Fortsätt till huvudinnehåll

Vabbuari in da house

Nu var det någon som sa att vården hade sett att toppen på influensor och förkylningar hade börjat dala tidigare än vanligt. Att den värsta toppen redan varit och nu var det på väg att lugna ner sig.
Här har vi aldrig riktigt följt trender, ofta varit sena på bollen och uppskattat traditioner, så både Pyret och Polarn snorade loss i en klassisk vabbuari.

Själv har jag haft en tilltagande värk i min käke, så pass att jag till sist inte kunnat sova, tappat aptiten och trott jag skulle bli galen. Så jag smet ut från snorträsket till tandläkaren i porten bredvid på en akuttid. Bara för att ännu en gång vara livrädd och inställd på rotfyllning, men få höra att de hittar inget tandrelaterat fel. Nu var det tredje gången gillt med liknande besvär och besked.
Första gången ersatte tandläkaren amalgamfyllningen för kanske var det den.
Andra gången var det en mild tandköttsinflammation och tänder som av ålder börjat flytta sig. Kanske började det bli trångt.
Den här gången fick jag en slipning av tuggytorna för att avlasta, för värken föreföll komma från käken och alla muskler upp till tinningen. Dock inga tecken på att jag gnisslar tänder. Möjligt att jag biter ihop käkarna omedvetet och spänner mig, möjligt att det kan vara en inflammation i käkleden. Men inget fel på tänderna.
Allt är ju bättre än rotfyllning, tänker jag, fast det är fortfarande svårt att hantera värken. 

Mera vabb imorgon. Den stora frågan är vilket program vi ska titta på. 
Vi kunde roa oss med att se Marko och Irma, på Tv4. Så himla charmigt, och Polarn som är dödsförälskad i Markoolio var nöjd, men nu kommer nästa avsnitt först på torsdag. Om jag måste spendera hela dagen med både värk och det hundrade avsnittet av Alvin och gänget så trillar jag av pinn.
Bäst att jag klär mig snyggt imorgon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.