Utanför min komfortzon

Det var smällvarmt idag så jag tog med arvsmassorna till Kneippbyns vattenland.

De som känner mig fattar hur mycket jag inte ville göra det. Alltså verkligen inte.

Så mycket folk, så rörigt och så mycket vatten. Men jag spenderade 4 timmar i solen bland trötta vuxna och hysteriska barn, jag hoppade till och med i poolen. Arvsmassorna älskade det. Pyret visade att hon kan vara storasyster och ägnade enormt mycket tid till att öva simning med Polarn. Ingen fara, hon blev tweenie till kvällen igen. Polarn ägnade enormt mycket tid till att stå under en hink i en av attraktionerna, så att hon med jämna mellanrum blev fullkomligt dränkt.

Vi fick också prova på Gotlands lokaltrafik.

Jag känner mig som en dinosaurie med alla dessa appar man ska hantera. Öppna konto för att ladda ner biljetter, behöva googla för att ta reda på vilka biljetter som krävs inom det området, och för vilken ålder. Appar för bussen, för vattenland, för teater. Och självklart går en del knappar inte att använda så att man måste börja om, det blir felmeddelanden där Swish säger betalt men appen säger att köpet inte gått igenom. Jag är inte gjord för det här.

Kanske hade jag passat bättre i den här miljön, tänkte jag:

Men sen kom jag ihåg hur trappstegen var för storlek 32 i skor.

Och just det, solskyddsfaktor 50 och jag lyckades bränna mig. Ännu ett bevis på att jag inte är skapt för vattenland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen