Fortsätt till huvudinnehåll

Bio-lördag.

Bio. Så enkelt sätt att ordna underhållning på en lördag.
Först en lunch, sen bio, följt av lördagsgodis, lite energihöjning med hjälp av disco (så skönt att inte ha grannar under som lider av stampande fötter), dags för sen middag och misslyckat försök att hålla dem vakna under Mello.
Lördagen är total.

Den här gången tog vi en chans vid val av film, "Coco" som var hela 1.45 lång. Filmer som är 1.30 brukar leda till skruvande i stolarna och frågor om filmen är slut snart, men arvsmassorna hade sett reklam för den och var taggade, så vi provade.
Tidsmässigt gick det bra, Polarn ledsnade bara lite de sista fem minuterna. Jag tror att det var en sådan nivå av fart och spänning att de lyckades hålla intresset. Dessutom var handlingen precis lagom invecklad för att de skulle orka fokusera, förstå och väcka frågor att ta med sig.

Sen var den ju som sagt lite spännande emellanåt, och lite sorgsen. När filmen var slut kröp Pyret upp i min famn och jag kände att hon andades oregelbundet. På hennes kind kände jag tårar. Det var inte första gången. Hon blir så engagerad och berörd att hon bryter ihop när lamporna tänds och blir bara alldeles sorgsen.
Älskade unge. 
Hon är så full av känslor och bär dem verkligen precis under huden.
Jag sitter där med henne i famnen medan alla klär på sig och tömmer salongen. Det enda jag frågar är om filmen var sorglig och hon nickar till svar, sen säger jag inget mer för jag känner inte att jag behöver, jag tror att jag förstår. Istället stryker jag henne över ryggen och håller om henne tills hennes kind mot mitt bröst är lite mjukare och andningen är utan hulkningar.

Inte tänker jag försöka gräva ner de där känslorna längre in under hennes hud. Att hon kan känna så mycket är hennes styrka. Istället ska jag hålla henne så hårt och så ofta som hon behöver för att känna sig bekväm med alla känslor hon är så nära till. Att hålla henne när hon känner för mycket, att ta hand om hennes känslor när hon själv inte vet vad hon ska göra med dem, det är vad jag är till för, så mycket har jag förstått.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...