Fortsätt till huvudinnehåll

Planera.

Det där med att planera för varma sommardagar är ju inte så knepigt, i värsta fall kan man ta en picknick eller lite strandhäng. Men att planera för dessa dagar när det är mulet, kallt och trist är en annan sak. Jag vet mycket väl att väderprognoser för längre fram är ett par, tre dagar är ytterst opålitliga och ska tas med något kilo salt, men jag får ändå lite panik över att se grå moln med regndroppar för tiden som väntar, som ensam ledig med arvsmassorna. Jag har spenderat så himmelens mycket tid redan åt att googla fram aktiviteter under semestern, ner till bästa ställe att fika på, att jag känner mig helt färdig.

Skönt att i alla fall få en stund att fly det stundande problemet för en kväll. Jag tog en efterlängtad middag med Ellegulle och försökte komma ikapp allt vi missat sedan sist.

För att ta mig till och från denna middag stötte jag på det härlig fenomenet "Derby"
= Ett tillfälle där samhället spenderar resurser för att hindra vissa män från att utöva våld för att dessa inte kan hantera hur andra män, som de inte känner, sparkar på en boll.
Det skrivs och talas vitt och brett om hur poliserna behöver mer resurser för att minska våld och kriminalitet. Så behöver de ägna sin tid åt att sortera in personer efter färg på halsdukar och åka pendeltåg med dem. Varför rasar inga politiker om detta kan tro?
Märkligt.

I alla fall; nu ska vi tydligen få ett par dagar med fint väder innan det blir tråkig sensommar, jag känner redan pressen över att spendera dem väl.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.