Fortsätt till huvudinnehåll

Borta lite till

Hur är frukosten nu då, undrar ni?
Jo, det går att få till det, även om de mer hälsosamma alternativen är få. Fast man måste vara lite kreativ med alla måltider är överlag, för att få i sig någon slags näring utöver kolhydrater. Jag har inget emot kolhydrater, men kanske vill ha något mer. 

Inget gym finns det heller, så dagens promenad gick till närmaste by.
Inte så mycket att se, men jag fick röra lite på mig i alla fall.

Arvsmassorna njuter av den grunda poolen och kan vara i hur länge som helst. De glömmer att deras kära mor har något färre pigment, och tål solen sämre sedan klimakteriet stövlat in, och blir därför lite besvikna när jag ber dem att hänga med sin far. 
Arvsmassorna vs B.o.B. 
Känslig för sol och fler pigmentfläckar passar väl bra till alla andra klimakterieförändringar som besvär med höfterna, sömnstörningar, förändrad ämnesomsättning, krånglig mage, svettningar, rubbad menscykel, hudförändringar, hjärndimma, och sämre tålamod. Det är knepigt att känna igen sig själv vissa dagar när förändringarna kommer så fort.

Men i skuggan kan man läsa och nu har jag börjat på denna:
Box av Läckberg och Fexeus.
Jag blir något nervös av att de beskriver psykiatriska diagnoser utan att det finns något omnämnande av någon tillfrågad expert i slutet av boken. Jag misstänker att jag kommer fastna i en massa saker utifrån mitt jobb, men vi får se. 

Imorgon far vi hem och jag känner mig väldigt klar med att vara hemifrån. Kanske är det också en åldersgrej; att mest vilja vara nära hemmet. Det är klart att det är skönt att slippa laga mat men å andra sidan behöver jag följa med arvsmassorna tusen vändor till buffén så det blir ju inte så rofyllda måltider ändå. Borta bra men hemma bäst liksom. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...