Liksom att det är orimligt att SL förefaller bli överraskade av årstider och vad de medför, så förefaller det orimligt att bli överraskad av höstdeppen. Denna mörka, kalla, trista årstid. Nej, jag sållar mig inte till gruppen " så mysigt att tända ljus, krypa upp i soffan med en kopp te och en varm filt ". Jag sveps istället in i känslan av att alla vardagsrutiner är fullkomligt meningslösa upprepningar. Allt detta duschande, borstande av tänder och hår, klä på och klä av, duka fram och duka av, fixa kattlåda, åka till jobb och åka hem, räkna dagar till mens igen, dammsuga och tvätta. Allt är detsamma och allt man gör ska snart göras om på nytt. Svårt att se poängen med allt slit. Jag försöker boka in trevligheter som bryter av den där rullande vardagen, för det anges ju liksom alltid som botemedlet mot den här höstmelankolin. Samtidigt så lockar det inte i samma utsträckning att åka iväg i mörker och kyla, och den eviga tröttheten blir ju inte bättre av att somna sent. J...