Det händer att arvsmassorna vill följa med på mina morgonrundor. Det gör mig alltid lite kluven.
Å ena sidan vill jag gärna uppmuntra dem till att vara ute och röra på sig, att få dem att uppskatta det så som jag gör.
Å andra sidan är det att vara ensam jag uppskattar mest med att träna. Jag har aldrig tyckt om träning på gym eller i grupp, jag vill stänga ute allt omkring mig och bara vara i min egna svettiga bubbla.
Så när de frågar om de får följa med, vilket de gör emellanåt, känner jag att jag måste säga ja, samtidigt som jag, som imorse, blir lättad när de ångrar sig. Vilket oundvikligen leder till skuldkänslor, "Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem?" från valfri mammashaming på sociala medier.
Ja, varför vill jag få börja dagen ifred i en timme, utan att höra 10% av dagens "Mamma?"?
Vad är det med en timme tidigt på morgonen, i ett område som inte riktigt vaknat än, med hög musik i lurarna och svetten som lackar trots kylan, som ger känslan av en perfekt start på morgonen?
Ingen aning, men eftersom promenaden till jobbet ger samma effekt så borde jag bara acceptera att det får mig att må bra, och mår jag bra så mår arvsmassorna bra.
Den gemensamma aktiviteter idag var istället pepparkakshus.
Nope, vi bakar inte själva, vi bygger bara ihop och dekorerar. Vi valde samma som förra året;
Pepparkakshus i miniformat från Gille. Så himla mycket enklare och roligare. Framförallt eftersom arvsmassorna då kan får tre var att dekorera, istället för att börja dividera om var på det gemensamma huset någon ska få vara kreativ.
Pyret var väldigt bestämd med att det skulle vara en pepparkaksby den här gången, Tadaaa:
Komplett med Lego friends julkalender delar, glittertyg och skumtomtar.
Det dröjde kanske en kvart innan Pyret började försöka förhandla till sig en tidigareläggning av den traditionsenliga nyårsafton-smashen. Den förhandlingen är också tradition och håller på till nyårsafton.
Men med lite snö i luften och julsånger på Spotify så blev det kanske lite julkänsla idag.
Kommentarer