attvarabob

En fördel med att vabba är att slippa ge sig ut några längre stunder i rådande väderlek. En nackdel är att jag har en del att försök läsa, eller i alla fall försöka förstå de större dragen i. En annan nackdel är att arvsmassorna är totalt "My little pony"-frälsta. Att vara hemma hela dagen innebär därför att de har möjlighet att totalt hänge sig till Pinky Pie, Rainbow Dash, Fluttershy, Apple Jack, Rarity, Twilight Sparkle, Prinsessan Luna och Celestia, Discord, Spike och alla andra. Om de inte tittar på avsnitt så sjunger de ledmotivet, eller berättar handlingen i avsnitt, eller gör pärlplattor, eller ritar saker som har med det att göra. Eller rättare sagt ber mamma att googla och sedan rita av ponnysarnas cutiemarks (de som vet de vet). Det har varit ett par långa dagar. Det var därför näst intill skönt att ge sig ut i kylan för att spendera kvällen med att äta middag med JL. Inte så skönt att jag inte blev tacksam för att Odenplans station låg under mark när det var

Det var dags för bokrea. Eftersom barnen var hemma med hosta men rastlösa deluxe så gick vi och botaniserade tillsammans. Det blev en hög till arvsmassorna och en hög till mamma. Det blev en del läsning idag. Som att jag kämpade mig igenom att läsa artiklar till plugget samtidigt som barnen sjöng My little pony-temat och blåste i visselpipa. Det gick så bra att jag läste tio sidor i fel artikel. Sen var Pyret supertaggad på att läsa "Handbok för superhjältar". Den blev en ordentlig hit, hon satt som trollbunden genom hela boken. Vid varje kapitel sa hon att hon bara ville läsa ett till, men sen kunde hon inte sluta.  Till Pyrets stora glädje var det hennes tur att välja godnattsaga, så hon fick läsa två av de nya böckerna, då valde hon "Gruffalon".  Själv får jag vänta med att hugga in i mina inköp, det blir till att läsa forskningsartiklar till godnattsaga ett tag. Men det gör inget, för att se att arvsmassorna bli så taggade över att få välja, och kasta sig

En hel söndag till att fixa här hemma. En del av projektet blev klart, en del annat är kvar att göra och alldeles självklart innebär fixa i en hörna att man plötsligt måste fixa något annat i en annan hörna. En slags snöbolls-effekt kan man säga. Jag behöver väl knappast påpeka att jag har haft kul. Det var jobbigt, men kul. För jag är ju så skadad att jag är som lyckligast när jag får rensa, sortera, ställa iordning eller möblera om. Eftersom jag har varit så ända sedan yngre tonåren så  känner jag att nu är jag tillräckligt gammal för att acceptera att det är en del av min personlighet som jag, och alla andra, får leva med. 

Vad ska man göra med en ledig dag egentligen? Vi var lite vilsna, lite rastlösa, och hade lite slut på idéer, men det var ju lördag för tusan, det ska vara en rolig dag. Vi började med att lunch-fika på Herrängens gård, myspys. Att arvsmassorna väljer sitt fika med ögonen så att jag "måste" äta upp det de väljer utöver mitt eget, är ju något av en win-win; de äter lite sött, jag får mycket sött. Sen kollade vi in, och spånade kring, förvaringslösningar och hobbyhörna här hemma. Det mest otroliga är väl att vi kanske fick lite inspiration. När vi får tid och möjlighet får vi spåna vidare. Den bästa inspirationen kom av att vi bjöd in mammakompisen med familj för en Mello-kväll. Middag, snacks, Rolandz och gott sällskap, vad mer kan man begära av en lördag. Arvsmassorna röjde fullt ut med kompisen, så pass att Mello tappade den lilla attraktion som deras förskolekompisar hypat upp det till. Polarn brukar somna vid låt nummer tre, idag sa hon att hon skulle visa hur hon som

Jag sitter ensam med böcker och dator hela dagarna. Eller, inte helt ensam. För när barnen blir tillräckligt stora för att man kan röra sig någon meter hit eller dit utan att ha sällskap, då skaffar man en katt som är som ett klister.

För att helt vända upp och ner på tillvaron var vi på middag hos mina päron idag, istället för på den obligatoriska torsdags-middagen. Arvsmassornas morfar fyllde nämligen år. Taggade till max fixade Pyret och Polarn presenter på förskolan i form av de evigt producerade pärlplattorna. Det var prat om att förskolan skulle minska ner på pärlandet, men det höll i sig i max en vecka. Nu produceras cirka en platta varannan dag igen. Själv ordnade jag en prenumeration på nätet under en av mina pluggpauser den här dagen. Jag behövde många. Kanske är huvudet extra trögt för att jag har extra mycket att tänka på, kanske är det bara den eviga sömnbristen. Eller så är det en kombination av båda. Till middag bjöds på en kycklinggratäng jag älskar, och lilla mamsen hade ordnat en egen gratäng till mig med vegetarisk "kyckling". Så jag antar att man aldrig slutar servera de mat-kinkiga barnen något annat. Det hör säkert ihop med det som en komiker pratade om på någon standup. Han sa at

Jag sov tre timmar i natt. T.r.e. Först kom Polarn och avlade sin visit. Men hon parkerade sig bredvid mig innan jag somnat, så det var okej. Sen kom Pyret, vid 2. Då fick jag svårt att somna om. Precis när jag var på gränsen till att hälsa på John Blund så fick jag en karatespark av Polarn. Nästa gång gränslandet behagade uppenbara sig hade Pyret en mardröm. Sen hade Polarn en mardröm. Pyret vaknade till en sväng och gnällde på att hennes syster knuffades. Jag sa inte " Tror du att du har det bökigt? ! ", utan sa bara " Försök att somna om ." Guldstjärna till mig. Jag var på vippen att slockna i perfekt tajming med att ena katten också ville vara med i min mysiga hörna av sängen. Hon lade sig på min kind. Svårt att somna då. Och så gnällde Pyret på sin syster igen. Helt utan att jag påpekade att hon hade gott om utrymme i sin egen säng. Att lyckas behålla tålamod och pedagogik mitt i natten, det ni. När jag lagom gett upp så kände jag att jag nog skulle

Arvsmassorna växer onekligen. Ibland är det svårt att se hur mycket de utvecklas om man inte tittar i backspegeln. Den här helgen tog de ett nytt steg i utvecklingen och sov borta. De har väl inte direkt kvalificerat som "övernattningsbara" tidigare med strikta önskemål kring nattningar, ständiga mardrömmar, vaknat tio gånger per natt och en viss rädsla och oro kring separationer. Men nu är ju en del av det där över, dessutom har Pyret sagt att hon vill prova. Polarn sa nej. Precis som att hon alltid säger nej till saker hon inte känner igen. Ändå gick det utmärkt att lämna henne. Övernattningen gick också utmärkt, utan ångestattcker för någon inblandad. Vi åkte och hämtade dem och drog direkt till ett kalas på Andys lekland där de sprang sig högröda och svettiga med sina kompisar medan vi päron satt och drack kaffe. Strålande upplägg. Jag avslutade sedan helgen med mer fika tillsammans med mammakompisen. Båda fikastunderna präglades av det vi med arvsmassor födda 2012 ä

Det damp ner en katalog från ett möbelvaruhus i brevlådan. När man tycker att inredning är lite roligt så ser man kanske fram emot lite inspiration. Eller "man", jag - rättare sagt, såg fram emot lite inspiration. Vad är det för trender nu då? Samma trend som de senaste, vad, 15 åren, eller mer? Det känns som sida upp och sida ner med grå tygsoffor. Det köpte jag för cirka 15 år sedan (och har sedan länge bytt till någonting mer praktiskt) så det känns kanske inte så inspirerande. Visserligen är jag ett fan av färgen grå, men det här monokroma där alla rum går i så liknande stil med samma färgskala på allt, har inte det gjorts väldigt, väldigt länge nu. Överallt. Hela tiden.  På sovrumssidan också. Grå, ljusgrå, mörkgrå, vit, beige och möjligen någon pudrig pastell. Och sängar med klädda huvudgavlar. Det är som om vanliga sängramar har upphört att existera.  Just när jag känner den där uppgivenheten som kan infinna sig när man går förbi klädaffärernas skyltfön

Dagens pluggtips: När hjärnan inte vill jobba längre gör man några "Bring Sally up". För man kan alltid röra på sig lite till. Dagens godistips: Nya kexchokladen från Marabou med nougat. Det kan aldrig finnas för många godissorter. Dagens lunchsällskap: Dokumentären "Seeing Allred" på Netflix om Gloria Allred. Starka kvinnor behöver man alltid se mer av. Dagens middagstips: Pasta med broccoli, ärtor, parmesan och valnötter. Ännu ett recept från Siri Barje på Köket.se för att hon är min nya idol. Dagens boktips: Barack Obamas biografi "Min far hade en dröm". För man kan alltid behöva inspireras av inspirerande människor. Det var min dag. Varsågod.

Vilken skillnad det är, men jag märkte aldrig riktigt när den kom, den bara smög sig på. Så här. Även om hämtningarna från förskolan kan vara kantade av buhu , nähä , och vill inte , så tar vi oss onekligen hem mycket smidigare än förut. Visst, handlingsförlamnings-sjukan slår till emellanåt där i hallen. Det vill säga lagom när det är dags att få på sig ytterkläder i det trånga utrymmet som ska delas med andra barn och föräldrar, har en arvsmassa har totalt tappat förmågan att klä sig själv. Skillnaden är att den sällan drabbar båda arvsmassorna samtidigt längre, den ena (olika vem av dem dock) klär på sig själv. Ibland gör båda två det! Det händer att vi kan gå hem hela vägen utan att någon av dem bryter ihop, säger upp sig, hotar med att aldrig mer rita en teckning till mig för att jag är dum. Alla kan vara på gott humör hela vägen, jag med. När jag ska laga middag blir jag inte avbruten etthundrarjugofem gånger, vilket gör att jag kan laga roligare mat, och den blir klar innan

Under vår utbildning ska vi lära oss om människor och hur de fungerar. Och hur samhället fungerar. Och hur människan i kombination med samhället fungerar. En föreläsare sa en gång att det är för att det är nästan omöjligt att ha ett enda svar på detta som människor har så svårt att förstå vår utbildning. Det är alltså en generalistutbildning i ett ämne där det inte finns några givna svar, därför har den präglats väldigt mycket av att vi ska ha diskussioner. Det hade vi idag med. Som grupp skulle vi i en timme diskutera tre frågor i ämnet ledarskap inom socialt arbete. Problemet är att vi alla är i slutet av vår utbildning och vi har tagit till oss den filosofi som präglar vårt yrke. En filosofi som gott och väl kunde prägla lite fler människor. " Det beror på ." Vi har blivit bra på det där nu, vi vred och vände på frågorna och tittade på dem genom alla möjliga vinklar och vrår. Men det går inte att svara på något annat sätt än " Det beror på; å ena sidan, å andra s

Jag är ingen vintermänniska men lite måste man ju vistas utomhus. I brist på andra planer drog jag därför på mig vinter-utrustningen jag har ligger och dammar i garderoben och hängde i skogen med arvsmassorna idag. Vi hann med en hel del. Pyret åkte stjärtlapp, men inte Polarn för det tyckte hon bara var otäckt.  Båda uppskattade att knata runt bland stock och sten, Polarn gjorde det med orden " Jag snubblar verkligen jättemycket ", för hon har självinsikt.  Vi alla uppskattade lunchen på värdshuset. Trots att det är 2018 fick man dock lov att fråga om det fanns något vegetariskt alternativ, för något sådant angavs inte på menyn. Frågan gick vidare till kocken som meddelade att han kunde göra en pasta i tomatsås med grönsaker. Som tur var tackade jag ja till det alternativet, för den var riktigt god. Polarn gillade att knata runt på isen, mest för att hon hittade en pinne och isbit som hon lekte hockey med, och visade oanad talang för. Medan Pyret tappade humöret totalt och

Bio. Så enkelt sätt att ordna underhållning på en lördag. Först en lunch, sen bio, följt av lördagsgodis, lite energihöjning med hjälp av disco (så skönt att inte ha grannar under som lider av stampande fötter), dags för sen middag och misslyckat försök att hålla dem vakna under Mello. Lördagen är total. Den här gången tog vi en chans vid val av film, " Coco " som var hela 1.45 lång. Filmer som är 1.30 brukar leda till skruvande i stolarna och frågor om filmen är slut snart, men arvsmassorna hade sett reklam för den och var taggade, så vi provade. Tidsmässigt gick det bra, Polarn ledsnade bara lite de sista fem minuterna. Jag tror att det var en sådan nivå av fart och spänning att de lyckades hålla intresset. Dessutom var handlingen precis lagom invecklad för att de skulle orka fokusera, förstå och väcka frågor att ta med sig. Sen var den ju som sagt lite spännande emellanåt, och lite sorgsen. När filmen var slut kröp Pyret upp i min famn och jag kände att hon andades o

Sällan har en hämtning gått så smidigt. Arvsmassorna gick i lagom takt och med gott humör hela vägen hem. Att laga middag var en lugn och enkel syssla och när jag ropade att maten var klar tog det bara en sekund så var alla samlade runt bordet. Själva middagen var befriad från klagomål om att inte tycka om eller vilja ha, istället vågades det smakas på saker och välja något annat än det vanliga. När alla var mätta och belåtna kunde jag lätt och snabbt plocka undan eftersom jag inte blev störd varannan minut. Lite sura miner och klagomål blev det över att gå och lägga sig, men å andra sidan somnade de ganska lätt. Hade jag lyckats med magi? Nope. Vi var barnvakt åt mammakompisens arvsmassa. Eller "vi var barnvakt ", det låter ju som att jag behövde utföra en syssla. Det är ju snarare att hon gjorde mig en tjänst. Barn har ju dels en tendens att vara sin bästa version av sig själva när de är hos barnvakter, och ens egna barn är extra skötsamma för att de har besök. Dessu

Jag tog det efterfrågade beslutet att ta hand om mig själv idag. Som att jag började dagen med att umgås med min Crosstrainer för första gången sedan i början på december. Intervallerna var inte roliga idag. Jag passade på att göra inpackning i håret, också för första gången sedan i december. Undrar varför just december var senaste gången jag tog mig tid för sådant...? När jag ändå packade in saker smörjde jag mina fötter med överdrivet mycket fotkräm, efter fotfilen gjort sitt dagliga jobb, packade in fötterna i gladpack och drog på mig ett par strumpor. De fick vara så resten av dagen för extra effekt, det vill säga bara bli halvtorra istället för ökentorra. När jag ändå var i farten fixade jag mina naglar och nagelband. Kanske ger den vegetariska dieten lite välbehövd energi? Eftersom jag tog hand om mig själv var det väl inte mer än rätt att jag tog hand om katterna. Ragdollen behöver ju knappt borstas eller kammas, hennes päls är ju som silke, men Persern... Hennes päls var tunn

Jag har äntligen börjat läsa Björnstad av Fredrik Backman. De få sidor jag hinner läsa varje kväll innan tröttheten övermannar mig är emellanåt dagens höjdpunkt. Jag kan ju inte på något vis låtsas som att jag avslöjar en okänd liten guldgruva, eller tipsar om något nytt. Det är ju så att säga några fler än jag som delar uppfattningen att herr Backman har en förmåga att formulera ord till meningar på ett helt otroligt sätt. Som det här: Hans sätt att skriva passar mitt sinne. Jag har skrattat och gråtit till alla hans böcker, och förundrats över att en människa kan skriva så... ...rätt. Följer man honom på sociala medier märks att han kanske inte alltid har en så stark tilltro till sin egen förmåga och att han inte verkar särskilt bra på att ge sig själv beröm för sina verk. Det är ju märkligt, när hans texter upplevs av så många som helt fantastiska och han har rönt sådana framgångar. Sånt kan ju få en annan att fundera lite. Varför förklaras ett B på en tenta bort med att lär

Pyret har varit fri från nya blåsor och feber sedan i fredags. Under den gångna natten sov hon i stort sett utan klåda. Vi är typ friska. Allihop. Kändes som att det behövdes firas på något sätt, vi valde en utflykt till Fjärilshuset. Polarn har kommit in i en fjärils-fas och har flera gånger nämnt att hon skulle vilja få "hålla" i en fjäril. Totalt ovetande om att senaste gången vi var på Fjärilshuset tyckte hon att fjärilarna var riktigt läskiga grejer, för hon hade helt glömt bort att hon någonsin varit på Fjärilshuset. Det hade Pyret också. Kanske beror det på att de vid tidigare besök sprintat genom stället som om det var en tävling, och det är ju inte jättestort. Med förklaringar om att det är en plats där man ska ta det lugnt, gå och titta mycket, utan att skynda vidare hela tiden (för att det är inte heller jättebilligt), vågade vi oss på ett nytt försök. Den här gången gick det hem (och kändes nästan värt inträdet). Polarn gick omkring och sträckte ut handen hela

Natten mellan torsdag och fredag var en enda lång mardröm. Det kunde jag kanske ha anat när nattningen var ännu lite mer utmanande än på onsdagskvällen. Pyret skrek sig hysteriskt genom natten och sov i en-timmas intervaller. Fast fredagen blev ändå okej. Efter en förtvivlad start där vi testade oss fram bland frukostalternativen fick hon till sist i sig glass. Med tanke på att hon knappt ätit de senaste dygnen tillämpade jag regeln: Det du kan tänka dig att få i dig, det får du . Efter lite socker blev hon tillräckligt pigg för att gå med på en dusch, den var tydligen väldigt skön, tills en av de större vattkopporna sprack. Mest var den väldigt behövlig. Resten av dagen märktes att hon började vara på bättringsvägen eftersom hon var rastlös. Vi tittade på film. Vi skrev ut My little pony pärplattemönster och försökte vara kreativa. Vi läste böcker. Vi ordnade lunch tillsammans. Vi kammade katter. Vi ordnade film/fredagsmys. Jag hann därför inte läsa något av det jag behöver till mi

Pyret har inte haft en särskilt bra dag. Vattkopporna slutar aldrig komma, bröstet, magen, hårfästet och delar av ansiktet ser ut som ryggen. Hon verkar dessutom ha åkt på Polarns förkylning och har därför också snorat, harklat och haft feber hela dagen.  Själv har jag blivit påmind om spädbarnstiden. Allt igår och idag har gjorts i fem minuters intervaller. Jag har levt på socker och kaffe eftersom jag inte hinner äta något som är mer än en tugga. Jag sitter med någon i famnen som gråter och beklagar sig hela dagen, samtidigt som jag försöker utföra mina sysslor (plugga).  När jag vid nattningen fått den ena att somna vaknar den andra. Nu sitter jag i soffan och försöker få någon minut att andas medan Pyret får sova bredvid mig, eftersom hon vaknar var femte minut och jag inte orkar springa in i deras rum hela tiden. I två kvällar har jag försökt se ett avsnitt av Bron. Jag såg klart det på 7:e försöket. Precis som på den gamla inte-så-goda tiden.  Skönt att veta att den tiden är