Fortsätt till huvudinnehåll

You never know.

Det var dags för ett nytt besök hos barnmorskan.
Jag brukar alltid klara av dem med högsta betyg, MVG-student som jag är.
Inte den här gången.
Att min vikt inte har ökat på två veckor kan ju ha med de senaste dagarnas...äh...problem...att göra. Men att magen inte hade växt var kanske inte bra, så här i den fasen när både vikt och storlek ska öka som mest.
Sammandragningar har jag haft ett tag, som man ska, förvärkar kan man också börja få helt normalt, men jag har fått fler och lite kraftigare. Tror jag.
När barnmorskan kände på magen tyckte hon dessutom att Toshiba låg längre in och längre ner än tidigare.
Jag tycker att magen har sjunkit de senaste dagarna, från hylla till droppform typ.
Barnmorskan vill att jag kommer på extrakontroll om en vecka.
Gissningsleken är igång.
För graviditet är verkligen ingen exakt vetenskap, det är lika stor del "gissa vad som händer".
Betyder det här att det lilla livet har ärvt sin mors rastlösa sida och tröttnat på att ligga där och vänta?
Betyder det att vi kan bli föräldrar lite tidigare än vad som är tänkt?
Betyder det här något över huvudtaget?
Ingen som vet.
Jag är nog lite dum, för jag känner mig inte orolig.
Om Toshiba vill komma nu, snart, så är det väl så. Det är lite i tidigaste laget, det skulle vara skönt med några veckor till så att Toshiba hinner få lite kött på benen (och jag hinner slutföra plugget). Men samtidigt så vet jag att det har gått tillräckligt många veckor för att Toshiba ska vara förberedd för den stora stygga världen utanför bubblan.
Det ordar sig.
Jag tänker inte nojja.
Nojjande förändrar inte verkligheten.
Så var snälla och nojja inte åt mig heller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.