Jag är trött, så jag har svårt att få ihop tankarna. Vi ska dessutom ägna några dagar åt att nervöst vänta på besked som kan komma att ändra på tillvaron en aning. På förhoppningsvis ett positivt sätt. Men det gör ju att förmågan att fokusera sänks ytterligare en aning. Borde hamna på minus då.
Av dessa anledningar blir dagens inlägg ett rörigt hopplock av bilder från telefonen.
Det börjar alltid med arvsmassorna, för med födslovärkarna fick de den eviga placeringen som ens första och största fokus. Föräldraskap, en mäktig och mystisk sak.
Mäktigt är det också att vi har läst ut Bröderna Lejonhjärta. Den var fantastisk att få läsa med dem.
Nu går vi vidare med Godnattsagor för Rebelltjejer.
En vanligt förekommande mening i affärer är:
"Jag vill ha den, den är så söööööt!", och så pekas det på ett gosedjur. Jag påpekar att det redan finns några gosedjur där hemma, men självklart finns det ju inte just ett sådant gosedjur som det pekas på just där i affären.
Låt mig presentera Polarns nya gosedjurshörna:
Hon började få trångt i sängen nämligen, så den här idén dök upp. Visst är det uppenbart att ett eller två gosedjur till kan få plats. De kan väl alltid få ett eget rum så småning om, eller kanske dela rum med alla tusen teckningar och pysselprojekt som inte får kastas. 8 rums villa nästa?
Hur länge är två minuter? Det kan man ta hjälp av en app från Folktandvården för att ta reda på. Fast då när arvsmassorna borstar tänderna så ska föräldrarna lyssna på samma sång, morgon och kväll, alla dar i veckan, året om. En väldigt irriterande sång, så som sånger riktade till barn brukar vara.
Istället hittade jag den här på Flying tiger för 10 spänn. Tystnad och tandborstning i två minuter. Perfekt.
Jag minns att jag var grymt fascinerad av min mormors timglas när jag var liten, det är något hypnotiskt med att titta på den där sanden som rinner.
När jag tittar på mitt nya duschdraperi blir jag inte hypnotiserad, men glad. Nytt och nytt förresten, det köptes för några veckor sedan. Men det gör mig fortfarande glad, i det där tråkiga badrummet av lägenhetsstandard.
Jag blir också glad av att titta på det fina fatet jag fick av min mamma. Det gjorde sig mycket bättre på vårt köksbord, än bortglömt i hennes skåp.
Och nu är jag glad för att få en chans att sova gott, för det fick jag inte under natten som var.
Av dessa anledningar blir dagens inlägg ett rörigt hopplock av bilder från telefonen.
Det börjar alltid med arvsmassorna, för med födslovärkarna fick de den eviga placeringen som ens första och största fokus. Föräldraskap, en mäktig och mystisk sak.
Mäktigt är det också att vi har läst ut Bröderna Lejonhjärta. Den var fantastisk att få läsa med dem.
Nu går vi vidare med Godnattsagor för Rebelltjejer.
En vanligt förekommande mening i affärer är:
"Jag vill ha den, den är så söööööt!", och så pekas det på ett gosedjur. Jag påpekar att det redan finns några gosedjur där hemma, men självklart finns det ju inte just ett sådant gosedjur som det pekas på just där i affären.
Låt mig presentera Polarns nya gosedjurshörna:
Hon började få trångt i sängen nämligen, så den här idén dök upp. Visst är det uppenbart att ett eller två gosedjur till kan få plats. De kan väl alltid få ett eget rum så småning om, eller kanske dela rum med alla tusen teckningar och pysselprojekt som inte får kastas. 8 rums villa nästa?
Hur länge är två minuter? Det kan man ta hjälp av en app från Folktandvården för att ta reda på. Fast då när arvsmassorna borstar tänderna så ska föräldrarna lyssna på samma sång, morgon och kväll, alla dar i veckan, året om. En väldigt irriterande sång, så som sånger riktade till barn brukar vara.
Istället hittade jag den här på Flying tiger för 10 spänn. Tystnad och tandborstning i två minuter. Perfekt.
När jag tittar på mitt nya duschdraperi blir jag inte hypnotiserad, men glad. Nytt och nytt förresten, det köptes för några veckor sedan. Men det gör mig fortfarande glad, i det där tråkiga badrummet av lägenhetsstandard.
Jag blir också glad av att titta på det fina fatet jag fick av min mamma. Det gjorde sig mycket bättre på vårt köksbord, än bortglömt i hennes skåp.
Och nu är jag glad för att få en chans att sova gott, för det fick jag inte under natten som var.
Kommentarer