attvarabob

Som den välplanerade och alltid förberedda mamman jag är satt jag självklart kvällen innan första december och gjorde arvsmassornas aktivitetskalender. Hade inte alls glömt bort den. Eftersom jag var ute i så god tid hann jag självklart göra den extra fin med juliga dekorationer (röda snören ser ni väl) och kvalitetsmaterial (papper från skrivaren).  Arvsmassornas enhörningsmagneter gav julen den glamour den behöver. Extra mammapoäng till mig, för det är alltid tanken som räknas. 

Det händer att arvsmassorna vill följa med på mina morgonrundor. Det gör mig alltid lite kluven. Å ena sidan vill jag gärna uppmuntra dem till att vara ute och röra på sig, att få dem att uppskatta det så som jag gör. Å andra sidan är det att vara ensam jag uppskattar mest med att träna. Jag har aldrig tyckt om träning på gym eller i grupp, jag vill stänga ute allt omkring mig och bara vara i min egna svettiga bubbla.  Så när de frågar om de får följa med, vilket de gör emellanåt, känner jag att jag måste säga ja, samtidigt som jag, som imorse, blir lättad när de ångrar sig. Vilket oundvikligen leder till skuldkänslor, " Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem? " från valfri mammashaming på sociala medier.  Ja, varför vill jag få börja dagen ifred i en timme, utan att höra 10% av dagens " Mamma ?"?  Vad är det med en timme tidigt på morgonen, i ett område som inte riktigt vaknat än, med hög musik i lurarna och svetten som lackar trots kylan, som ger kä

Det var dags att förbereda för första advent. Jag, och tydligen många med mig, har en känsla av att den här julen måste bli extra julig. Hur man nu får till det.  Jag valde att inleda som vanligt med ett intervallpass medan alla andra sov. Det börjar bli kyligt nu så det är dags att hitta kläder för vinterträning.  Annan träning idag var att hämta julpynt på vinden och sedan undvika att få ett nervsammanbrott när allt skulle på plats. Jag blir oundvikligen stressad och irriterad vartenda år när det är dags, det är något med dessa sladdar som tär på mitt tålamod. Nu är det mesta på plats, inklusive den utmärkta symbolen för 2020: en adventsstjrna i svart sammet. Vi avrundar året med lite begravingskänsla tänkte jag. Nu väntar jag in första advent med en kelig katt, virkning, film på tv ( Superintelligence på HBO), en stor burk med godis och lite champagne. Imorgon ska vi visst bygga en pepparkaksby.

Det kan vara skönt att ägna sig åt lite andra arbetsområden ibland, att få vila från intryck och svåra frågor. Idag hade jag och kollegan bokat in en planeringsdag, som vi tyvärr fick ta på distans eftersom kollegan är hemma med COVID-19. Via ett knackigt Teams kunde vi planera för vårens utbildningar, undersöka tekniska lösningar, och ha nätverksträff med utbildare. Jag hann även skriva ett förslag på en ny rutin, skicka iväg lite frågor, och svara på andra.  Allt i trevligt sällskap, inte bara på distans. Förutom det hade jag äntligen tid att ta en friskvårdstimme och kunde ge mig ut för en långpromenad i solen, och ta ut en halvtimme av all insamlad flextid.  Arvsmassorna kunde hämtas lite tidigare och den planerade våffelmiddagen ätas innan vi gav oss på en av alla julfilmer till fredagsmyset. För nu drar vi väl igång med att försöka skapa julfeeling. Hämta adventsprylar på vinden och göra pepparkakshus står på helgens agenda. Att ha en sådan här lugn arbetsdag innan h

Pyret fick en förfrågan från en före detta arbetskamrat om hon inte kunde göra ett markaméarmband till henne också, mot en liten betalning så klart.  Det ville hon gärna. Så hon knöt ihop det här: Och idag kom ett kuvert med ett fint tack och en sådan här: Jag tror att hon kanske växte en decimeter och 3 år på den minut det tog att öppna och läsa kortet.  Det är så himla roligt att få följa när arvsmassorna gör framsteg och upptäcker nya saker om, och i, sig själva. Från att de upptäckte sina egna fötter till att de upptäcker sina talanger. Det är också så himla spännande att få upptäcka vilka personer de håller på att utvecklas till. Som att läsa en spännande bok som man inte har någon aning om hur den kommer sluta. 

" Jag tror inte att tandfen finns på riktigt, jag tror att det är mamma som låtsas ." Vänta, va? Polarn har två lösa tänder som hon frenetiskt vickar på så att de ska lossna. Samtidigt som hon uppenbarligen klurar på det där med tandfen.  Några saker: Det är ju ohyggligt intressant att det är Polarn som först anar oråd, medan Pyret fortfarande skriver brev till tandfen (samtidigt som hon undrar varför jag inte tycker att hon tillräckligt stor för att ha smink...). Om hon inte längre tror på tandfen, behöver vi fortfarande betala för tanden? Och vad kommer härnäst, ska de säga att tomten inte heller finns? Betyder det här att "småbarnsåren" är över nu?

och hennes klösträd. I'm so fluffy! 

Två dagars vab och jag känner mig som ett djur i bur. Så skönt då att man kan smyga iväg i soluppgången på en kylig runda. Medan vi skickade iväg Pyret och herr B.o.B. att handla ägnade Polarn och jag större delen av dagen åt att knåpa ihop den här: 3D pussel är ju så himla roligt. Vi hann självfallet även med lite handarbete, Polarn med sitt broderade och jag med min virkning.  Vilken spännande lördag.

Idag har jag funderat på om jag är för gammal för det här: Pyret blev väldigt nöjd och förklarade att hon nog bara sett mig i fläta eller flätor två gånger tidigare. Hon ville gärna att jag skulle ha det oftare. Nu är luggen tillräckligt lång för att baka in så rent praktiskt är det möjligt, men vetetusan om det passar.  Jag gillar generellt inte att grubbla över om man är för gammal för saker, men jag vill ju heller inte bli den där som missar när saker börjar se malplacerade ut. Precis som sin syster, börjar Polarn intressera sig för schack. Jag tittar på The queens gambit på Netflix, dels för att det är en riktigt bra serie, men också pyttelite för att försöka få lite tips. * skoja bara * Det hjälper inte som jag önskar, men jag börjar vagt komma ihåg hur man spelar och lyckades vinna ett av partierna idag. Att bli nöjd över att vinna över en 6-åring säger väl en del om ringrostigheten, men också över hur snabbt de små liven lär sig saker.  Något vi har mer gemensamt är

Helt osannolikt så är Polarn förkyld. Händer ju typ nästan aldrig, bara någon gång per månad eller så. * obs, ironi * Jag försöker lätt desperat hålla lite rutiner och inte ägna hela dagen åt " My little pony ". Så idag började vi med en promenad innan frukost, eftersom hon är så himla morgonpigg. Polarn hittade en pinne som fick ge liv åt promenaden genom att vara en hund.  Till frukost tittade vi på " Det stora experimentet ", de tittar på den i skolan ibland. Idag lärde vi oss bland annat att man kan skapa elektricitet med hjälp av frukt. Jag hoppas hon inte får för sig att prova det där.  Efter frukost ägnade vi oss åt Svenskalektion med fokus på alfabetet genom att stava ord i en övningsbok. Det är ju fantastiskt vad fort det går nu, både att ljuda och stava ord. Polarn har i sådana sammanhang ett väldigt passande tålamod och självkänsla, som gör att hon inte stressar upp sig över fel eller svårigheter. Jag hoppas det håller i sig, för det kommer definitivt und

Jag får väl inleda med att varna för starka bilder, som man brukar säga. Jag har bytt fotsalva, eftersom den jag har använt, med vad jag skulle kalla hyfsade resultat, inte fanns i affären så chansade jag på en annan. Det skulle jag inte ha gjort. Att smörja såväl morgon som kväll landade i detta resultat: För nu för tiden får jag också diagonala sprickor bak på hälen, utöver de numer traditionella vertikala sprickorna: De har i alla fall inte spruckit ända in.  Jag så less på det här.

Så, för att få igenom en beställning hos Euroflorist behövdes: -1 order enligt alla konstens regler. -3 mejl, varav bara två besvarades med ett uppenbart standardsvar: Ett mejl besvarades inte alls och inget av mejlen följdes av de "återkom när de pratat med floristen." -1 chattkonversation där de påstod att beställningen skulle ordnas, med extra blommor som kompensation. -2 förfrågningar om att istället makulera ordern och få pengarna tillbaka (vilket såklart ignorerades) Bara 5 dagar efter att buketten skulle levereras ringer floristen, och till sen eftermiddag dök en bukett utan någon som helst kompensation upp.  Wow, vilken service. Fint att kunna göra något för mamsen på hennes födelsedag. Känns som väl investerad tid och pengar. Så man ska handla blommorna själv alltså.

Det där företaget Euroflorist gör fortfarande inte så himla bra ifrån sig. Till att börja med är de inte särskilt lättillgängliga. Jag vet att jag sett ett telefonnummer någon gång, men hittar det inte igen. Allt jag hittar i "kontakta oss" är mejlformulär och chatt. Så idag provade jag chatten eftersom mejlen inte besvaras. Eller ett mejl besvarades men följdes inte upp och det andra besvarades aldrig. Lite irriterat bad jag att få makulera min order och få pengarna tillbaka. Men chatt-personen påstod att hen pratat med floristen, och att denna hävdat att de inte fått tag i mottagaren. Jag förklarade att ett missat samtal dagen efter att leveransen skett inte kändes som ett gott försök.  De ville så klart skicka orden, jag meddelade att mottagaren skulle vara hemma resten av dagen idag och att de fick kompensera för det här.  Jodå, mer blommor skulle läggas till. Jag ville också att de tog vidare att de själva inte hanterat ärendet särskilt kundservicemässigt.  Jodå, det sk

Om det har levererats någon bukett? Nej. Om Euroflorist har återkommit till mig? Nej. Vet inte om det var värt att betala över 400 för att titta på ett kvitto och se en bild, även om det mesta sker digitalt i dessa tider.  Men vem vet, kanske lyckas de få iväg den på måndag, bara 4 dagar sent, eller så har jag betalat för ingenting.

Lilla mamsen fyllde år. Jag gick in på på Euroflorist på morgonen och beställde en bukett. Jag valde en av de som gick att beställa samma dag och tänkte att jag beställt i god tid.  Inte levererades det någon bukett. Inte var det någon som ringde heller. Så denna morgon skickade jag iväg en fråga till Euroflorist och undrade vad som hänt. Inte lång stund efter fick jag svar: Inte har någon återkommit på hela långa dagen. Mamsen hade ett missat samtal på förmiddagen idag när hon var ute en timme, men har i övrigt inte varken hört eller fått något.  Jag drog iväg ytterligare ett meddelande till kundtjänst en timme innan de stängde, men fick inget svar. Jag förstår att saker kan hända, leveranser kan strula till sig och de skyddar självklart sig själva genom att hänvisa till att rådande omständigheter kan göra att leverens kan dröja en extra dag (även om den butik som brukar leverera i området ligger bara några hundra meter bort från mamsen). Men med det sagt. Känns ju ändå s

Grey's anatomy är tillbaka, säson 16 finns på Viaplay. Så uttjatat, så överdramatiskt, så overkligt och alldeles, alldeles underbart. Det är ju något särskilt med sjukhusserier, vem minns inte Cityakuten till exempel. Så medan herr B.o.B. åker iväg på pyjamasparty med arvsmassorna så får jag äta godis och titta på såpa, världens bästa återhämtning.

Vår skygga dam som blivit så social, kelsjuk och busig. Jag älskar mina lurviga.

Tillbaka på jobbet!  Nu jobbade jag bara hemifrån i en vecka, men det var definitivt tillräckligt. Det var rätt trevligt att se kollegor igen och kunna utföra alla moment i arbetet. Det var just de delarna jag försökte börja med; uppdatera mig hos kollegor och göra klart allt man inte kan göra när man jobbar hemma.  Men starten försenades lite.  Nackdelen med att vara borta är att andra kan låna mitt rum, vilket i sig inte är någon egentlig nackdel. Men, problemet infinner sig när någon lånar mitt rum och försvinner med min favoritpenna. Och det var just vad som hade hänt, och det här var tredje gången. Kanske låter som en struntsak, men då förstår man inte vikten av bra pennor, och den här sortens penna var nu slut. En fin kollega förstod precis och hittade en sådan penna på sitt skrivbord, och dagen var räddad. Nu får jag nästan låsa in pennan varje dag när jag går hem. Kanske får jag motvilligt erkänna att hemarbetet möjligen också har gett några positiva effekter, för jag har känt

Ibland är föräldraskapet så himla mycket överkurs att jag funderar på hur det är tänkt att vi vanliga människor ska klara av det. Som när de börjar fråga: " Vad är religion mamma? " Men kom igen! Hur svarar man en 6-åring det utan att få lika komplicerade följdfrågor?  " Då tror man på en gud. "  " Jaha, vad är en gud då? " Eller: " Varför tycker människor inte om Donald Trump? " Ska man dra den där om "Grab 'em by the pussy" då eller? Jag förstår inte Donald Trump överhuvudtaget, så det är ju svårt att plocka ut delar som svar på den frågan.  För några veckor sedan deklarerade Pyret att hon inte tänkte bli mer än 11 år. Vilket lät lite drastiskt, och ganska mycket mot min vilja och planering. Senare kröp det fram att hon hört att man börjar få mens när man är 11 och det ville hon inte. Då ska man kunna leverera ett ärligt samtal som varken förskönar eller skrämmer, fast man själv plågas som attan varenda månad. För hon ska inte kän

Jag kunde inte låta bli att ge mig ut på en runda med intervallträning för att dra igång även den här dagen. Det känns i kroppen att gå från två 4 km promenader per dag, till att sitta still i fyra dagar. Men det känns lika mycket i psyket.  Självklart ordnade vi sen en extra härlig frukost för att fira fars dag. Som morgonpigg utomhusmotionär kunde jag ju svänga in på den folktomma affären och köpa nybakat bröd, smoothie, yoghurt, pålägg och chokladcroissant.  En sådan frukost passar bäst att använda som energi till en promenad i vackert väder, exempelvis genom att åka till Vinterviken.  Nu är det ju svårt att välja utomhusaktiviteter vid fint väder, eftersom alla väljer utomhusaktiviteter. Vi som är vana vid att använda fint väder, vid alla årstider, till att gå på promenader, märker av den tydliga Corona-ökningen.  Pyret är inte jätteförtjust i promenader, hon tycker mycket bättre om att sitta hemma och rita i sin Topmodel bok. Eller, hon vill rita "tillsammans"

Hur börjar man helgen efter flera dagar isolering? Med 40 minuter intervallträning klockan 7 på morgonen, så klart. Så himla skönt! Arvsmassorna efterfrågade i motsats till det en lugn lördag, så då fick det bli det.  Jag tänkte att jag skulle kunna på börja ett nytt virkprojekt medan arvsmassorna ville titta på tv och herr B.o.B. mest jobbade. Exempelvis så ska jag göra ett försök att göra en sådan här till Polarn: Jag får numer utskick från Hobbii, som blivit typ handarbetsversionen av att ha Storytel. Jag får så mycket mönster som jag vill sätta tänderna i att jag skulle behöva ett års semester. Jag hann bara knappt komma igång med ovanstående projekt innan arvsmassorna hade andra planer. Vilket är hela anledningen till att jag skulle behöva lång semester för att komma någon vart. Arvsmassorna ville ha hjälp att pyssla med sina tittskåp. Herr B.o.B.  jobbade.  Trots att Halloween är över blev pysslet ganska tydligt influerat av just det. Trots att jag försökt

Inte nog med att resultatet från valet borta i Amerikatt verkar bli goda nyheter, det visade sig att resultatet från mitt prov också var goda nyheter. I båda fallen så kunde man ju tro på att det skulle bli ett visst utfall, men helt säker kan man ju uppenbarligen inte vara.  Det lilla viruset som ställer till det ser ju ut så här: Kanske är det inspirationen bakom Polarns konstverk idag: Men vem vet vad som pågår i det där sinnet.  Nu tar vi i alla fall helg, äntligen.

Egentligen kanske det gamla uttrycket att hur man har sitt skrivbord visar hur man är i huvudet, stämmer ganska bra in på Polarn: Hon är inne i en extra kreativ pyssel-fas. Hon är ju alltid i en kreativ fas, den här känns bara extra allt. Just nu plöjer hon återvinningskärlen i jakt på material, sen kör hon fullt ös. Till exempel gör hon praktiska föremål som pennburkar:   Och en slippa-böja-sig-burk: Instruktion: Genom att dra i snöret så kan du sänka eller höja burken. På så sätt kan du få någon annan att lägga det du tappat på golvet i burken, så kan du dra upp burken och återfå ditt föremål utan att böja dig ner.  Eller vad sägs om ett parasoll: Kanske för relativt små varelser. Mer kreativa föremål är till exempel denna surfande fjäril: Burken är en fjäril med vingar i papp, och ögon och mun av garn. Shampoflaskan är surfbrädan och det blå pappret är vatten. Så klart. Sedan har vi ju hennes projekt att fingervirka halsduk

Igår satt jag still hela dagen på grund av utbildning. Idag satt jag still hela dagen för att jag jobbade hemifrån. Jag har förkylningssymtom.  Vi pratar om en minimal torrhosta som ger lite heshet, och snuva ett par gånger under dagen. Jag tror ju inte att jag har fått Corona igen, men å andra sidan så verkar ju Trump ha fått så många röster att han inte är helt uträknad än. Jag menar, allt är ju onekligen möjligt. Chefen har beställt provtagning, men det verkar vara köer även för vårdpersonal så med så här lindriga symtom kommer väl de vara borta innan testet har kommit fram. Nåväl. Det största bekymret, förutom att jag inte har något godis och inte kan gå och köpa något, är egentligen att jag varit allt för stillasittande två dagar i sträck. Jag kommer garantera få ryggskott av det här, liksom att min rygg brakar ihop varje gång jag blir sjuk. Eftersom jag jobbar hemifrån, inte har föreläsningar, så betyder det att jag sitter vid matbordet hela dagen, och några dagar framåt. Inte vä