Hur är frukosten nu då, undrar ni?
Jo, det går att få till det, även om de mer hälsosamma alternativen är få. Fast man måste vara lite kreativ med alla måltider är överlag, för att få i sig någon slags näring utöver kolhydrater. Jag har inget emot kolhydrater, men kanske vill ha något mer.
Inte så mycket att se, men jag fick röra lite på mig i alla fall.
Box av Läckberg och Fexeus.
Inget gym finns det heller, så dagens promenad gick till närmaste by.
Arvsmassorna njuter av den grunda poolen och kan vara i hur länge som helst. De glömmer att deras kära mor har något färre pigment, och tål solen sämre sedan klimakteriet stövlat in, och blir därför lite besvikna när jag ber dem att hänga med sin far.
Känslig för sol och fler pigmentfläckar passar väl bra till alla andra klimakterieförändringar som besvär med höfterna, sömnstörningar, förändrad ämnesomsättning, krånglig mage, svettningar, rubbad menscykel, hudförändringar, hjärndimma, och sämre tålamod. Det är knepigt att känna igen sig själv vissa dagar när förändringarna kommer så fort.
Men i skuggan kan man läsa och nu har jag börjat på denna:
Jag blir något nervös av att de beskriver psykiatriska diagnoser utan att det finns något omnämnande av någon tillfrågad expert i slutet av boken. Jag misstänker att jag kommer fastna i en massa saker utifrån mitt jobb, men vi får se.
Imorgon far vi hem och jag känner mig väldigt klar med att vara hemifrån. Kanske är det också en åldersgrej; att mest vilja vara nära hemmet. Det är klart att det är skönt att slippa laga mat men å andra sidan behöver jag följa med arvsmassorna tusen vändor till buffén så det blir ju inte så rofyllda måltider ändå. Borta bra men hemma bäst liksom.
Kommentarer