attvarabob

Dagen inleddes tungt med det ständigt närvarande ämnet Våld i nära relation. Vid ett möte för oss med särskilt ansvarsområde visades en film från Agera kvinnojour om Julia. Oavsett hur svår frågan är så behöver den lyftas gång på gång, för kunskap i ämnet räddar liv. Man kan också rädda liv så här: Det var dags att repetera S-HLR. Jag fick godkänt även denna gång. Man kan inte rädda livet på andra om man inte tar hand om sig själv, och något som kan vara en livräddning är att umgås med trevliga människor. Så efter jobbet gick vi hem till kollegan för stickjunta. Först utrustades vi med hemstickade raggsockor: Sen tändes en brasa: Och vi dukade upp plockmat. Där satt vi sedan med våra projekt,  och pratade om filmer, böcker, inredning, mat och husdjur. Jag tog varje tillfälle att mysa med katten, som, trots hur det ser ut på bilden, var otroligt kelig och sällskaplig. Vips så blev man väl officiellt ...

Trots arbetsdag så gick jag med på att träffa en nuvarande och en tidigare kollega efter jobbet. Kunde ju inte säga nej när det var säkert två månader sedan kollegan slutade och vi sågs senast, så kan man ju inte ha det. Förutom att det innebar att jag blev utsatt för rekryteringsförsök så var det också fint att vi fick stämma av hur vi haft det sedan sist. Att få sitta och vara lite glada för varann och lite B.o.B. ihop. Man kan ju ha sämre ställen att ha en livskris på än Urban deli. Nu ska jag avrunda mina egna funderingar om  livsval med att läsa min mormors handskrivna berättelse om sin barndom. Så fint!

Tänk att så ofta kan en bra dag definieras utifrån måltider. Som idag. Först var det frukostdag på jobbet, så jag började dagen med att äta goda smörgåsar till mitt kaffe, i sällskap med härliga kollegor. Sen var det gemensam lunch-dag, så vi var ett gäng som gick iväg och åt lunch på restaurang. Gott och ett trevligt avbrott i arbetsdagen. Efter att nämnda arbetsdag tagit slut hämtade jag arvsmassorna och gick hem och lagade middag. Till den fick vi sällskap av Greken, på tal om trevligt avbrott i vardagen. Självklart var detta sällskap en anledning till lite fika efter maten. En annan anledning till fika var att Pyret gjort sitt första nationella prov i matte, och kände sig nöjd med hur hon tror att det gått.  Måltider kan ju vara rätt tråkiga vardags måsten, eller det som gör dagen lite mer speciell.  Sen kan ju detta fokus på mat möjligen vara något förstärkt av en helt galen pms. Det känns som att hjärnan är en gammal skivspelare där man använder för långsamt varvtal, hud...

Om arvsmassorna fick bestämma skulle halva dagen ägnats åt att spela Minecraft. Så de fick inte bestämma. Självklart behövde jag vara utomhus och injicera våren i blodomloppet, och det behövde de med, tyckte jag. Så vi tog en heldag i huvudstaden. Stockholm i mitt hjärta Vi fortsatte på fågel-temat från min och Polarns promenad igår, men avancerade i storlek. För att muta Polarn att fortsätta gå erbjöd vi ett stopp för fika, ett stopp för besök på leksaksaffär och ett stopp för tidig middag. För att muta Pyret erbjöd vi ett stopp på secondhand och några besök på skoaffärer för att hitta vårskor. Hon valde till sist dessa: Sådan mor sådan dotter, sneakers-genen är stark. Lyckan över att få välja (nästan) helt själv vilka skor hon skulle få, var total. Ibland blir det så himla tydligt hur stor hon börjar bli, det är rent magiskt att följa. Och bra, bekväma skor behöver man i den här familjen: Dryga milen avverkade vi mellan 11.30 oc...

Det kan vara så att fredagen var en av de mest intensiva arbetsdagarna på länge. Att hinna få tag i polisen innan jag behövde gå för att hinna hämta barnen i tid, samtidigt som jag hade varit vaken sedan klockan 3.10 gjorde mig lite trött, typ. Det var ju rätt skönt att då vara bortbjuden på fredagsmys. Tacos lagades medan jag satt med ett glas vin och alla arvsmassor roade sig, vi fick också snacks och trevligt sällskap. Sen satte vi pyjamas på arvsmassorna, borstade deras tänder, sa godnatt och lämnade dem med en en film och mys. Pyret har sovit där förut, men Polarn gjorde sin övernattningsdebut. Hon har en förmåga att ta sig an vissa saker med en axelryckning, och detta var en sådan gång, allt hade gått väldigt bra. Det gick bra för mig med, även om det kändes väldigt märkligt att vakna utan dem. Minnen om svunna tider väcktes när jag satt och åt frukost och tittade på Nyhetsmorgon. Jag hade också helt glömt bort hur det var att bara ha mig själv att ta hand om på morgonen, livet k...

Pyret skulle på kalas idag, så jag hade dejt med Polarn. Vi bestämde oss för att åka till Fjärilshuset. Poalrn är riktigt förtjust i fjärilar, därför kunde vi spendera imponerande mycket tid på det lilla stället. Genom att kolla på sånt som hur många sorter vi fick syn på, levande som döda, och hur de är alldeles nykläckta så drog tiden iväg.  Det gick också att leta efter fåglar och grodor i buskaget. Och vi var med när hajarna matades.  Nix, inga hajar på bilden, för jag var alldeles för upptagen med att titta när de matades och kom mig därför inte för att fota förrän allt var över. Faktiskt oväntat spännande att se.  Åt gjorde vi med, och tog en paus för att fika, i den hiskeligt dyra restaurangen. 49 spänn för en bit kärleksmums, om man säger så. Jag har alltid i bakhuvudet hyr dyrt stället är överlag, men blir ändå lika förvånad varje gång. Vi promenerade från och till Odenplan, la till lite fysisk aktivitet kan man säga. Polarn ...

Hur länge jag kan hålla mig utan att städa, plocka, organisera eller planera? Tre veckor visade sig vara min gräns. Sen fick jag psykbryt över kladdiga handfat, damm, katthår, leksaker på udda platser och kläder utspridda. Till exempel. Inte heller orkade jag med att slösa bort helger till att glo på tv och städa. Så jag plockade ut ett par timmars flextid i fredags och gick hem för att dammsuga, damma, plocka, torka, skrubba och rensa tvätt. Men också för att packa, eftersom jag bokat en helg på Astrid Lindgrens värld, med övernattning i stugbyn och frukost i parken. Helt absurt, jag vet, att nyttja flextid till att städa, för att om jag inte gör rent handfatet så gör ingen det, på tre veckor. Flextid ska användas till trevligare saker än den vanliga kvinnofällan; att hinna med både heltidsjobb och hushållet. Hur som helst. Lördag morgon åkte vi iväg.  Dels för att nyttja sista somriga helgen, dels för att fira och belöna en hel vecka med idel glada miner. På Astrid Lindgr...

Innan den obligatoriska frågan " Vad ska vi göra idag? " hade yttrats, fick jag meddelande från Vitamin C som frågade om jag så där i sista minuten kunde ses för en lunch. Det kunde jag. Lunch på Söder och lite secondhand shopping i trevligt sällskap gav en härlig energikick. När jag kom hem var det snart middagsdags och arvsmassorna ville på cykeltur. Polarn har valt att ha som sommarutmaning att lära sig cykla. Tekniken har funnits där ett tag, men hon har inte haft förmågan att fokusera på det hon gör, utan ägnar sig mest åt att betrakta omgivningen och sjunga. Men så efter ett besök på pizzerian släppte herr B.o.B. taget om pinnen och sprang jämsides henne. Det är ju helt makalöst hur de efter bara några få meter på egen hand plötsligt kan själva. Med bara lite hjälp att komma iväg så cyklade hon varv efter varv. Hon var så underbart stolt över sig själv och Pyret blev lika stolt hon. De var så nöjda över att kunna cykla tillsammans. Jag njöt av att få vara med om änn...

Det där med att planera för varma sommardagar är ju inte så knepigt, i värsta fall kan man ta en picknick eller lite strandhäng. Men att planera för dessa dagar när det är mulet, kallt och trist är en annan sak. Jag vet mycket väl att väderprognoser för längre fram är ett par, tre dagar är ytterst opålitliga och ska tas med något kilo salt, men jag får ändå lite panik över att se grå moln med regndroppar för tiden som väntar, som ensam ledig med arvsmassorna. Jag har spenderat så himmelens mycket tid redan åt att googla fram aktiviteter under semestern, ner till bästa ställe att fika på, att jag känner mig helt färdig. Skönt att i alla fall få en stund att fly det stundande problemet för en kväll. Jag tog en efterlängtad middag med Ellegulle och försökte komma ikapp allt vi missat sedan sist. För att ta mig till och från denna middag stötte jag på det härlig fenomenet "Derby" = Ett tillfälle där samhället spenderar resurser för att hindra vissa män från att utöva våld fö...

Skönt att ha ett avbrott mitt i veckan, och att det dessutom var helt fantastiskt väder. Vi nyttjade ledigheten och det fantastiska Årskortet på Skansen för att äta korv, titta på Lillskansens föreställning, äta glass och promenera i värmen. Ingenting särskilt alls, men väldigt mycket ledighetskänsla. Vi kunde runda av dagen med middag och fika hos mormor och morfar och sen kunde vi ta oss hem för läggdags. Polarn frågade när jag nattade henne om jag hade önskat en pojke när hon föddes. Jag svarade att jag varken önskade en flicka eller pojke, utan en bebis. Hon undrade då om jag blev nöjd med den bebis jag fick, och jag svarade att det var den bästa bebis jag någonsin kunnat få. Hon funderade en stund och kom sedan fram till att det nog var så att jag hade fått henne och Pyret för att vi var de bästa barnen för mig. Och de hade fått mig som mamma för att en bättre mamma kunde de inte ha fått. Jag lyckades hålla mig från att börja böla, rätt starkt av mig om jag får säga det själ...

Idag fick jag igenom ett krav jag haft angående min arbetsmiljö i nästan ett års tid. Lättnaden var total. Samtidigt fick jag en lite bitter eftersmak då den manliga chefen också använde formuleringar som blandade förståelse med att väcka lite skuldkänslor. Nåväl. Greken påminde mig om att det här inte var något som cheferna till sist gav mig, utan något jag kämpat mig till. Ge mig själv lite cred liksom.  Eftersom jag sedan länge redan planerat att träffa vitamin-c efter jobbet blev det ett litet firande av min seger. Och i den där eviga tröttheten, där jag mest har lust att ställa in alla aktiviteter, blev jag påmind om att det också kan ge energi att tvinga sig iväg även när orken tryter. Ett härligt kvällssnack över en fika, där två trötta småbarnsmorsor kan ösa ur sig hög igenkänningsfaktor, piggar upp tillvaron lite. Och vad passar bättre en sådan här dag än lite kvinnlig solidaritet. Nu kör vi lite helg. Kanske blir det den här helgen jag får vila kropp och själ lite, ...

Det finns nog inte så många bättre sätt att inleda helgen på, än att gå ut och äta middag med före detta kollegor (eller andra trevliga personer så klart) efter jobbet på fredagen. Helgen känns som att den pågår lite längre om man gör något trevligt på fredagskvällen. Lördagen spenderade vi med att hälsa svärmor/farmor välkommen hem från sina 3 månader i Thailand. Barnen fick äntligen med sig maträtten de längtat efter, tillsammans med en stor kasse kläder och någonstans runt en miljard hårspännen. " Jag kunde inte låta bli ." säger hon, liksom mor-och farföräldrar överallt.  Eftersom det sken en sol på himlen och vinden var slö, så gjorde vi som alla andra och använde söndagen till att vara utomhus.  Arvsmassorna var helt otroliga. Vi åkte till Stockholm södra, gick till Götgatan och tog en fika, fortsatte ner till Eriksdalsbadet, gick längs med vattnet till bron över till Årsta, gick över bron ända till Årstaberg och åt en korv på korvkiosken, innan vi åkte hem....

Vi hittade en nattlampa till barnen. Egentligen så är det en julbelysning man kan använda utomhus för att till exempel lysa upp fasaden med, men den gick även att använda inomhus. Det gjorde vi. Arvsmassorna somnade med taket fullt av röda och gröna stjärnor. Det blev så himla mysigt!

Pyret var bjuden på kalas med en av de nya klasskamraterna. Kalaset skulle hållas på lekland dessutom. Det är ju en oerhörd lättnad att hon så snart efter skolstart har funnit vänner som bjuder till kalas. Å andra sidan är det nu delningen börjar på riktigt, för Polarn var ju inte bjuden. Så klart. De som, inte alltid, men oftast fått hänga ihop vid kalasbjudningar, som ett team ska nu börja gå på kalas på varsitt håll. Det var till en början inte helt lätt att få dem att förstå varför Polarn inte var bjuden, att det barnet inte alls känner henne. Polarn blev dessutom övertygad om att det skulle innebära att Pyret kommer få gå på dubbelt så många kalas, för att hon inte kan se att Pyret inte längre kommer gå på kalas hos förskolekompisarna. Polarn blev ledsen, så klart, att syster sk...

Eftersom vädret är så osannolikt och det infann dig möjlighet till långhelg så passar vi på att leka sommarlov i miniatyr. Som att vi denna morgon packade en matsäck, jag klippte mig ett par jeansshorts och så satte vi oss i bilen och drog till Eskilstuna zoo. Ännu en heldag ute i solen. Till vår stora glädje märkte vi att arvsmassorna 1. Inte klagade över att inte orka gå en endaste gång. 2. Var mer intresserade av djuren, och då inte bara utifrån gullighet utan frågade saker som vilka länder djuren kom ifrån, hur de lever och vad de äter. 3. Inte ville åka de mest påfrestande svisch-karusellerna och kunde åka en karusell själva. Det finns hopp. Alla var rätt slut till kvällskvisten, utom Polarn. Hon vaknar av sig själv mellan 5-6 men tar en timme att få och somna. Det är ett evigt vridande, snurrande, ommöblerande ...

Kollegan har pratat mycket om Torekällberget som ett fullgott alternativ till Skansen. Jag minns att vi brukade åka dit när jag var liten och tänkte att det var dags för en slags "circle of life". Det var inte som jag mindes det. Det var bättre. Vilken märklig känsla att knata runt med sina barn där man själv knatade runt med sina päron när man var liten. Vi tajmade in att de hade någon slags 1800 tals vecka som dessutom erbjöd lite extra. Barnen fick åka ett ånglok, visserligen bara några meter, men det räcker för dem. Vi gick in i en gammal skola där ungarna blev störtförtjusta i en tant som var "skolfröken" och lånade ut griffeltavlor. De hoppade i hö i en mini-lada. De tittade på djur. Och vi tittade på Varieté. Jag gillar vanligtvis inte Varieté, men jag gillade den här, och arvsmassorna var ruskigt imponerande. Det var fantastiskt att se dem bli så hänförda och brista ut i kommentarer om vad som hände på scen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att spana i...

Pyret och jag hade en heldag tillsammans idag, bara vi två. Hon fick följa med till universitetet på en tre timmar vanvettigt tråkig föreläsning. Hon tyckte det var tråkigt. Skulle hon säga som hade en sprillans ny hästmålarbok att roa sig med och satt och kollade på film på surfplattan. Jag hjälpte gärna till med målarboken och var inte ensam om att sitta och snegla på filmen. Om hon tyckte det var tråkigt skulle hon veta hur det var för oss som var tvungna att sitta och lyssna. Hon har ju tjatat en del om att följa med mamma på jobbet, troligen för att hon var för liten för att komma ihåg hur tråkigt det var förra gången. Vi får väl se om hon fortsätter att tjata. När pratet äntligen var över tog vi bussen och åt lunch med herr B.o.B. innan vi tog oss hemåt för att gå på genrep inför morg...

...söndag! Efter en natt där Pyret låg och sparkade mig i revben, rygg eller ansikte halva natten och Polarn väckte mig 5.40 (dock efter att ha sovit i egen säng, hon har gjort det ofta sedan hon slutade med blöja), hade jag inga högre förväntningar på dagen. Jag har dessutom pms-tall Grande. Fast Pyret var på ett magnifikt humör hela dagen, så där exceptionellt att jag inte kunde sluta att ge henne komplimanger både under dagen och vid nattning. Vid nattningen sa jag: " Tack för en fin dag hjärtat, jag tycker att vi har haft det väldigt härligt tillsammans och att du har varit väldigt duktig idag ." Varpå hon frågade " Hur då? " Jag beskrev att hon varit smart och kommit med bra idéer, att hon var tålmodig och stark när hon cyklade, att hon var en väldigt bra syster, att hon inte blev arg när saker strulade utan fortsatte att prata istäl...

Sparkcykel, knä- och armbågsskydd, hjälm och renborstade promenadvägar. Man måste ju passa på. Idag fick vi smaka på våren. Jag fotade bara den ena arvsmassan av två skäl: 1. Den ena vill inte längre vara med på kort, inte alls, överhuvudtaget. 2. De ser fasiken likadana ut med likadana cyklar, hjälmar, jackor och skydd, och snarlika skor och kläder.

Det kändes som att solen och värmen hade sin avskedsföreställning idag. Det gjorde mig lite ledsen och desperat, trots att det var en riktigt bra sommar i år. Så efter många långa timmar hos frissan gick jag hem och gjorde en pastasallad. Eller, inte direkt efter, för då åt jag en sen lunch, på balkongen, i solen, med en bok i näven. Jag. I en hel timme latade jag mig fast jag hade saker att göra. Wohooo! Men sen gjorde jag en pastasallad, innan jag hämtade barnen. För vi passade på att utnyttja den sista sommaren med att äta middagen med en picknick i parken. Om väderkartorna stämmer och det här var den sista dagen för i år med bara ben, så går jag in i en sorgeperiod nu. Men tack för i år värmen, jag kommer sakna dig.