Plötsligt på promenaden till skolan stannade Polarn upp och flämtade:
Sen hade vi den framför oss hela gatan ner. Den var relativt obrydd eftersom den var så väldigt upptagen med att springa in i varje trädgård och markera överallt.
Vi kunde stanna upp och titta medan den krafsade runt i rabatter och sniffade på varenda kvist.
Polarn noterade nöjt att den faktiskt var vit längst ut på svansen.
"Räv!"
Och mycket riktigt, en liten bit framför oss på vägen så stod räven. Innan jag hunnit få upp telefonen ur fickan, ta av mig vantar och svepa fram kameran var den på väg bort.
Den tog ett smidigt skutt över staketet och försvann in i trädgården. Det blev ju ingen bra bild, men vi var så nöjda över att få se en räv på så nära håll. Vi hade båda sett räv tidigare, men liksom denna gång så var de snabba på att smita undan.
Vi försökte spana in i trädgården, men konstaterade att den var borta.
Tills vi gått en meter till, för då klev den ut på vägen mitt framför oss.
Sen hade vi den framför oss hela gatan ner. Den var relativt obrydd eftersom den var så väldigt upptagen med att springa in i varje trädgård och markera överallt.
Vi kunde också notera att det troligen var en hona, i alla fall om rävar kissar som hundar.
När vägen tog slut skulle vi åt ett håll och räven åt ett annat, så vårt sällskap tog slut. Men en liten stund senare kom rådjuren springandes över vägen, så helt ensamma var vi inte.
Jag kan väl säga att vi fick en härlig morgonpromenad.
Kommentarer