När min mormor var en bit över 80 år talade hon om för mig att hon fortfarande undrade när man skulle börja känna sig vuxen.
Vad är det där "vuxen" för något egentligen?
Att vara ansvarsfull kan man ju vara utan att vara vuxen, det finns många barn som är ansvarsfulla långt utöver sin ålder.
Hur gammal man är har ju inte heller någon koppling till vuxenhet, en 18-åring kan ju bete sig bättre än en 50-åring.
"Mogen". Lite samma problem som "vuxen", inte sant?
Jag känner mig inte vuxen.
Jag tittar förvånat bakom mig när någon ställer frågor till mig, för varför tror någon att lilla jag kan något?
Jag väntar på att bli avslöjad varje gång någon tar för givet att jag är kompetent på något vis.
Att jag snart ska bli mamma känns helt overkligt, jag satt ju i sandlådan alldeles nyss själv och tanken på det ansvaret som väntar får marken att gunga till en aning.
Jag fnittrar lätt hysteriskt åt att bilen i klassen mer-än-man-kunde-drömma-om är vår, på riktigt, en sån som vuxna människor har.
Pixars filmer får mig på världens bästa humör.
Jag kan äta godis till lunch.
Jag är om inte allt för lång tid 40 år.
Ska man inte vara vuxen då?
Eller är det där med vuxen en myt? Något skapat av tråkiga människor som vill framstå som lite bättre?
Ska jag vara helt ärlig så vill jag nog helst också sitta som 80-åring och vänta på att känna mig vuxen, för de som går helt upp i rollen som "vuxen" verkar ha så mycket mindre roligt.
Vad är det där "vuxen" för något egentligen?
Att vara ansvarsfull kan man ju vara utan att vara vuxen, det finns många barn som är ansvarsfulla långt utöver sin ålder.
Hur gammal man är har ju inte heller någon koppling till vuxenhet, en 18-åring kan ju bete sig bättre än en 50-åring.
"Mogen". Lite samma problem som "vuxen", inte sant?
Jag känner mig inte vuxen.
Jag tittar förvånat bakom mig när någon ställer frågor till mig, för varför tror någon att lilla jag kan något?
Jag väntar på att bli avslöjad varje gång någon tar för givet att jag är kompetent på något vis.
Att jag snart ska bli mamma känns helt overkligt, jag satt ju i sandlådan alldeles nyss själv och tanken på det ansvaret som väntar får marken att gunga till en aning.
Jag fnittrar lätt hysteriskt åt att bilen i klassen mer-än-man-kunde-drömma-om är vår, på riktigt, en sån som vuxna människor har.
Pixars filmer får mig på världens bästa humör.
Jag kan äta godis till lunch.
Jag är om inte allt för lång tid 40 år.
Ska man inte vara vuxen då?
Eller är det där med vuxen en myt? Något skapat av tråkiga människor som vill framstå som lite bättre?
Ska jag vara helt ärlig så vill jag nog helst också sitta som 80-åring och vänta på att känna mig vuxen, för de som går helt upp i rollen som "vuxen" verkar ha så mycket mindre roligt.
Kommentarer