Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg framåt...

...då hoppar man alltid några steg tillbaka.

Pyret sov bättre, alltså är det någon slags naturlag att Polarn ska säga att hon fryser, i ett varmt kök, medan hon vägrar äta.
Måndags kvällen ägnades åt att ta hand om sagda arvsmassa som vaknade av febern och började prata om att vi skulle sitta kvar vid bordet tills alla ätit klart, att kompisen var här och förstörde en racerbanan och att lampor kunde prata. Vår första feberyra.

Jag vabbade idag.
Polarn har mått okej.
Jag har börjat få ont i halsen, har lite huvudvärk, ont i kroppen och 38 grader.
Jag har inte tid att bli sjuk, men liksom det är en naturlag att det andra barnet blir sjukt om det första mår bra, så är det en naturlag att bli sjuk när träningen är regelbunden.

November är fantastiskt!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.