Under vår utbildning ska vi lära oss om människor och hur de fungerar. Och hur samhället fungerar. Och hur människan i kombination med samhället fungerar.
En föreläsare sa en gång att det är för att det är nästan omöjligt att ha ett enda svar på detta som människor har så svårt att förstå vår utbildning.
Det är alltså en generalistutbildning i ett ämne där det inte finns några givna svar, därför har den präglats väldigt mycket av att vi ska ha diskussioner. Det hade vi idag med. Som grupp skulle vi i en timme diskutera tre frågor i ämnet ledarskap inom socialt arbete.
Problemet är att vi alla är i slutet av vår utbildning och vi har tagit till oss den filosofi som präglar vårt yrke. En filosofi som gott och väl kunde prägla lite fler människor.
"Det beror på."
Vi har blivit bra på det där nu, vi vred och vände på frågorna och tittade på dem genom alla möjliga vinklar och vrår. Men det går inte att svara på något annat sätt än "Det beror på; å ena sidan, å andra sidan, men samtidigt..."
Vi skämtade om det, hur vi inte kan ge raka svar längre, men samtidigt, de allra flesta frågor förtjänar mer än ett svar. Kanske skulle människor vara lite snällare mot varandra om vi uttryckte oss i frågetecken istället för utropstecken. Istället för:
"Alla/hon/han gör så här och det är fel!" Kanske mer:
"Jag undrar vad som kan få så många/hon/han att göra så här?"
Så lite här i livet är svart eller vitt, så lite saker är som de ser ut att vara.
Som att dagens pytt i panna inte var en vanlig pytt i panna, utan en vegetarisk sådan.
Kommentarer