attvarabob

Polarn gillar att virka, men hon gillar inte riktigt att följa mönster. Nu har hon beställt en massa garn för att hon vill virka något hon sett en bild på. Hon har redan gjort större delen av toppen och ska nu fortsätta på kjolen. Då blir plötsligt jag inblandad i att försöka lösa hur hon ska virka den delen. Så det försöker jag komma på ett svar till, det går sådär får jag erkänna. 

Det kom ett mejl från agenturen.  Deras samarbetspartner i Spanien skickade en förfrågan om nya kort på Polarn och om hon skulle vara intresserad av att de representerar henne i Spanien. Om hon är intresserad och om de tar emot henne så skulle det innebära att de jobb de erbjuder oftast kommer fotas i Spanien.  Hon var intresserad. Så nu ska vi ordna foton. Jag är varken redo för besvikelsen om de i slutändan tackar nej, eller att möjligen i framtiden behöva åka till Spanien för modelluppdrag om de tackar ja.  Men som förälder är man väl totalt oförberedd för det mesta. En annan supermodell.

På grund av överväldigande trötthet och allmän förvirring presenteras idag gårdagens outfit: Färgglada prickar från Monki , självklart secondhand. Annars hade jag väl aldrig vågat testa en klänning med rosa, turkosa och vita prickar och puffärmar. Men det är ju därför secondhand är roligt; man vågar testa saker och upptäcka kläder man inte skulle våga chansa på om de kostade flera hundra.  Jag kan också rapportera att  för tillfället är  det stora nöjet i hushållet kortspel. UNO, vänd 10, finns i sjön; alla härliga sätt man kan betrakta sin mor förlora. Det bygger karaktär.

Här är något för alla föräldrar: Jag hade glömt visa den här bilden för Arvsmassorna: Jag blev genast coolaste morsan på stan. En Timeslap, fast maxad eftersom klockan är 5:55 den 5:e och batteriet är på 55%. Dessutom hade jag gått 67 steg; sixseven. Ibland är det väldigt enkelt att få respekt.

Tre Arvsmassor och två mödrar shoppade secondhand och fikade och det var ju trevligt. Men eftersom även gårdagen bjöd på äventyr så behövde jag också få till sopsortering, tvätt, städning, blomvattning och veckohandling. Det blir så vansinnigt späckade dagar då. Jag föreslog för Arvsmassorna att vi skulle testa att, som vissa gör, städa och veckohandla på fredagar. Att liksom gasa lite extra på fredagen men då ha helgen helt fri. Arvsmassorna tyckte det var ett bra förslag. Jag poängterade att vi skulle hjälpas åt då, vilket de var med på. Nu hoppas jag att de kommer ihåg det på fredag. Det skulle ju vara trevligt att ha mer plats för glamour på helgerna.  Utvärdering kanske kommer.

Ibland försöker föräldrar sköta sitt jobb, det man får lön för, ibland försöker de ha kontakt med vårdcentralen angående sina barn. Så här: Polarn fick under jullovet ont i foten utan uppenbar orsak och fotknölen svullnade kraftigt. Självklart fanns inga tider på vårdcentralen så det blev ett besök på lättakuten. Där konstaterades en inflammation i någon sena och hon rekommenderades Ipren och att linda foten i två veckor. Om besvären kvarstod skulle uppföljning ske på vårdcentralen.  Besvären kvarstår även efter tre veckor. Det finns inga tider att boka. Jag skriver i deras chatt, dagen efter kommer ett meddelande om bokad tid redan om två dagar. Pyret har haft ökade och förändrade migränbesvär, då det inte fanns tider på vårdcentralen sökte vi lättakuten under en synnerligen intensiv period och rekommenderades att vända oss till vårdcentralen för att kontrollera allmäna värden. Det enda som fanns att boka var ett videobesök tre veckor längre fram så vi bokade det. Läkaren i videob...

Pyret fick för sig att hon ville välja min outfit för dagen. Jag är modig så jag sa ja.  Man kan väl säga att vi har lite olika idéer om hur man kan kombinera de kläder och smycken som finns i min ägo: Det hade verkligen kunnat bli värre. Jag har ändå valt mina kläder till morgondagen alldeles själv. 

Det är ju ytterst märkligt att plötsligt vara mamma till en tonåring .  Med tanke på starten av att bli förälder så har det någonstans alltid varit lite svårt att vänja mig vid tanken att vara mamma. Det dröjde så länge, det var så osannolikt att det alltid har känts lite som att det bara var en önskan som aldrig skulle bli.  Men det blev det och nu har det gått 13 år. Det är också något att vänja sig vid att vara mamma till någon som allt mindre är ett barn och att försöka balansera relationen vartefter den behöver förändras. När man ska vara mamma med allt större avstånd, men ändå alltid vara tillgänglig och tillgodose det mest basala behoven samtidigt som hon ska klara av allt mer avancerade saker.  Det är en knepig balans. Men idag firade vi att hon kliver in i tonåringarna värld. Jag vet inte om jag känner mig redo för utmaningen det innebär men jag kommer antagligen den, för jag gör allt för henne.

Jag jobbade hemifrån idag, det var ett späckat schema. Något man inte behöver använda tid till när man arbetar på kontoret är att hantera sådana här: Just i denna stund är de rara vänner som ligger lugnt i sängen och rår om varandra. I andra stunder jagar de varandra, leker med någon leksak, vill gå fram och tillbaka framför datorn, skriker utanför dörren, skriker innanför dörren, vill ligga i knät, tigger mat, välter saker och så vidare.  När jag hade parerat deras önskemål och mitt arbete, väntade gymmet med Arvsmassorna och mammakompisen med arvsmassa. Hennes arvsmassa fyller år imorgon så Pyret ville fira henne. Hon hade noggrant ordnat födelsedagspresenter och fika och ville gå ut och äta efter gymmet. Det är väldigt rart att se hur otroligt mycket de tycker om varandra. De liksom beundrar varandra på det där typiska tonårssättet. Också fascinerande att de följer samma mönster, tjej efter tjej, efter tjej, generation efter generation. Den förprogrammerade tonåringe...

Det var äntligen dags för en lunchdejt med Läkaren och Psykologen. På Psykologens inrådan gick vi till Älskade traditioner , det var ett väldigt bra förslag. Jag satsade på en matig våffla och blev väldigt, väldigt nöjd. Tyvärr så orkade jag inte en söt våffla eller freakshake efter det, men jag kunde inte stå emot deras fikautbud. Det blev en underbar chokladboll till kaffet. Inte bara blev vi mätta och belåtna vi fick också fylla på energi av sällskapet. Eller, jag fick fylla på. Kanske uppskattade inte Arvsmassorna vårt prat om arbetsmiljö och organisationers uppbyggnad, men för mig var det givande.  Efter mat kommer julklappsutdelning, det är sedan gammalt.  Jag är inte helt nöjd med att Arvsmassorna kommit upp i åldern att de ska jaga presenter till varandra och vänner,  för det blir sådan stress och press. Särskilt för mig som är klar med julklapparna sedan flera veckor tillbaka. Jag skulle gärna undvika alla butiker fram till ef...

Börja med att få väldigt lite sömn för att Arvsmassor vill titta på film och prata halva natten. Efter påfyllning av energi genom frukost reducerar du antalet Arvsmassor till två. Tag en buss till ett ställe där du kan köpa godis. Promenera till ett ställe där du kan äta hamburgare. Promenera sedan vidare till ett ställe där du kan smuggla in godiset du köpt. Slå dig ner och titta på Wicked: for good . Gärna att du spelar spel och vinner popcorn att ha under filmen. Bli sugen på att åka till London för att se musikalen. Åk hem med en buss. Hjälp en Arvsmassa att klippa topparna. Spendera kvällen med att se ikapp Bäst i test och att tvätta många maskiner med tvätt. Resultatet blir en avsaknad av återhämtning men nöjda Arvsmassor. 

Vägen till jobbet hade plogats innan jag gick. Det blev en lugn och fin arbetsdag, för sådana dyker ju faktiskt också upp.  Chefen bjöd mig och kollegan på fika när vi skulle vara med på intervju för en tilltänkt ny kollega.  Den tilltänkta nya kollegan var en bra kandidat. Arvsmassorna hade Mammakompisens arvsmassa här för en övernattning, så de lagade middagen. Det blev liksom en dag som bara flöt på. Men nu har alla Arvsmassorna bäddat ner sig på madrasser på golvet i vardagsrummet. Strax utanför mitt sovrum. De tittar på film och ska sova där. Frågan är om de vill sova när jag vill sova. Jag tror inte det. Det ska alltid haka upp sig någonstans. Jag vill bara få sova någon gång. Som Ännumindrefjant. 

Vi började med ett besök på gymmet. Alltså det andra för mig och Pyret, det första för Polarn. Det gick oväntat bra, Pyret var engagerad, Polarn var lite kort för en del maskiner men uppskattade löpbandet.  Så bra stämning håller väl aldrig i sig? Nä. För sen skulle vi ordna skor till gymbesök och spana på vinterskor. Det är något med just att köpa skor som alltid får mig att sluta orka. Kanske är det springandet mellan Arvsmassorna. Eller letandet efter vettiga skor när de bara vill ha coola skor. Eller att hitta prisvärda skor när de pekar på dyrare alternativ. Eller att leta efter rätt storlek på de med vettigt pris som Arvsmassorna kan tänka sig, bara för att se att den storleken är slut. Samtidigt som andra människor hela tiden är på samma uppdrag. Nåväl, suckar byttes mot god stämning när vi åt middag på Pinchos. Fast det kan väl inte heller hålla I sig? Nä. För vid nattning blev jag sämsta mamman någonsin när jag inte tänker att det är bra för någon med goda sko...

Eftersom jag närmar mig hundraårsdagen kan jag erkänna att jag har svårt för den Halloween-hets som pågår, självfallet med hänvisning till att "så var det inte när jag växte upp". Jag vet inte hur det är överallt, men mina Arvsmassor har ju drabbats av utklädnings-hajpen och det ska plötsligt läggas tid och pengar på att beställa den perfekta kostymen. För att göra det hela ännu mer utmanande så ska det gärna matchas med kompisarna på något sätt. Självklart duger det inte att rota fram saker i garderoben och vara lite kreativ, utan något ska inhandlas.  I år fanns inte tålamodet att låtsas som att det är vettigt, för jag orkade inte stressa runt på nätet och hitta något till rimligt pris som skulle hinna levereras. För det är ju absurt att man ska lägga så mycket tid och pengar på kostymer som används en enda gång.  Jag har bestämt mig; jag ska vara den taskiga föräldern och kräva en rimlig kostym som inte bidrar till fast fashion eller medverkar till en orimligt syn på penga...

Det kan ju trots allt ha undgått någon att Taylor Swift har släppt ett nytt album. I så fall så vet ni nu att idag släpptes det 12:e albumet från denna musikmaskin. Hon är inte bara skicklig på att skapa musik, hon är också skicklig på att marknadsföra sig och hålla fansen intresserade. På riktigt. Alla små ledtrådar i intervjuer, låtar och klipp i sociala medier som får fansen att konstant gissa och spekulera, alla överraskningar som är så välorkestrerade och nytänkandet kring sig själv som produkt är alltsammans smått genialt. För att kicka igång detta album släpptes ett releaseparty på bio. På tal om nytänkande. Den ville Pyret gå på. I en och en halv timme fick man följa inspelningen av musikvideon till första singeln och höra berättelsen bakom alla låtar, som så klart spelades upp.  Jag måste ju säga att Swifties är väl ändå de gulligaste fansen som finns? Salongen var full av paljetter, cardigans och herrskor och en rad av tjejer som innan och efter visningen dela...

För ett par år sedan rensade jag bland mina jackor och hittade denna i mina gömmor: Av någon outgrundlig anledning hade jag köpt den för många år sedan. Vi pratar långt innan barnen tiden. Om jag har använt den en gång tror jag att jag kanske överdriver, men jag har ändå sparat den för att det har känts dumt att kasta. Vid rensningen fick Pyret syn på den och blev störtförtjust, så hon fick den. Men så kom förra vintern och Arvsmassorna fick i uppdrag att rensa bland sina vinterjackor i syfte att fastställa vilka inköp som var nödvändiga för säsongen. Pyret valde då bort denna.  Jag frågade: Är du säker? Hon svarade: Ja. Jag frågade: Är du säker säker? Hon svarade: Ja!  Jag frågade: Så du vill att vi skänker den? Hon svarade: Ja, jag kommer inte använda den. Jag tog ändå bort den ur skänka-högen och gömde den i garderoben. Så kom damen i fråga häromdagen och visade en typ av jacka hon ville ha till hösten. Jag kunde då ta fram jackan från gömmorna och ...

Dagens första påminnelse plingade till redan klockan 7:00. Jag skulle göra ett nytt försök att få en tid på vårdcentralen för att följa upp Pyrets migrän. Tidigare försök har bara mötts med att de inte har några lediga tider och jag får försöka senare. Idag vände turen, tredje gången gillt och vi fick en tid om en månad.  Vården ändå, vilken väloljad maskin den är, NOT som Wayne och Garth skulle säga. Nästa påminnelse kom innan lunch när jag fick traska iväg och möta upp Pyret. Hon fick äta lunch med mig och titta på när jag jobbade innan det var dags för utvecklingssamtal.  Denna gång skulle utvecklingssamtalet ske digitalt och vi föräldrar fick varsin länk. Om barnet inte skulle hinna hem fick det vara med läraren i skolan,  stod det i instruktionen och eftersom mötet skulle börja direkt efter sista lektionen så fick det bli så. Tänkte jag. Fast sen talade de om att eleverna skulle sluta tidigt för att det var bokat en massa utvecklingssamtal, eleverna stann...

När Arvsmassan är hemma och jag inte orkar titta på ytterligare en rätt dålig barnfilm, så kan jag alltid roa mig med min favoritsyssla; sortera. Som att gå igenom alla tusentals snoddar, hårspännen och klämmor som vi samlat på oss. Nu har allt en plats, ordning och reda, vilket naturligtvis inte kommer hålla så snart har jag ännu en chans att sortera. Det är ju ändå en fördel med att bo med barn, det finns alltid något att göra. 

Pyret har haft en period med förvärrad migrän och vi har fått lov att besöka vården. Jag skulle kolla anteckningarna från tidigare kontakt med neurologen inför dagens besök och såg detta: Det var inte många rätt på den. Skilda föräldrar, gick i 6:e klass och är verkligen  inte äldst av 23 syskon. Snacka om sliten jag skulle vara. Nästa var lite mer diskret: Hej! Mitt namn är Mår! Nåväl, dagens besök uteslöt att något annat spökade och nu dundrade läkaren på med vid behovs medicin. Känner mig inte helt bekväm med det får jag säga, men jag känner mig inte heller bekväm när jag sitter där och håller i henne i väntan på att hon ska kräkas. Kanske kan det mest vara en trygghet för henne att veta att om hon inte står ut så finns det något att prova. 

Jag fick denna i en gåvopåse från djuraffären: Nu var det många år sedan vi hade hund så jag har haft lite svårt att hitta ett användningsområde för bajspåsar. Men så slog det mig, när vi nu kämpar med att vara beredda på migränanfall lite när som helst, det går ju att ha med i väskan som kräkpåse.  Underskatta inte en mammas ständiga beredskap liksom.