Fortsätt till huvudinnehåll

Vilodag.

Det blev ganska uppenbart att något behövde göras. Åt Pyrets sömn alltså.
Hon sov så dåligt att hon inte vågade somna på kvällen och sen var ett lagom muntert sällskap på morgonen.
Därför bestämde jag, i samråd med Pluggis, att ta långhelg så att Pyret skulle få vila.

Vi började med att jag la mig med båda barnen i vår säng igår kväll, och sov sedan mellan dem hela natten, medan herr B.o.B. nyttjade gästsängen.

Big mistake. Huge.

Eller kanske inte, för Pyret sov mycket bättre, men jag sov banne mig inte många minuter. De är ju som små magneter som rör sig mot mig, vilket innebär att de båda pressar sig mot mig hela natten. Jag låg som en sardin. I vanliga fall ligger de ju bara på varsin sida en stund och sen i mitten och jag kan alltmer lägga mig tvärsöver sängkanten. Under natten fanns det inget sätt att komma undan, eller knappt vända mig.

Dagen gick i streamingtjänstens tecken, med flit. Tanken var att Pyret skulle ha en dag med så lite aktiviteter som möjligt, att låta kroppen vila.
Vi åt långfrukost, och tittade på tv. Sen byggde vi lite Duplo innan vi gick till affären för att köpa lunch och snacks.
Efter intagen lunch lade vi oss i sängen för att i en timme läsa ur en ny samlingsbok med sagor om djur. Och i sängen blev vi kvar. Vi kollade filmer och serier medan vi åt snacks, ända tills herr B.o.B. kom hem.

Det som talade för att det här var något de båda behövde, vara att de var helt nöjda med att ligga och slappa en hel dag, även om Polarn var lite rastlös framåt middagsdags. Sånt händer ju inte med våra arvsmassor.

Nu håller jag tummarna för att Pyret sover bättre inatt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.