attvarabob

Det landar en massa strunt i mejlkorgen, men ibland kommer det intressanta saker också, som detta från Agria: " Kvinnor gosar hellre med katten än med partnern ", självklart måste man läsa mer. I denna spännande undersökning i forskningens framkant framkom: Jag skulle säga som det står i de flesta studier: Mer forskning krävs , och jag kan tänka mig massor av frågeställningar som skulle vara intressanta att titta närmare på. Som om kvinnor oftare väljer katt som husdjur, och i så fall varför? Är det kvinnor som prioriterar katter högre än män, eller är det män som undervärderar katters betydelse? Hur påverkar genus de här resultaten? Och varför väljer dessa kvinnor hellre att mysa med katten? Men jag måste avrunda här, för jag ska mysa med min katt nu.

Kära domare, hur i hela friden ska en flicka göra rätt? Om hon använder ordet snippa så pratar hon som ett barn i sin ålder, men då kanske ni inte kan vara säker på vad hon menar med snippa, pratar hon verkligen om det kvinnliga könsorganets alla delar då? Kanske menas något annat för i förhöret blev det lite otydligt menar ni. Ingen hade ju verkligen undersökt vad en 10 åring menar med ordet snippa. Nä, inte ens ni hade ju gjort det utan lutade er mot att den som förhörde inte undersökt saken tillräckligt, tyckte ni. Eller så kanske ordet tappade betydelse för den som förhörde eftersom beskrivningen var en hand innanför en trosa, då behövs kanske inte ordet snippa så mycket. Det är ju lite pinsamt för er egentligen, nu när det framkommer att typ alla andra vet vad en snippa är, att det är så självklart för alla. Nu sitter era namn för evigt i pränt på att ni inte vet vad en snippa är.  Jag utgår ifrån att hade en 10 åring använt en något mer, vad ska vi kalla det,  gammald

Jag har bara mig själv att skylla, jag har skapat detta monster. Drottning Lillfjant som domderar med mig som hon behagar.  Som väcker mig på natten för att hon vill ha sällskap, som bestämmer när jag sovit tillräckligt på morgonen, som talar om när det är dags att gå och lägga sig, som kräver att jag krälar runt på golvet för att fiska fram leksaker hon petat in under möbler, som inte tillåter att man duschar med dörren stängd.  Och allra helst vill hon att jag bär henne i famnen medan jag har saker att göra. Det är tur att arvsmassorna föddes så tätt att jag fick öva mig länge på att ständigt ha en bebis på armen och göra allt annat med en hand.  Undrar om det finns bärsele för katter? Eller om hon går att svepa in i en sjal? Eller om det går att vänja sig vid att sätta ner henne när hon visar med all tydlighet att hon vill ligga kvar på armen, trots att det blir så synd om henne då? Min lilla Lillfjant, denna primadonna utan dess like, som jag skapat helt själv.

Det är väl en strålande ide att i snö och snålblåst ta en promenad för att testa ett nytt fik? Det tyckte i alla fall den gamla parhästen Mammakompisen och jag. Och det var en härlig lunch: Broccolisoppa med vitlöksbröd. Vi toppade med en morotskaka efteråt: Då kunde vi sitta och prata riktigt länge innan vi gav oss tillbaka ut i snålblåsten.  För att toppa dagen smet jag in på biblioteket och lånade sista delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj: " Liv till varje pris "  Ser så fram emot att få veta hur det går för Maj och hennes familj. Men först måste jag läsa klart Polcirkeln av Liza Marklund, så det har jag jobbat på resten av dagen, med hjälp av choklad och en gosig katt.  Med en sådan dag fanns det inte utrymme för att vara blue.

Precis inför ett möte jag var ansvarig för ringde fritids och sa att Polarn mådde dåligt. Polarn lät ynklig och lite rädd när jag pratade med henne. Så jag lämnade kollegorna med lätt panik inför att hålla mötet på egen hand, bokade av resten av dagen och drog iväg. På den halvtimme det tog att ta mig till fritids hade Polarn piggnat på sig, så jag promenerade hem med en glad arvsmassa. Men rädd arvsmassa trumfar rädda kollegor varje gång.  Det var en tung och sjukt späckad dag som blev avbruten ett par timmar i förtid. När jag landar nu till kvällen tänker jag att de 10 minuter av kaos som detta innebar egentligen var lite välbehövligt. Jag är inne på min 11:e mensdag, och mensen dök upp efter bara tre veckor igen. Jag börjar känna mig lite matt. Så premiären av Bäst i test Provsmakning av Tony's chocolonely, stickning och Lillfjant i knät är nog precis lagom aktivitet just nu. 

Det är väl inte bättre än att Tony's chocolonely och Ben & Jerrys har gjort ett samarbete. Så se vad jag fick tag i: Jag antar att antingen är helgen räddad, eller så kommer besvikelsen vara total och kärleksaffären avslutad. Jag återkommer med en rapport när jag har haft möjlighet att testa.

Katterna hade en vattenfontän istället för vattenskål. Särskilt Gammelkatt gillade den, jag antar för att det var lättare att dricka från vattenstrålen med den där superfluffiga pälsen, än från en skål. Lillfjant drack lite hur som helst, men gärna genom att stå på locket till den och dricka ur skålen istället för från strålen. Vattenfontänen gick sönder. Gammelkatt vägrade dricka ur en vanlig skål. Katterna fick en ny vattenfontän, fast en annan sort. Lillfjant lärde sig att dricka från vattenstrålen. Gammelkatt kan för sitt liv inte lista ut hur man gör, utan fick till sist göra så här: Detta efter flera försök där vattenstrålen bara rann på hennes huvud. Så, lite ombytta roller kan man säga, men Gammelkatt kämpar på.

Så mycket böcker, så lite tid. Med early bird-leverans kom böckerna Polarn önskade sig: Del 2 och 3 av " Den lilla onda boken " av Magnus Myst. Del ett var den första lite tjockare kapitelboken Polarn läste klart på egen hand, så självklart måste hon få de andra böckerna också. Själv använde jag mitt presentkort på Akademibokhandeln för att köpa dessa: " Mitt ibland oss " av Evin Cetin och Jens Liljestrand, en hyllad reportagebok om gängkriminalitet. Jag och kollegan brukar skämta om att vi ägnar väldigt mycket av vår fritid till att jobba, eftersom vi läser, ser tv-program och filmer med det sociala perspektivet. Så är det kanske. För att motverka det valde jag också hyllade " Detaljerna " av Ia Genberg. En roman med fyra personporträtt. Fast det kanske också är ett ganska socialt perspektiv, fast i roman format.  Men okej, en bok om att sticka vantar är väl ändå långt från jobbet, så där får jag poäng för att ta ledigt från min yr

Jag kan inte ens skriva ordet boktips utan att höra den nynnade sången från barnprogrammet jag växte upp med. Mina boktips så här lagom till bokrean är i alla fall andra delen i trilogin om Maj, Kristina Sandbergs " Sörja för de sina ". Ja, helst att man läser del ett först då. Den här gången får man inte bara följa huvudpersonens ångestdrivna tankegångar, utan även makens. Mycket spännande. Till helgen måste jag ta mig till biblioteket och låna del 3. Sedan ramlade jag över denna som en kollega tipsade om: "Polcirkeln" av Liza Marklund. Jag var inte ett stort fan av böckerna om Annika Bengtzon så jag var lite tveksam, men kollegan bedyrade att det var ett annat stuk på de här. Hon hade rätt. En berättarstil som passar mig bättre, med växlingar mellan nu och då som bygger upp spänningen och karaktärer som är lika intressanta i sina tonårs-jag som när de är vuxna. Jag har bara kommit halvvägs, men det känns som en vinnare i decka

Pyret hade hört från kompisar att Bubble tea, eller Boba, skulle vara riktigt gott, så idag gick vi in på den ganska nyöppnade lilla asiatiska butiken för att prova. Arvsmassorna tog med fruktsmak och jag tog med mjölk och råsocker. I deras var det popping boba i botten, i min var det mer som en slags gelekulor.  Jag vet inte om jag blev så frälst jag. Det var en okej dryck, men nog inget jag kommer köpa igen, särskilt inte när de kostar 50 spänn styck. Polarn blev inte heller dunderförtjust, men Pyret drack upp såväl sin egen som Polarns, så hon gav med beröm godkänt skulle jag säga. Smaken är olika, kan vi väl konstatera. 

Dagens utflykt blev en långpromenad till en secondhand vi inte besökt tidigare. Så välordnat och fräscht med fina saker till löjliga priser. Som att alla barnkläder kostade 20 kronor styck. Jag lutade mig tillbaka och sa: " Ta det ni vill ha .", för då är det ju lätt att vara generös. Deras val: Ett träningsset till Pyret. T-shirt till Polarn, långärmad t-shirt, byxor och kjol, var Pyrets val. Finklänning med spets till Polarn och sommarklänning till Pyret.  Byxdress till Polarn och solgul klänning till Pyret.  Eftersom Polarn hittade färre plagg fick hon en vägg-mjukis till sin samling: Den där översta ...renen..?, hela 30 spänn. Själv hittade jag såna här raringar: 4 stycken Aspen vinglas för 15 kronor styck. Min lilla samling får sällskap.  Det är ju vansinnigt roligt med secondhand.

Polarn hade bjudit in kompisar på fredagsmys, så efter skolan dundrade 4 taggade 9-åringar in. Eller dundrade är väl överdrivet: För skorna ställdes i prydlig rad och kläder hängdes upp. Väskor, mössor och vantar grupperades på ett överskådligt sätt. Allt utan att jag sa något om det, eller att Polarn instruerade sällskapet. Jag och Pyret gick och köpte pizza till tjejgänget, de åt själva i köket under stoj och stim, men utan kladd och stök. Pyret och jag höll oss i vardagsrummet.  Efter maten försvann de in i Polarns rum med en påse chips, för att stundtals leverera så hög volym att jag och Pyret hade svårt att höra tv:n. Pyret var måttligt road.  Hämtning av barn skedde klockan 20.00. Medan jag öppnade för utsedd hämtare så ägnade sig uppenbarligen gänget åt att plocka undan. För jag tittade in till dem emellanåt under kvällen och då var halva inventariet utplockat till beskådan. Men när jag kikade in när de lämnade rummet var allt undanplockat, och till och m

Planeringsdag med jobbet. Det serverades mat och fika, så jag var nöjd.

Plötsligt på promenaden till skolan stannade Polarn upp och flämtade: " Räv! " Och mycket riktigt, en liten bit framför oss på vägen så stod räven. Innan jag hunnit få upp telefonen ur fickan, ta av mig vantar och svepa fram kameran var den på väg bort. Den tog ett smidigt skutt över staketet och försvann in i trädgården. Det blev ju ingen bra bild, men vi var så nöjda över att få se en räv på så nära håll. Vi hade båda sett räv tidigare, men liksom denna gång så var de snabba på att smita undan. Vi försökte spana in i trädgården, men konstaterade att den var borta. Tills vi gått en meter till, för då klev den ut på vägen mitt framför oss. Sen hade vi den framför oss hela gatan ner. Den var relativt obrydd eftersom den var så väldigt upptagen med att springa in i varje trädgård och markera överallt. Vi kunde stanna upp och titta medan den krafsade runt i rabatter och sniffade på varenda kvist. Vi kunde också notera att det troligen var en h

Närmsta kollegan och jag kom båda tillbaka efter julledigheten med insikten att vi behövde vara lite vaksamma. Det var knappt den ganska långa ledigheten var tillräcklig för återhämtning, och den kom i sista sekund. Så i år ska vi skapa lite tydligare struktur och  göra avgränsningar i arbetsbeskrivningen.  Men det är svårt i vårt jobb, så jag tänkte ge henne en påminnelse:

Jag har förstått att en del tycker att det är lyxigt, trevligt och praktiskt att kunna jobba hemifrån. Vi har möjlighet att göra det regelbundet på mitt jobb och många har fasta dagar i veckan där de sitter hemma. Jag är inte en av dem. Om jag är för sjuk för att vara på jobbet men frisk nog för att orka jobba hemifrån, okej. Om jag behöver fara iväg på något uppdrag halva dagen och det går snabbare att åka hem istället för tillbaka till jobbet, ja. Om Arvsmassorna fyller år, jamenvisst. Men annars, nej. Jag trivs inte alls med att sitta vid köksbordet med dator och telefon hela dagen, det är en plåga. Att inte röra sig mer än mellan bordet och kaffebryggare är vidrigt. Dessutom är det för mig väldigt skönt att ha en tydlig gräns mellan arbete och fritid. Jag vill inte kolla en sista grej, komma på något efter jag stängt ner, eller växla mellan jobb och privat på en sekund. Det tar mig tillbaka till pluggandet när jag aldrig riktigt stängde av. Jag vill ställa om genom att ta mig till

I väntan på det Covidtest vi i vården fortfarande  ska ta vid symtom, så kunde jag sitta i soffan större delen av den här dagen också. Eller, jag tog en långpromenad på 90 minuter också, för jag är snorig och hes, inte sjuk. Men jag hade sällskap: Notera hur Lillfjant anstränger sig för att inte se minsta berörd ut över det faktum att Gammelkatt snott hennes plats. Det tog inte många hundradelars sekunder innan hon tog över platsen när Gammelkatt gick. Jag hade gott om tid att knepa och knåpa ihop den här till sist: Jag hann också bli förbannad över stickningen för jag upptäckte ett misstag och fick repa upp en decimeter. Därav totalt fokus på broderiet, för jag vill inte se den där stickningen på ett tag.  Imorgon väntar jag på test, och hoppas det blir klart fort så jag kan återgå till vardagen. 

Men, vad har du gjort idag? Svar: Nästan ingenting. Tittat på dåliga filmer, tvättat, broderat, kelat med katterna, veckohandlat, pysslat med blommor och ätit lördagsgodis. Nu har jag ont i hela kroppen för att jag har suttit still för mycket. Kroppen är banne mig aldrig nöjd.

Jag tittar på dokumentären Experimenten på Svt om Paolo Macchiarini. En hänsynslös person med storhetsvansinne, skulle väl vara den enkla hobbyanalysen. Till kvällen förstår jag ju var han har fått sin inspiration från: Jag tittar på Jurassic world; Dominion. Den första Jurassic Park filmen kom 1993, vilket skulle infalla under en tid när Paolo fortfarande utbildade sig, enligt hans "cv". Filmen handlar om en hänsynslös galen professor med storhetsvansinne. Spoiler alert; det handlar den senaste filmen också om. En massa galna experiment som aldrig borde genomförts, men stora visioner får inte hindras på grund av fåniga saker som etik.  Vem kunde tro att Jurassic Park skulle kunna vara en instruktionsbok. 

Idag gick jag till jobbet för ytterligare en utbildning så jag kan bli handledare i ännu en metod. Det här var kulissen: Det tog lite längre tid än vanligt att ta mig fram, för jag fick stanna upp och titta på denna magiska himmel. För att skydda min arma lekamen mot kylan hade jag på mig mina senaste secondhandfynd: Jeans från Zara i ekologiskt odlad bomull. Jätteskön modell! Till det en kavaj från H&M: Tillsammans kostade de 60 spänn. Det ger ju också ett rosa skimmer över tillvaron. 

Jag går till badrummet för att göra mig iordning för natten. När jag kommer ut väntar hon på mig. När jag gått och lagt mig för att läsa hoppar hon upp och lägger sig på min mage för att kela, medan jag försöker vända blad. När jag lagt ifrån mig boken och släckt lampan klappar jag bredvid mig på madrassen. Då kliver hon ner så jag kan lägga mig på sidan, för jag kan omöjligt sova på rygg, det leder garanterat ryggskott.  Hon lägger sig tätt intill och vill att jag lägger en hand under hennes kind, för så vill hon somna.  Sedan försöker hon ge mig ryggskott ändå genom att ligga på diverse ställen i sängen under natten, så att jag vaknar i de mest obekväma positioner. Men det passar henne bra att jag vaknar, då kan hon passa på att komma fram och kela lite. Mitt i natten vill hon helst slicka på min haka och lägga huvudet på min kind. Sedan klappar jag på madrassen bredvid mig, då lägger hon sig tätt intill, med huvudet på min hand, och somnar. Man kan väl kalla det en rutin

Tandläkaren undrade om det fanns något som kunde göra mig spänd. Jag kom på en sak: Alvin och gänget. Det finns säsong 2 och 3 upplagt. Säsong två har 52 avsnitt, säsong 3 har 39. Säsong 1 har "vi" redan sett, många, många gånger. Det finns dessutom några långfilmer. Så lyxigt att få vara hemma och vabba.

Nu var det någon som sa att vården hade sett att toppen på influensor och förkylningar hade börjat dala tidigare än vanligt. Att den värsta toppen redan varit och nu var det på väg att lugna ner sig. Här har vi aldrig riktigt följt trender, ofta varit sena på bollen och uppskattat traditioner, så både Pyret och Polarn snorade loss i en klassisk vabbuari. Själv har jag haft en tilltagande värk i min käke, så pass att jag till sist inte kunnat sova, tappat aptiten och trott jag skulle bli galen. Så jag smet ut från snorträsket till tandläkaren i porten bredvid på en akuttid. Bara för att ännu en gång vara livrädd och inställd på rotfyllning, men få höra att de hittar inget tandrelaterat fel. Nu var det tredje gången gillt med liknande besvär och besked. Första gången ersatte tandläkaren amalgamfyllningen för kanske var det den. Andra gången var det en mild tandköttsinflammation och tänder som av ålder börjat flytta sig. Kanske började det bli trångt. Den här gången fick jag en slipning a

Pyret var först ut, hon har pratat länge om att hon vill ha en hög säng, och visat bilder på sängar med förvaring. Polarn var snabbt inne på samma spår, så klart. Idag var det dags att leka Ernst eller nåt, för att drömmar kan bli verklighet. Det är ju en del fix kvar, Pyret kommer ju inreda tills hon svimmar: Medan Polarn tar saker lite lugnare och bara nätt och jämt tömde lådan som fanns under tidigare sängen. Men det blir säkert bra till sist. Pyret var väldigt nöjd, hon kliver allt mer in i tonårsstilen. Polarn tyckte det var hemskt roligt att ligga så högt upp. Bara de inte ramlar nu, tänker jag fast de inte ramlar ur sängen i vanliga fall. Hur som helst, det är väl alltid skoj att leka med inredning. 

Jodå, det är full Mello-yra här hemma.  Arvsmassorna har kompisar som är Mello-tokiga, en skola som ska ha egen Mello, och lärare som ordnar Mello-tipset där vinnaren får två biobiljetter. Det går ju liksom inte att komma undan. Favoriten denna kväll var Tone Sekelius, stor favorit, Stor, STOR. Pyret skrek rakt ut när hon gick vidare.  Säga vad man vill, men helgerna är verkligen fixade under våren. Talang på fredagar, Mello på lördagar, och alldeles snart drar Bäst i test igång igen, också på fredagar. Alltid något att samlas kring, istället för någon lägereld där man ska vara kreativ och komma på en saga titt som tätt. Helger måste varit slitigt förr i tiden. 

Polarn har den fantastiska egenskapen att mogna, lära sig och bli klokare, samtidigt som hon fortfarande vågar vara ett barn fullt av bus och lek. Samtidigt som hon kan berätta om djupa tankar och funderingar, kan hon behöva ringa för att berätta hur hon och kompisarna har räddat en larv de hittat på skolgården. De gjorde en grop, la i löv och kvistar, la i larven, la löv och kvistar ovanpå, om ni också behöver veta. Och Tigis är fortfarande otroligt viktig. Ibland när vi ska gå hemifrån så arrangerar hon honom så att han ska hålla sig sysselsatt tills hon kommer hem. Som idag: Han fick sitta och måla lite, med pensel och allt. Väldigt passande att under honom ligger boken " Lämnad ensam " av Lotta Olsson.  Jag tycker att det är väldigt skönt att hon inte har så bråttom att växa upp, att hon vågar vara barn och barnslig, och jag hoppas Tigis blir omhändertagen länge till. Själv säger hon att hon aldrig kommer släppa Tigis, men så sa Pyret om sina Elmo och de ligge

Polarn skrev att hon hade en överraskning till när jag kom hem.  Vad det var? Att hennes schackgrupp idag tagit sig till semifinal.  Så ett steg närmare att träffa Christer Fuglesang. Hon hoppas så mycket på det att jag hoppas de vinner, men bävar för att hantera en förlust. 

Jag kände att jag var klar, men då dyker snön upp igen. Om vintern ska hålla på och hatta lite och knappt komma igång, då tycker jag att den kan låta bli. Nu är det ju för sent för att dra igång någon vinter-årstid, det är ju snart dags för våren.  Det här är ju bara dumt.