Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vad är det för skitsnack? Dagarna är så oändligt långa och utan innehåll att jag blir så där slö och oengagerad, samtidigt som rastlösheten kryper som myror i kroppen. Att de flesta försök att sysselsätta mig slutar i värk, illamående och yrsel gör att frustrationen växer till tårar i ögonen. Samtidigt som jag noterar att den här outhärdliga väntan fast i Toshibas fängelse har varit märkbar ett tag nu. Alltså går dagarna framåt. Alltså kommer jag förr eller senare nå slutet på den här resan. Det kommer gå över. Jag måste bara stå ut lite till. Och lite till. Och lite till.