Fortsätt till huvudinnehåll

Utforska

Planen var att gå på museum. Så vi började traska iväg mot målet, men så plötsligt kom vi till en tvärgata som var förvandlad till en gigantisk marknad.
Den behövde vi ju kolla in, men den var så lång att vi inte orkade gå hela gatan ner, det var inte heller superbilligt.

Tillbaka till planen, mot arkeologiska museet. Lite fick man ju stanna för att kolla in grejer när vi kom till de mer pampiga gatorna.
Tydligen i den här byggnaden Spaniens gamla typ post- och televerk låg. Inte riktigt som svenska televerket då.
Så här kan ett stadsbibliotek se ut.
Ingången till ett kulturcentrum.

Men vi kom fram till museet till sist. 
Då var det stängt. Vi hade missat att det var val i Spanien idag, och museet var vallokal fram till klockan 13. Vi åt en lunch och gick tillbaka, men hann bara titta en våning av många eftersom de stängde klockan 15. Å andra sidan var det gratis inträde idag och arvsmassorna har uppnått åldern att de faktiskt kan vara intresserade en stund.

En busstation uppmätte 45 grader när vi gick vidare och köpte iskaffe. Sen strosade vi än hit och en dit, gata upp och gata ner, tills Pyret googlade fram att det fanns ett kawaiicafé hon ville besöka. Oh lord.
Jag valde fräscht framför sött.
Men allt var riktigt gott, så trots att alla fick ha på sig diadem med rosetter och öron och inredningen var som en japansk hysteri så var det mer än bara en gimmick. 

Kvällen spenderade arvsmassorna i hotellets takpool, eftersom det fortfarande var 35 grader. Själv uppnådde jag ett semestermål och läste ut ännu en bok.
Onda flickor av Alex Marwood, den där miniboken jag hittade i boklådan som har legat i väskan som resebok. Det visade sig vara en riktigt bra deckare, så jag måste kolla efter fler böcker från samma författare. Jag har med mig två böcker till i resväskan, vi får se hur mycket jag hinner med.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.