckte att jag inte blev sjuk, så jag kunde svettas lite idag igen. Det känns bra. Oavsett vad jag gör så är jag ju lika förlamande trött, men med regelbunden träning och lika regelbundna måltider så har jag i alla fall bättre kondition, mindre värk i höften (kan sova korta stunder på den sidan nu, yey) och verkar stå emot sjukdomar bättre. Det är ju inte illa. Imo

Igår var det PMS dagen, påminde Greken om. Jag firade den med att ha pms. En annan sak Greken påminde om är hur himla stört kvinnors beteenden är kring hela ägglossning/pms/mens grejen. Vi får så ont att vi inte kan gå upprätt, att vi kallsvettas, mår illa och har svårt att tänka klart. Men inte skulle det falla många utav oss in att lägga sig i sängen och bara vänta ut eländet. Trots att värken och måendet många gånger är värre än när man får influensan eller kräksjukan. Istället tar vi Ipren och kör vidare. En del är smarta nog att ha fattat det, att faktiskt sjuka sig medan kroppen agerar som att den vill förgöra dig inifrån. Men långt ifrån alla. Inte jag heller. Istället väntar jag ut det medan jag fortsätter med det jag vanligtvis gör. Jag försöker förstå varför. Är det för att vi sedan tidigt blir matade med att det "ska vara så"? Är det för att "kvinnoproblem" alltid underskattas? Är det för att vi lär oss att det går över, om någon eller några dagar

...då hoppar man alltid några steg tillbaka. Pyret sov bättre, alltså är det någon slags naturlag att Polarn ska säga att hon fryser, i ett varmt kök, medan hon vägrar äta. Måndags kvällen ägnades åt att ta hand om sagda arvsmassa som vaknade av febern och började prata om att vi skulle sitta kvar vid bordet tills alla ätit klart, att kompisen var här och förstörde en racerbanan och att lampor kunde prata. Vår första feberyra. Jag vabbade idag. Polarn har mått okej. Jag har börjat få ont i halsen, har lite huvudvärk, ont i kroppen och 38 grader. Jag har inte tid att bli sjuk, men liksom det är en naturlag att det andra barnet blir sjukt om det första mår bra, så är det en naturlag att bli sjuk när träningen är regelbunden. November är fantastiskt!

Med lite tillförsikt vågar jag tro att det hjälpte, vår lediga dag, för Pyret har sovit bättre de senaste två nätterna. Peppar peppar och allt sådant. Hon har känts piggare rent allmänt också. När jag skulle gå hemifrån igår, för att åka och fira Greken, så var det ett enda buhu-kalas. Medan när jag idag skulle gå för att ta den ofta återkommande söndagsfikan med Mammakompisen, så sa hon bara god natt och hejdå. Vi vågar tro på det här, mitt sömnkonto och jag, för vi är innerst inne rätt hoppfulla typer.

Förra året vid den här tiden fyllde Greken 30. Förra året vid den här tiden var det också en oväntad snöstorm. I alla fall oväntad för oss som varit sega i vändningen och ännu inte bytt till vinterdäck. Summa summarum, vi kunde inte dra till Västerås och fira denna inspirerande donnan. Istället kunde jag åka och äta middag med henne och ett riktigt skönt gäng, när hon kom till vår stad idag. Jag är sjukt otränad på att vara social, men hade en väldigt trevlig kväll. Tills jag skulle åka hem. På sätet framför mig i tåget placerade sig 6 personer, 3 par, i 60-års åldern. Rejält på pickalurven. Det klagas på ungdomar och invandrare, men här sitter tre medelålders par och högljutt kommenterar omgivningen, drar olämpliga skämt, spelar musik och brer ut sig så folk inte kommer förbi. Dessa välklädda, vanliga Svenssons, sprider dålig stämning i hela tåget och människor skruvar besvärat på sig. Samtidigt sitter fyra grupper med umgdomar utspridda i närheten, utan att göra minsta väsen av s

Det blev ganska uppenbart att något behövde göras. Åt Pyrets sömn alltså. Hon sov så dåligt att hon inte vågade somna på kvällen och sen var ett lagom muntert sällskap på morgonen. Därför bestämde jag, i samråd med Pluggis, att ta långhelg så att Pyret skulle få vila. Vi började med att jag la mig med båda barnen i vår säng igår kväll, och sov sedan mellan dem hela natten, medan herr B.o.B. nyttjade gästsängen. Big mistake. Huge. Eller kanske inte, för Pyret sov mycket bättre, men jag sov banne mig inte många minuter. De är ju som små magneter som rör sig mot mig, vilket innebär att de båda pressar sig mot mig hela natten. Jag låg som en sardin. I vanliga fall ligger de ju bara på varsin sida en stund och sen i mitten och jag kan alltmer lägga mig tvärsöver sängkanten. Under natten fanns det inget sätt att komma undan, eller knappt vända mig. Dagen gick i streamingtjänstens tecken, med flit. Tanken var att Pyret skulle ha en dag med så lite aktiviteter som möjligt, att låta kro

Hur man förbereder sig för en dag av att formulera meningar om feministisk utveckling, propositioner och teorier om brottsoffer, enligt den skarpögda handledaren önskemål? Man leker tittut med katten. Jag är lika barnsligt förtjust över att vi har katter igen, som Pyret. Katten är snäll och leker med. Hon kom smygande fram till hörnet, hoppade fram och slängde sig spinnande ner framför mig. " Den radikalfeministiska rörelsen bla bla .. .", så mycket lättare efter en sådan start på dagen.

Sedan födseln har Pyret och Polarn haft lite olika sätt att ta sig an sömnen. Polarn har alltid sovit tryggare än Pyret, hon far runt som en elvisp i sängen men verkar ganska nöjd. Hon verkar inte drömma så mycket mardrömmar och vaknar med ett leende. Pyret har alltid drömt mycket mardrömmar, sovit ytligt och rastlöst och behövt mycket kontakt och trygghet. Hon vaknar dessutom ofta med en sorgsen uppsyn. Med det sagt. Pyret verkar just nu vara i en rasande utvecklingsperiod, och vi vet väl alla vad som sägs kunna hända med barns sömn vid utvecklingsperioder. Det är troligen förklaringen till att hon den senaste tiden kommer och sover i min famn på nätterna (japp, det pågår fortfarande). Själv säger hon nu att hon drömmer läskigt, att hon är trött för att hon sover lite och att hon inte vill sova längre. Jag märker det. Hon sover bara lugnt när jag håller henne i famnen. När armen domnar och jag lägger henne vid min sida så börjar hon drömma och kvida. Jag ser det som enda sätt at

Om det är stressen, hormoner, sömnbristen, vädret eller att jag tränar (läs: svettas kopiöst) regelbundet som gjort att min hy har gett upp vet jag inte. Men nu kände jag att jag måste prova något annat, för det jag använt fungerar inte så bra som det har gjort tidigare. Tipset blev Biotherm aquasource. Tidigare erfarenheter av bråkig hy säger mig att det inte gör så stor skillnad vad jag använder, men jag blir så less att jag ändå provar. Emma S enzympeeling är en gammal beprövad stöttepelare jag tar till igen, den vet jag gör lite nytta. Nu hoppas jag på att se ut som en nyponros inom några dagar. Kommer inte hända, men jag lever alltid på hoppet.

Vi är ju med katt nu igen, nu för tiden, numera, åter igen, efter ett kortare uppehåll. Pyret är en fullblods-kattfantast, hon har det i blodet på något sätt. Det sista hon gör när hon går och det första hon gör när hon kommer hem är att hälsa på den sociala av våra två katter. När någon av katterna är inom en radie på en halvmeter så tappar hon all koncentration och dras till katten som om den vore ett magnetisk fält. Men det gäller inte bara våra katter. Ser hon en katt ute så låter hon som om hon sett en magisk enhörning och hon lever på lyckan att få klappa en katt i flera timmar. Fast hon har två hemma. Eftersom hon är så totalt överförtjust i våra katter valde jag därför att bespara henne det mindre gosiga med att ha långhåriga katter. Inte att det fastnar bajs i pälsen ibland, det är hon med och hjälper till att ta hand om. Nä, jag menar att de får tovor. Den inte-alls-sociala argbiggan till katt vi har hade fått tovor i ljumsken. Där de brukar få tovor. Jag fick därför ta mi

Lilla mamsen fyllde 70 år idag. Eftersom hon har ägnat ganska många av de åren med att stå ut med undertecknad, för att sedan hjälpa undertecknad att inte bli helt mamma-bananas när arvsmassorna dök upp, så gjorde vi vad vi kunde för att fira henne ordentligt. Med en blombukett och chokladask i näven åkte vi för att njuta av en dignande brunch/buffé på Sundby Gård. För inget säger kärlek så mycket som mat. Jag och herr B.o.B. föll in i den väntade mat-koman efteråt och skulle helst åkt hem för att sova bort resten av dagen. Arvsmassorna tillät inte sådant. Vi försökte sysselsätta dem med att storhandla, eftersom det ändå är ett måste att ha saker i skafferi och kylskåp nu gör tiden. De var inte nöjda. Så. Eftersom söndagar är en av mina tre numer heliga träningsdagar, sedan en imponerande lång tid tillbaka, så föreslog jag att vi kunde träna tillsammans. Polarn älskar ju att springa, hon behövde uppenbarligen springa av sig och jag var sugen på att testa höften (som känts bättre ef

Vi skulle åka tunnelbana idag. I alla sina 3 år och 8 månader står Polarn och tittar på reklamen på väggen. " Varför har flickan bara en liten träningssak när pojken får ha en stor? " Hon funderar över hur det kommer sig att flickan på bilden (i annonsen för något inom träningssfären) står och lyfter en liten hantel, medan killen står och lyfter en skivstång. Bakom flickan ligger en skivstång, bakom killen ligger två mycket större hantlar. " Ja du " sa jag " Varför får inte flickan använda den stora? Hon ser ju precis lika stark ut, eller hur? " Polarn höll med. Där har vi det ju. Kärnan i varför kvinnor som grupp från och med i morgon arbetar gratis fram till årsskiftet om man ser till löneskillnader. Kärnan i varför män tar sig friheter med kvinnor. Kärnan i varför kvinnor tar mindre plats. För att redan när man är 3 år och 8 månader så blir man matad med bilder där kvinnan framställs som lite svagare än mannen. Polarn ifrågasätter det idag, P

" En gång när jag var tre år var jag jättemodig , då smakade jag på en räka! " Tydligen är Pyret inte lika modig nu när hon uppnått den mogna åldern av snart fem år, för smaka på en champinjon det gick inte för sig.

En mäktig dag, på flera sätt. Pluggis och jag fick ett spontant och artigt bemötande av vår lärare idag. Vi förstår inte vad som har hänt men det känns klart att något har förändrats. På ett överraskande men positivt sätt. Mot slutet av dagen hade vi ett möte med vår handledare som var helt fantastiskt. Hon inte bara tar oss i handen och leder oss genom arbetet, hon förklarar på ett sätt som gör att vi blir inspirerade, förstår bättre, lättare kan ta oss an arbetet och får oss att känna oss kompetenta. Hon kommer ge oss all tid vi behöver istället för de obligatoriska timmarna och hon hjälper till istället för att bara ge råd. Vi känner som att vi har vunnit på jackpot och vi planerar att ge henne den mest magnifika bukett vi kan hitta när det här är klart. Jag rundade sedan av dagen med att möta upp Couscous i city. Först åt vi en snabb middag, sen gick vi på Operan och såg Dracula. Wow. Vilken grej. Helt otroligt vilka effekter, vilken visuell dröm att betrakta, med en ljussätt

Nana nana nana nana Nana nana nana nana Batgirl! Polarn valde en Halloweendräkt på rea, en cape med tillhörande diadem med öron. Hon tyckte att hon blev en fladdermus. Eftersom Polarn är av sorten som liksom fäster sig vid saker så har hon bott i den dräkten sedan dess. Alldeles självklart behövde hon därför ha den på sig till förskolan idag, hela dagen. Batgirl!

Rastlösa barn är ju något liknande en vulkan nära ett utbrott, så våra behövde rastas ordentligt. Trots en sömnlös natt och alla härliga tecken på bihåleinflammation hoppade vi på tåget för att utnyttja gratisdagen på Skansen för Coop medlemmar. Arvsmassorna blev eld och lågor, de gillar verkligen att åka dit, inte så mycket för djuren dock. De verkar mest förtjusta i hela utflyktsinramningen, att ta sig dit, att äta medhavd matsäck, att ströva runt lite planlöst. Och Pyret vill rida så klart, hon står lätt en halvtimme i kö för att få skumpa runt på en liten ponny i tre minuter. Eftersom inträdet var fritt betalade vi det löjligt prissatta inträdet för akvariet istället. Båda. Arvsmassorna. Klappade. Orm. Och. Spindel. Jag. Med. Värt varje spänn helt plötsligt. Jag avled en smula av utflykten, vad det nu än är som har angripit mig har verkligen sänkt energinivåerna. Men de höjdes en aning på tågresan hem. Ett piggt äldre par satte sig vid våra platser med en liten hund de sa att

Vi har under en längre tid haft en tydlig uppdelning. Inte en för mig fördelaktig eller rättvis uppdelning, men en uppdelning. Pyret har krupit upp mellan herr B.o.B. och mig på natten och placerat sig i mitten av sängen. Polarn har klättrat över mig och placerat sig mellan Pyret och undertecknad. Alltså: halva Pyret och hela Polarn på min sänghalva. Jag balanserar någonstans på kanten, ibland med katterna som sällskap. De senaste dagarna har Pyret ändrat sin rutin. Hon väcker mig och vill ligga i min famn. Alltså: Pyret på min vänstra sida och Polarn på min högra sida, 100% arvsmassa på min sänghalva. Pyret på min vänstra arm med armarna runt min bröstkorg och Polarn med benet över min högra höft och armarna runt min bröstkorg, som den koala hon alltid är när hon sover. En del av mig förstår att det är något hon behöver just nu, hon söker någon slags extra trygghet, så jag håller om henne och försöker ge henne det hon behöver. För hjärtat brister en aning av oro när jag känner at