Efter en lång dag, när kroppen känns härligt mör och huvudet mysigt dimmigt av trötthet. Tänk då att få vika ner överkastet och krypa ner mellan svala lakan.
Man fluffar till kuddarna och greppar en god bok från nattduksbordet, låter katten kliva upp i famnen för att kela med ens haka medan man följer någon spännande, rolig eller gripande historia.
Sen börjar ögonen klippa, historien är allt svårare att följa och kattens spinnande börjar avta.
Boken läggs tillbaka på nattduksbordet, lampan släcks, katten kliver ner vid min sida.
Jag kryper längre ner under ett fluffigt täcke, katten lägger sig tillrätta under min haka och sömnen tar över.
Klipp.
Nutid.
Kroppen känns mör och huvudet som fyllt av bomull.
Jag försöker krångla mig runt sängen för att vika ner överkastet och få krypa ner mellan allt för varma lakan.
Kuddarna hamnar fel men att luta sig framåt för att kunna rätta till dem går inte, magen är i vägen och utan effektiva muskler. Jag viftar planlöst mot nattduksbordet för att försöka nå min bok, medan katten gör sitt bästa för att få plats på berget och jag försöker komma på vad som egentligen hänt i historien jag tänkte fortsätta läsa på. Jag kommer inte ihåg.
Eftersom katten ligger på en redan ihopträngd bröstkorg blir jag lite yr och boken är obegriplig, så jag bestämmer mig för att försöka sova istället.
Katten har redan gett upp och lagt sig vid min sida, jag lyckas slänga boken på nattduksbordet och genom att slå mot lampan lyckas jag släcka den.
Jag tar spjärn mot sänggaveln för att lyckas vända mig på ena sidan, fastnar i täcket och försöker att inte krossa katten när jag ska ta mig loss. Med täcket på plats försöker jag få kudden på plats mellan knäna, för att få lite balans i höften, då kommer yrseln och illamåendet.
Till slut känner jag hur tröttheten kommer ikapp, jag vaggas till sömn av kattens svaga spinnande mot min hals och Toshibas gungande i magen.
Då kryper värken i höften in, följt av en lätt mensvärk och sammandragningar.
Utan att katten gör en ansats till att flytta sig försöker jag häva och dra mig över på andra sidan. Jag fastnar i täcket och kudden ramlar i golvet, när jag ska plocka upp den kommer yrseln tillbaka, tillsammans med illamåendet.
Äntligen på plats, yrselfri med täcke och kudde där de ska vara märker jag att jag är kissnödig.
Upprepa hela natten, kombinerat med att svettas ymnigt mellan sommartäcket och få panik så fort täcket ligger över absurt varma fötter.
Sova, det var min favoritstund, jag såg fram emot det hela kvällen.
Nu.
Inte så mycket.
Tur att det inte är långt kvar nu.
Man fluffar till kuddarna och greppar en god bok från nattduksbordet, låter katten kliva upp i famnen för att kela med ens haka medan man följer någon spännande, rolig eller gripande historia.
Sen börjar ögonen klippa, historien är allt svårare att följa och kattens spinnande börjar avta.
Boken läggs tillbaka på nattduksbordet, lampan släcks, katten kliver ner vid min sida.
Jag kryper längre ner under ett fluffigt täcke, katten lägger sig tillrätta under min haka och sömnen tar över.
Klipp.
Nutid.
Kroppen känns mör och huvudet som fyllt av bomull.
Jag försöker krångla mig runt sängen för att vika ner överkastet och få krypa ner mellan allt för varma lakan.
Kuddarna hamnar fel men att luta sig framåt för att kunna rätta till dem går inte, magen är i vägen och utan effektiva muskler. Jag viftar planlöst mot nattduksbordet för att försöka nå min bok, medan katten gör sitt bästa för att få plats på berget och jag försöker komma på vad som egentligen hänt i historien jag tänkte fortsätta läsa på. Jag kommer inte ihåg.
Eftersom katten ligger på en redan ihopträngd bröstkorg blir jag lite yr och boken är obegriplig, så jag bestämmer mig för att försöka sova istället.
Katten har redan gett upp och lagt sig vid min sida, jag lyckas slänga boken på nattduksbordet och genom att slå mot lampan lyckas jag släcka den.
Jag tar spjärn mot sänggaveln för att lyckas vända mig på ena sidan, fastnar i täcket och försöker att inte krossa katten när jag ska ta mig loss. Med täcket på plats försöker jag få kudden på plats mellan knäna, för att få lite balans i höften, då kommer yrseln och illamåendet.
Till slut känner jag hur tröttheten kommer ikapp, jag vaggas till sömn av kattens svaga spinnande mot min hals och Toshibas gungande i magen.
Då kryper värken i höften in, följt av en lätt mensvärk och sammandragningar.
Utan att katten gör en ansats till att flytta sig försöker jag häva och dra mig över på andra sidan. Jag fastnar i täcket och kudden ramlar i golvet, när jag ska plocka upp den kommer yrseln tillbaka, tillsammans med illamåendet.
Äntligen på plats, yrselfri med täcke och kudde där de ska vara märker jag att jag är kissnödig.
Upprepa hela natten, kombinerat med att svettas ymnigt mellan sommartäcket och få panik så fort täcket ligger över absurt varma fötter.
Sova, det var min favoritstund, jag såg fram emot det hela kvällen.
Nu.
Inte så mycket.
Tur att det inte är långt kvar nu.
Kommentarer