Fortsätt till huvudinnehåll

Plötsligt var de tre.

Sällan har en hämtning gått så smidigt. Arvsmassorna gick i lagom takt och med gott humör hela vägen hem.
Att laga middag var en lugn och enkel syssla och när jag ropade att maten var klar tog det bara en sekund så var alla samlade runt bordet.
Själva middagen var befriad från klagomål om att inte tycka om eller vilja ha, istället vågades det smakas på saker och välja något annat än det vanliga.
När alla var mätta och belåtna kunde jag lätt och snabbt plocka undan eftersom jag inte blev störd varannan minut.
Lite sura miner och klagomål blev det över att gå och lägga sig, men å andra sidan somnade de ganska lätt.

Hade jag lyckats med magi?
Nope. Vi var barnvakt åt mammakompisens arvsmassa.
Eller "vi var barnvakt", det låter ju som att jag behövde utföra en syssla. Det är ju snarare att hon gjorde mig en tjänst. Barn har ju dels en tendens att vara sin bästa version av sig själva när de är hos barnvakter, och ens egna barn är extra skötsamma för att de har besök. Dessutom är de aktiverade och därför uttröttade vid läggdags.
Win win skulle jag nog snarare kalla det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.