attvarabob

Efter en lugn löprunda tidigt på morgonen, i svalt regn, smet jag in på affären och ordnade min egna frukostbuffé. Sen åt Pyret upp den ena croissanten, fast hon varje morgon senaste veckan när det funnit nybakta på buffén, sagt att hon inte tycker om croissant, och Polarn åt upp nästan all mango. Men det var ändå en bra uppladdning för att tvätta fyra maskiner tvätt, damma, göra rent dammsugare, vattna blommor och veckohandla.  Känslan inför morgondagen är lite så här: Dubbel. Jag tycker om mitt jobb och jag saknar mina arbetskamrater, men jag är sliten. Helst skulle jag vilja checka in på ett spa och bara äta, läsa och träna i en vecka, men jag skulle nog vara sliten efter det också. Så imorgon kör vi.

Hej då Spanien, hej då semester. Jag känner mig färdig med att vara på resande fot och leva i kappsäck. Efter taxi, flyg, tåg, paus för middag, och pendeltåg är vi äntligen hemma innanför välbekanta väggar. Den egna duschen, den egna sängen och de egna katterna.  Jag känner mig kanske inte helt redo för jobb på måndag efter att ha varit på tå med alla tusen " Mamma?! ", allt googlande efter förslag på mat och aktiviteter. Men jag tror att de avslutande dagarna på resort gjorde mig mer än redo för att åka hem. Jag är rätt säker på att jag trivs bäst i städer eller på vandring, inte så mycket på ett gigantiskt hotellkomplex med bara sol och bad som aktivitet.  Nu väntar en dag av städ, tvätt och förberedelser för jobb, helt overkligt. Min hjärna är helt slut.

Hur är frukosten nu då, undrar ni? Jo, det går att få till det, även om de mer hälsosamma alternativen är få. Fast man måste vara lite kreativ med alla måltider är överlag, för att få i sig någon slags näring utöver kolhydrater. Jag har inget emot kolhydrater, men kanske vill ha något mer.  Inget gym finns det heller, så dagens promenad gick till närmaste by. Inte så mycket att se, men jag fick röra lite på mig i alla fall. Arvsmassorna njuter av den grunda poolen och kan vara i hur länge som helst. De glömmer att deras kära mor har något färre pigment, och tål solen sämre sedan klimakteriet stövlat in, och blir därför lite besvikna när jag ber dem att hänga med sin far.  Arvsmassorna vs B.o.B.  Känslig för sol och fler pigmentfläckar passar väl bra till alla andra klimakterieförändringar som besvär med höfterna, sömnstörningar, förändrad ämnesomsättning, krånglig mage, svettningar, rubbad menscykel, hudförändringar, hjärndimma,...

43 grader i Madrid var så mycket enklare än 33 i Malaga. Här är det sådan där fuktig värme som gör hela huden klistrig och lungorna ansträngda. Efter en kamp vid frukostbuffén tog vi trots det en promenad upp och ner för backar, till stranden. På Gotland kan arvsmassorna plocka fossiler, här kan de plocka snäckor. Eller, jag plockade jag med, de var jättefina! Pyret suckade lite på vägen till tillbaka till hotellet när jag ville stanna och titta på blommor. Men så stannade hon själv och ville att jag skulle fota en blomma. Ha! Jag har smittat henne. Sen blev hon allt lite stolt när jag anammade hennes idé för att bära handväska när det är varmt och de skaver på axeln. Dra ner den runt midjan, dra åt axelremmen och bär den som magväska. Funkar hur bra som helst. Arvsmassorna ville inte bada i havet, det förstår jag för vattnet var ju svinkallt, men de ville bada i poolen. Pyret hade övat med Polarn först på Gotland, sen i poolen på förra h...

Sista dagen i Madrid. Vi promenerade runt lite för att uppfylla Polarns önskan om god glass. Det glasställe vi var på första dagen hade stängt varje gång vi gick förbi, så jakten på gelato var viktig. På vägen gick vi förbi slottet, men gick inte in för har man sett en kungakrona så har man sett alla, typ. Efter att vi hittat glass som blev godkänd provade vi på godisbutiken. Allt godis var i gigantiska bitar, så det blev ju snordyrt fast man plockade typ 10 bitar var. Men godis skulle behövas till eftermiddagen tänkte jag.  Men innan godis fick Pyret äntligen prova Carbonara-pizza när det var dags för lunch. Hennes två favoriträtter i ett, vi delade hon och jag. Den fick märkligt nog bara godkänt och hon vill inte ha det igen, även om hon åt sin halva. Fast okej, jag håller med, det var inte äckligt, men heller inget jag kommer längta efter. Sen släpade vi tunga resväskor genom halva stan i 30 minuter för att ta oss till Madrids giga...

Jag har ju inte nämnt frukosten. Det säger väl en del i och för sig; jag är inte särskilt imponerad. Jag är ju liksom inställd på fräscht och lätt, medan den här är av typen stabbig . Det finns en sorts yoghurt i alla fall, men minimalt att ha på den. Det finns massor av bröd, men mest fikabröd. Sen finns det gott om varm mat av typen bacon, korv, äggröra, potatis, bönor osv. Den färska frukten är en höjdare dock. Visserligen slipper jag laga frukosten, men å andra sidan får jag gå fjorton gånger till buffén för att assistera arvsmassorna. Win some,  loose some. Med lite övertalning, eller vad man ska kalla det, lyckades jag få gå till den stora katedralen och dess krypta idag. Kultur liksom. Man behöver ju inte vara religiös för att uppskatta den makalösa arkitekturen. Men kanske att man behöver vara vuxen. Med ytterligare motstånd lyckades jag övertala gänget att gå på stora Nationalmuseet " Museo nacional del prado ...

Madrid är en jäkligt stor stad. Med något lägre temperatur på 43 grader utforskade vi den stora parken som skulle vara så fin att promenera i. Där blev det ju några steg, fast vi bara tittade igenom en bråkdel av ytorna. Jag är löjligt förtjust i karpar och blir alltid lite glad när jag kommer till dammar där det sprätter och bubblar av deras aktivitet. Oklart varför. Stora ytor att promenera I gör mig också glad i och för sig. Genom kära Google hittade jag att det fanns ett vaxmuseum i stan, det måste man ju titta på för äkta hutlöst prissatt turistaktivitet. Polarn var livrädd i början då de döpt första delen till " Tren del terror ". Den som släppte in försökte på spanska övertyga henne om att det inte var det minsta läskigt, och typ bara var Star wars å sånt, medan hon grät.  Parantes; det är intressant att vara turist i ett land där många har svårt med engelska, särskilt när de liksom bara fortsätter prata lika fort, mycket och länge på spanska, f...

Planen var att gå på museum. Så vi började traska iväg mot målet, men så plötsligt kom vi till en tvärgata som var förvandlad till en gigantisk marknad. Den behövde vi ju kolla in, men den var så lång att vi inte orkade gå hela gatan ner, det var inte heller superbilligt. Tillbaka till planen, mot arkeologiska museet. Lite fick man ju stanna för att kolla in grejer när vi kom till de mer pampiga gatorna. Tydligen i den här byggnaden Spaniens gamla typ post- och televerk låg. Inte riktigt som svenska televerket då. Så här kan ett stadsbibliotek se ut. Ingången till ett kulturcentrum. Men vi kom fram till museet till sist.  Då var det stängt. Vi hade missat att det var val i Spanien idag, och museet var vallokal fram till klockan 13. Vi åt en lunch och gick tillbaka, men hann bara titta en våning av många eftersom de stängde klockan 15. Å andra sidan var det gratis inträde idag och arvsmassorna har uppnått åldern att de fakt...

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sed...